garconen, att sätta in de nya tidningarne i sina
ramar eller ställningar, tittar en smula på dem i
förbigående, och medan han väntar på kaffe och
menniskor, springer han som hastigast bort till en
af sina bekanta, en fru som bor långt nere vid
Jerntorget, bultar opp hennes piga, skickar denna
in att väcka sin matmoder för att underrätta
henne att dagen derpå gifves Barberaren, som
hon så gerna vill se. Derefter springer han till-
baka, kaffe- och conversationshungrig, men på vä-
gen säger han till en karl, som kör ett lass, att en
bunt har lossnat bakpå, hänger och slänger, samt
till en liten jungfru, som snabbt trippar med en
full gräddskål i ena handen och skorpor i en ser-
vett, i den.andra, att hennes kängband lossnat,
hänger och slänger. Så fort han kommer tillba-
ka in på kaffö-huset, ropar han genast till en herre
som vänder honom ryggen: Ah!lmin herre har stått
emot en hvit murl och beledsagar sitt utrop med
slag på slag af sin foulard näsduk, en sak — det
är sant, det hafva vi förglömt säga — som han heller
icke är serdeles rädd om, utan som han har, lika
mycket till menniskoslägtets bästa, som till sin
egen lilla näsa. Nu dricker han sitt kaffe, men
grinar litet deråt, och averterar sakta sin gränne,
som ännu ej fått något, att han bör begära bättre
kaffö, åtminstone bältre grädde, ty detta var ej
rätt godt, och här plär annars vara ett delicicust
kafföp, säger han och skyndar ut. Det första han
får se, ty han är den allra ifrigaste flaneur) el-
ler sig rundt omkring, opp och ned, tittande, det
första han bemärker är ett fönster, i tredje vå-
ningen af ett hus vid Mynt-lorget, som står uppe
utan alt hakarne äro pålagda, och således i stor
fara alt blåsa sönder. Vår menniskovän ilar upp:
för trappa efter trappa, knackar häftigt på dörren
med sin käpp, och när en förskräckt och kipp-
skodd piga öppnar, pekar han åt fönstret, som
flyger och far,, — blir tackad och försvinner. På
norrbro möter han en byrvagn, som håller fram-
för en af bodarne vid Bazaren. Hyrkusken skall