KONGL. AKADEMIENS FÖR DE FRIA KONSTERNA EXPOSITION. 6 Tredje Artikeln. En af akademiens ledamöter, Hr Otto Wallgren har till den redan i första artikeln af denna öfversigt nämnda förträffliga interiören af Lunds domkyrkas vapenhus fogat en annan, lika effektfullt målad, men närmare hållen i någon af de Italienska skolornas stil, — Carracciernas snarast — för öfrigt en föga öfverraskande produkt för att vara af Hr Wallgrens hand. Det är en helt liten tafla, som föreställer en Trappistmunk från klostret Morrygcon: Fra Bernardo. Ofver detta nu mera af ständiga meditationer och botöfningar betryckta hufvud hafva fordom rå passioner herrskat: det säzer oss Hr Wallgrens konst tydligt, likasom att endast den mest ansträngda sjelfuppmärksamhet ännu håller dem i tygeln. Ar det ej vackert att så kunna gifva ett biografiskt utdrag med penseln? — En annan icke större målning af samma hand är utan tvifvel ett troget porträtt a! hvad titeln uppgifver som dess föremål, en fattig Italiensk bondgumma med sin lilla son. Men Wallgren tycks der ha roat sig med att förjaga den temligen vanliga fördomen om Italien såsom skönhetens hembygd. Han har ej misslyckats, om det var taflans mening; ty någonting så vidrigt som dessa gemena fysionomier torde man ej ha lätt att uppspåra bland allmogen i andra länder; i Sverige skulle det sannolikt vara omöjligt. Kammarherren, frihere Carl Stephan Bennel är äfven en ledamot af Akademien. Expositionen visar 6 arbeten af hans hand: 3 landskaper och 3 interiörer. Bland dessa har interiörn af Malmö kyrka utan tvifvel företrädet. Deri råder verkligen den illusion, hvarpå man sedan Lauraei tid hos oss har ett slags banalt anspråk vid framställningar af detta slag. Om nigonting deri väcker tankan att man har en målning och ej verkligheten framför sig, så är det dörrn på venstra väggen i förgrunden: perspektiven har hos henne fordrat en snedhet, som faller i ögat. Men hon har förmodligen icke kunnat uteslutas om lokalporträttet skulle blifva troget. Bland Akademiens Agreer har man på katalogen ställt M:!l Röhl främst, och det kan ej hafva skett allenast af artighet mot könet, utan af rättvisa: hennes crayon är ännu hos oss oöfverträffad. Det lätta och ändå säkra i hennes behandling af svartkritan, den eleganta teckningen, den