pa UUKCIL UR UNDERSÖKNINGEN ANGÅENDE TILLVERK NING AF FALSKT STÄMPELPAPPER. (Forts. fr. gårdagsbl.) Vittnesförhöret fortsattes med: 3:0 Calhrina Janasdotter och i : 6:0 Amalia Östberg, hvilka begge tjenat hos Hus berg, den förra för 44 och den sednare för 4 år se dan, men hade ingen upplysning i saken att meddela 7:0 Johannes Ahlberg saknade ånnan kännedom : målet, än att Jon Johannesson ofta begifvit sig til Blekinge, för att, efter hvad vittnet hört sägas, säljt kartor till häradshöfdingen Bergqvist. 8:0 Anders Holm: År 4842 åtföljde vittnet såsom dräng kronofogden Crona till Stockholm. Under vi standet derstädes, umgicks Crona nästan dagligen med aktuarien Porath, hvilken; efter hvad vittnet af deras förda samtal, förnam , var till. Crona skyldig penningar ; men buruvida, på sätt Crona föregifvit, ligvic skedde med stämpladt papper, är. vittnet alldeles okändt. Vittnesberättelserna upprepades ur protokollet ock erkändes af vittnen, hvilka fordrade ersättning, det 4:star med 46 Rdr 36-sk., och det 2:dra med 47 Rdi 33 sk., efter räkningar, det 3:dje för 3 mil, det 4:de för 3!,, det 5:te för 3 och det 7:de för 40 !7, mils, tingsresa. Från kallade men uteblifna vittnen, Anna Marie Olofsdotter och häradskontoristen O. Tjungdahl, ingåfvos serskilda skrifter, som upplästes , och voro a! följande lydelse: . 7 Till Kinnevalds häradsrätts å Wexiö rådhus skriftliga vittnesattest: gr —AB Hvad det anbeträflar med ofvyannämnde Husberg och Johannes Nilsson, känner jag alldeles icke till; utan urgefär 1836 var jag i den sistnämndes hus flere gånger, och vid ett tillfälle var jag med hans son, Joh. Johansson, uppe på salen, och då gick han i ett skåp och tog i en duk, och vid detsamma föll på golfvet en lunta papper, stämpladt; och då frågade jag hvad det var för något. Då yttrade han det var pengar, men då yttrade jag, att det var ovanliga penningar, då svarade han, det är så godt som pengar, med det. tillägg, att jag frågade honom, hvad ni kan få så godt om pengar, då John svarade, att den konsten kan jag, så att aldrig penningar skall tryta för oss, men så länge far lefver, så behöfver jag ej begagna detta, utan far ombestyr detsamma; och jag gör icke så många resor åt Blekinge för inte, utan jag har betydliga drickspengaraf far: Hvad det anbeträffar med den: stämplade pappersluntan, yttrade han, degick på 4 eller 2000 Rdr Bko. Detta är i sanning, som jag vill med ed befästa, om så päåfordras. Ebbamåla den 49 Februari 1843. Anna Maria Olofsdotter., Till Kinnevalds härads lofi. tingsrätt! Af göromålen å Härvarande häradsskrifvare-kontor hindrad jiakttaga personlig inställelse inför 10fl. häradsrätten den 20-dennes, får jag, under eds förpligtelse, härmed uppgifva: att jag uti målet, rörande tillverkning och försäljning af stämpladt papper, icke äger någon upplysande kunskap; att, så vidt mitt hörande såsom vittne åsyftar utredande-hvarifrän-nödiga utskriftsoch biläggnings-kartor, under mitt vistande i egenskap af skrifbiträde på Hoby och Nörje tingsställen blifvit reqvireradt, jag derom icke äger annan känngdom, än att sådane reqvisitioner ofta skett hos karteförsäljningsmanneni Ronneby; herr Anton Lagström; samt att ryktet, under sista året af den tid, herr häradshöfdingen-Bergqvist förrättat tingen i Listers härad, berättat, det han skulle hafva gjort uppköp af stämpelkartor från något ställe i Småland. — Mig veterligen har jag aldrig i Hoby eller Norje sett några oriktiga eller falska kartor. . Skulle, oäktadt hvad jag:nu uppgifvit, mitt personliga hörande anses nödigt, får jag ödmjukligen anhålla, att inför lofl. kämnersrätten härstädes tillåtas aflägga vittnes-eden, till hvilken anhållan jag desto säkrare väntar lofi. häradsrättens bifall, som kostnader och tidsförlust, hvilket åtföljer en längre resa, icke torde billigtvis böra tillskyndas någon, då de kunna undvikas. Carlshamn den 46 Februari 1843. O, Ljungdahl., I afseende på Anna Maria Olofsdotters uppgift, förklarade Jon Johannesson det vara fullkomligen ogrundadt, att han med henne haft samtal om kartor, eller visat henne sådane, hvarföre han yrkade, att henne måtte åläggas beediga sin attest. j Filförordnade åklagaren tillkännagaf jemväl och styrkte med derom utfärdade bevis, att han till denna dag kallat vice kronofogden Lindergren. och bonden Bernhard Bredendick från Wernamo, hvilka begse uteblefyo, och hvilken sednare, till följd af åklavarens derom gjorda yrkande, förelades, att å morsondagen, då urtima tinget -kommer att: klockan 410 örmiddagen fortsättas, vid vite-af 5 Rdr 167sk. Bko vär infinna sig; dock bör Bredendickhärom förut! jevisligen varda underrättad. Å fri fot varande tilltalade skola, vid berörde tid, vär tillstädeskomna och de öfrige från länshäktet inställas. Sessionen slutades klockan half till 7 eftermiddagen. Den 21 Februar? j ortsatte häradsrätten åter den från gårdagen uppkjutne ransakningen, rörande tillverkning och utyrångling af falskt -stämpladt papper, hvarvid t.f. iklagaren tillstädeskom jemte de tilltalade, som fin1as antecknade i protokollet för sistlidne gårdag. T. f. åklagaren ånmälte, att rättens för gårdagen aode beslut. om Bernhard Bredendicks inställelse