GATU-PHILANTROPEN.
(En skizz, alldeles fritt efter Saphir.)
Man säger att det fins inga Menniskovänner:;
det är en klar osanning! Visa oss bara att det
finnes menniskor, och vi skola nog bevisa att det
fins menniskovänner. -
Jo Gudskelof! Utom dödgräfvaren finnes det
ännu tillräckligt med verkliga menniskovänner.
Men — vi medgifva det — de äro icke tillgäng-
liga; de bo inom fyra murar, inom sex dörrar,
bakom åtta domestiker. Men himlen ser -deras
bjerta, och när vi en gång komma i himmelen,
så få viäfven se det. — Blott litet tålamod till dess.
Vi vilja således icke tala om dessa inmurade
och väl barrikaderade menniskovänner, hvilka nä-
stan aldrig synas sjelfva, endast verkningarne. ai
deras menniskokärlek. De äro prydligt inbundna
praktexemplar af menniskovänner, som ej få be-
gagnas i dagligt bruk.
Vi vilja icke tala om andra mindre förmående
men lika välvillige menniskovänner, hvilka äfven
dölja sig och blott verka i tysthet.
Och vi vilja alldeles icke-tala om dem, som
sjelfva trumpeta ut sin egen menmmiskokärlek, 1y
den tön, söm trumpeten en gång givit, den är
redan utgången, finnes icke mera qvar i trumpe-
ten; och de som finnas, de ligga stilla och... tiga.
Icke heller vilja vi omorda menniskovännen, som
blott är det af skryt och fåfänga.
Nej, vi vilja tala om gatu-philantropen, menni-
skovärmen på gator och i gränder, i portgångar.
trappor, salubödar, hvardagsrummet och salonge
menniskovämten som man kan hafva till daglig!
bruk alldeles.såsom Läse- och Kabinetts-bibliote-
ket; menniskovännen ändteligen, som är det hälf-
ten af godt bjerta, hälften al sysslolöshet och lust
alt ändå hafva något litet göromål, för hvilket
någon säger: tackl
Gatu-philantropen är icke fattig, har till och
med varit förmögen, men förlorat en del af. sin