Gnistorna hade, likasom våra allra nyaste poesier,
blott deraf blifvit synliga, att aftonen var så mörk,
utt inga af de rätta himlaljusen ville lysa, men
— när gnistorna en gång sprakat ut litet, voro
de för evigt försvunna och — glömda.
Imedlertid var vår philantrop trött af dagens
mödor och begaf sig hem genaste vägen, och slu-
tade sin dag eller sin vandring med att få otack,
ty då han till en kusk på den från bodarne väl
upplysta Stadssmedjegatan ropade: Pojke baklo
vaf kusken en klatsch bakut med piskan, som äf-
ven något litet råkade vår vän, och pojken stänkte
ned honom med flit, när han från vagnen hop-
pade ned i en strid rännsten.
Allt detta förstämde vår vän. Han beslöt
stanna hemma denna afton, ehuru han på sätt
och vis var bortbjuden på the, och på vis och
sält lofvat sig bort för att bjelpa till att uppsätta
en bjudningslista till en supt. Men som han ej
kunde förena båda delarne, emedan det ena var
längst upp på Norr och det andra längst ut på
Söder, gick ban hem, tände ljus åt sig, bläddrade
en stund 1 den nyligen utkomna förträffliga rTO-
manen Kamrer Lassman, gäspade, lade sig, släckte
ljuset, men innan han det gjorde, vände han om
en stackars spifluga, som. låg på ryggen, så att
hon nu åter går på alla sina ben.
KE
— Långfredagen var en så stark trafik genom tun-
neln under Themsen, att de som skulle emottaga afgiften
icke medhunno det, utan ett upplopp började ibland
folket, hvarunder flera, utan betalning bröto sig ge-
nom. Polisen lyckades likväl att återställa ordningen;
ych man ansåg alt 10,000 personer redan till:kl. 2
I passerat. i