Icke hyser jag något vankelmod,, svarade riddar Folke. Men . mig har runnit i hågen ett gammalt sedespråk, som lyder: g0d vän lär egen klokhet; ty skaderåd man ofta tager ur. andras bröst.n 2 i Ja, alldeles, och våra fäder hade. ocksåvettannat sedespråk, som säger: godt förståniPHvar man bör ega men ej tro sig sjelf för mycket vis. Likgodt, tillade Carl, låtom oss ej börja en fäktning med dylika vapen, utan låt höra hvad ny plan du bar uppgjort att vinna Svante Polks sköna dotter. t vÄnnu uppgör jag ej några Plaher, svarade Folke, tryggt. Jag litar fullkomligt, på Ingrids huldhet. Först när hon underrättar migomutgången af sitt samtal med. fadren, är tiden inhe för handling. Då är jernet varmt, och då skall jag smida.n : Du misstager dig, min bror,, försäkrade Carl; ,då är jernet redan smidt till ett vapen emovdig sjelf. Tro migyjag känner gamle Svante fullkomligt: en illistig man, orubblig i sina beslut,..rask att handla, obeveklig för qvinnoböner, och, hvad mera vill säga, Så fruktande för kung Magnus Kettilbotare, att han heldre låter viga: sih dötter till nunna, än gifver henne åt en hatad folkunge. Och ännu en sak, som ej är mindrejvigtig...Dansken har brådtom. Snart sätter han sin brud på sadelknappen och far sunfianskogs bort Oe medan du går och väntar: på ettsnytt möte mefhden egensinniga, kunna Sundets bötjor hvällva sig emellan henne och dig., a Allt det der har jag betänkts, ,sade Folke, och det är derföre min tanke, att vi natt och dag bevaka Wreta klosters 0 fönHa, ha, hal, skrattade CarkosJag och bröderne skulle belägra ett nunneklöoster! Det vore, i sanning, ett vådligt företag för Algots söner. Vi, allesammans raska och vackra män, skulle Jätt kunna upptända etd och lågor i klösterjuntfrurnas hjertan, och hvem vet således, om viicke