Stahre: trodde sig veta att herr löjtnanten Bergneh
ej på flere år begått Herräns Heliga Nattvard, del
och slutligen för det att Bergnehr skulle hafva förfat-
tat den af hustru Sandberg till Kongl. poliskammarer
i målet ingifne skrift. i
Hörd öfver desse anmärkningar, bestred herr löjt
nanten Bergnehr så väl att han i Kongl. poliskam.
maren uppträdt såsom åklagare mot Stahre i dett:
mål, som att han med Stahre hade någon rättegång
hvaremot herr löjtnanten Bergnehr, som förklarade si
ordentligen begagna salighetsmedlen, medgaf, att har
författat den skrift, som hustru Sandberg till Kongl
poliskammaren ingifvit, och dermed hade sig så för
hållit, att sedan pigan Blomberg, hvilken, enlig
med apotekaren Stahre träffad öfyerenskommelse, stä
dat åt herr löjtnanten Bergnehr, den 3 sistl. Januar
blifvit afförd från Stahres bostad och hustru Sandberg
i hennes ställe nämnde och derpå följande dagarne
biträdt .med städning och uppassning åt Bergnehr
hade Sandberg den 3 Januari för Bergnehr omtalaj
allt hvad hon hört, rörande Stahres förhållande mo
pigan Blomberg, och tilika uttryckt otehaget att, i
-händelse af rättegång, nödgas muntligen inför rätta
afgifva vittnesmål. I anledning häraf häde Bergnehr
lofvat hustru Sandberg att gå i författning om en
skriftlig berättelses uppsättande, i hvilket afseende de
begge begifvit sig till Sabbatsbergs yärdshus, der, i
närvaro af flere för tilifället tillkallade tullvaktmästa-
re, Bergnehr uppsatt skriften allt efter som hustru
Sandberg berättat, hvarvid Bergnehr för hvarje punkt
tillsagt hustru Sandberg, att ej berätta mer än hon
med säkerhet påminde sig. Sedan hela skriften på
detta sätt blifvit uppsatt och derpå för hustru Sand-
berg uppläst, hade hustru Sandberg, på tillfrågan a!
Bergnehr, förklarat, att hon kunde taga hela inne-
hållet deraf och ändå mycket mera på sin ed, om så
fordrades. Den 4 Januari hade, uppä Bergnehrs an-
modan, uppsyningsmannen Björkbom renskrifvit skri-
ten, men den hade icke hlifvit af hustru Sandberg
underskrifven förr än i Kongl. poliskammaren, den 5
Januari eller samma dag, förhöret derstädes i målet
ägde rum, då hustru Sandberg undertecknat den, utan
att Bergnehr dervid varit närvarande; förklarande
Bergnehr, på gifven anledning, att, ehuru han, i an-
seende till Stahres förhållande mot sina tjenstehjon,
väl om honom hyste en mindre god tanke, vore Berg-
nehr dock icke hans ovän, utan kunde i sin vittnes-
berättelse hålla sig endast till sanningen.
Apotekaren Stabre åter påstod, att Bergnehrs upp-
förande mot honom alltsedan Augusti månad sistlidet
år varit sådant, att det utvisat den hätskaste fiend-
skap å Bergncehrs sida; öch fullföljde Stahre sine gjor-
da jäfsanmärkningar, för hvilka han dock icke hade
någon bevisning att förebringa.
Parterne fingo härefter afträda, medan rätten ö-
verlade till följande, för dem åter förekallade, afsagda
Beslut: Rätten anser de af apothekaren Stahre mot
herr löjtnanten Bergnehr framställde jäfsanmärknin-
gar, sedan Bergnehr öfver dem sig förklarat, icke vara
af beskaffenhet att, jemlikt 47 Kap 7 Rättegångs-
Balken, kunna Bergnehr från vittnesmälet utestänga,
hvadan så väl herr löjtnanten Bergnehr som de öfri-
ge här ofvan uppräknade personerne, mot hvilka nå-
got jäf icke blifvit framstäldt, få såsom vittnen höras;
Stahre obetaget att framdeles uppgifva och styrka de
skäl till jäf, som han kan förcebringa. (OC
(Forts. följer.)
SERA OA EFEERE