GATU-PHILANTROPEN. (En skizz, alldeles fritt efter Saphir.) Man säger att det fins inga Menniskovänner:; det är en klar osanning! Visa oss bara att det finnes menniskor, och vi skola nog bevisa att det fins menniskovänner. Jo Gudskelof! Utom dödgräfvaren finnes det ännu tillräckligt med verkliga menniskovänner. Men — vi medgifva det — de äro icke tillgängliga; de bo inom fyra murar, inom sex dörrar, bakom åtta domestiker. Men himlen ser -deras bjerta, och när vi en gång komma i himmelen, så få viäfven se det. — Blott litet tålamod till dess. Vi vilja således icke tala om dessa inmurade och väl barrikaderade menniskovänner, hvilka nästan aldrig synas sjelfva, endast verkningarne. ai deras menniskokärlek. De äro prydligt inbundna praktexemplar af menniskovänner, som ej få begagnas i dagligt bruk. Vi vilja icke tala om andra mindre förmående men lika välvillige menniskovänner, hvilka äfven dölja sig och blott verka i tysthet. Och vi vilja alldeles icke-tala om dem, som sjelfva trumpeta ut sin egen menmmiskokärlek, 1y den tön, söm trumpeten en gång givit, den är redan utgången, finnes icke mera qvar i trumpeten; och de som finnas, de ligga stilla och... tiga. Icke heller vilja vi omorda menniskovännen, som blott är det af skryt och fåfänga. Nej, vi vilja tala om gatu-philantropen, menniskovärmen på gator och i gränder, i portgångar. trappor, salubödar, hvardagsrummet och salonge menniskovämten som man kan hafva till daglig! bruk alldeles.såsom Läseoch Kabinetts-biblioteket; menniskovännen ändteligen, som är det hälften af godt bjerta, hälften al sysslolöshet och lust alt ändå hafva något litet göromål, för hvilket någon säger: tackl Gatu-philantropen är icke fattig, har till och med varit förmögen, men förlorat en del af. sin