UNDERSÖKNINGEN ANGÅENDE TILLVERE-
NING AF FALSKT STÄMPELPAPPER.
(Forts. fr. gårdagsbl.)
Eftermiddagen.
Klockan 3 fortsattes ransakningen, dervid de, å för-
middagen tillstädesvarande tilltalade, i tillförordnade
åklagaren, vice häradshöfdingen Isbergs närvaro, för
rätten inställdes.
Med anledning af häradshöfdingen Appelbergs och
tingsskrifvaren Berggrenps utsago, tillfrågades Jon Jo-
hannesson, huru ofta han af fadren varit skickad till
Hoby och buruvida, då han derstädes inställt sig. han
alltid baft fadrens ärenden, eller, tilläfventyrs, någon
gång för egen räkning förs ålt kartor; hvartill Jon
genmälde, att han några gånger, utan att kunna när-
mare erinra sig det, inställt sig hos häradshöfdingen
Bergqvist, men alitid i fadrens ärenden. De kartor,
han medhaft, voro inneslutna i konvolut, och han
kände ej kartornas stämpelvärde, helst hans uppdrag
inskränkte sig detill, att aflemna paketet och åter-
bekomma bref till fadren. Om brefyen innehöllo pen-
ningar eller skuldsedlar, vet Jon ej.
Kronofogden Ströberg upplyste rätten, att, enligt
hvad allmänt kändt är, Jon skall hafva samlat icke
obetydlig förmögenhet under vistandet i sin faders
hus, och då, med anledning häraf, Jon tillspordes,
huruvida han fått dela fadrens förtjenst på karte-
handeln, nekade han härtill, under förklarande, att
hans enskilda förmögenhet endast utgjort några hun-
drade Riksdaler, som han igenom handelsspekula-
tioner i helt annan väg förvärfvat sig.
I följd jemväl af häradshöfdingen Appelbergs utsa-
go, att Bergqvist skulle hafva, vid kartebandeln med
Johannes Nilsson, åtnjutit 25 å 50 procent, tillkän-
nagaf Johannes Nilsson, på skedd uppmaning att der-
öfver yttra sig, det Bergqvist erhållit i början ej
större rabatt än 40 å 45 procent, hvilken dock se-
dermera något ökat sig. Först under de sednare åren,
sedan Christierssons karteförråd stutat, har Johannes
Nilsson erhållit kartor af Husberg, samt äfven af nu
mera aflidne häradshöfdingen Leander, som tvenne
serskilda gånger, för att erhålla penningar, hvaraf han
var i behof, lemnat Johannes Nilsson smärre karte-
partier. Domstolen erinrade, att af Johannes Nils-
sons föreskrifter i sina bref till Lagström, det han
borde aflåta sina reqvisitioner åtta eller fjorton dagar
förut, på det att det reqvirerade skulle vara för Lag-
ström tillgängligt, annan slutsats ej kan följa, än att
Johannes Nilsson ej alltid varit försedd med kartor,
utan från annan person reqvirerat dem, samt att
denne person, om han hetat Hasberg eller Leander,
måste hafva lemnat minst lika stor rabatt, som Jo-
hannes Nilsson medgifvit, och hvilken, i handeln med
Lagström, enligt hvad kändt är, ej understigit 35 ,
procent; men Johannes Nilsson upprepade hvad han
förut föreburit, att han dermed endast åsyftat att
förmå Lagström till högre betalning för kartorna, ty
när Johannes Nilsson föregaf att affären var annan
persons, så kunde han med mera lättbet vägra anta-
gandet af de vilkor, Lagström föreskre. Och då det
sanningslösa i ett så beskaffadt förebärande af dom-
stolen framslälldes, helst i samma bref, der erinran!
af dylik beskaffenhet förekommer, fråga ej uppstålt
om försäljningsvilkoren, som, med undantag af endast
få, utaf Lagström vid andra tillfällen, gjorda försök,
att erhålla större provision, synes hafva varit en gäng
för alla, till begges belåtenhet aftalade, så förebarj
Johannes Nilsson i stället, att hans förut berörde er-
inran afsett alt förekomma, det Lagström ej skulle
dröja med sina reqvisitioner af stämpladt papper,
tilldess det var för honom behöfligt, då hans bud till-j
äfventyrs kunde inträffa i Tingsryd under Johannes!
Nilssons frånvaro; men sedan äfven detta förebärandej
blifvit, med ledning af brefvens innehåll, utaf dom-
stolen vederlagdt, erkände slutligen Johannes Nilsson,
att kartorna verkligen funnits bos annan person, der-
ifrån de blifvit af Johannes Nilsson reqvirerade; men
denra persons namn kunde Johannes Nilsson ej för-
mås att uppgifva; dock vidgick han, att han dermed
menat Husberg, så ota Johannes Nilsson från honom
kunnat erbkålla några kartor.
Med anledning af Jonas Anderssons i Sunnansjö,
vid sista tinget gjorda berättelse, förklarade Husberg,
att Jonas Andersson misstagit sig i sin uppgift om
tiden, då penningeförsträckningen af honom skedde;
och hypotheket af kartor Iemnades. Husberg inne-
hade inga andra kartor, än dem honom af herr lag-
mannen Elfving blifvit anörtrodda, och deraf begag-!
nade han 400 Rdr till bypothek, hvilket, enligt hvad
Husberg bestämdt erinrade sig, skedde 1835; ochi.
förmodade Husberg, att den uppgift om åtkomsten, !
som Joras Andersson tillagt honom, härflutit endast)
af glömska. Likaledes och i afseende på smeden EM-T
ströms utsago, jemförd med herr lagmannen Eifvings, )
ansåg Husberg, alt äfven El ;m misstagit sig röran-
de tiden, då sigill-pressen blifvit af Husberg beställd ;
och erhållen, ty cnär det vore fullkomligt visst, att i
Königsson erhållit berörde press, samt herr lagman-
nens uspgift, att Königsson först hösttiden år 1833
ankom till Kampen, icke fick betviflas, så har pres-1
sen ej kunnat hafva blifvit förfärdigad berörde år.
Jonas Andersson i Sunnansjö, som var tillstädes,
förmådde ej bestämma hvilket år, han fick emottaga
ifrågavarande hypothek, men vidblef dock sin förmo-
dan, att det skett innan ännu försäljningsbefattningen
af stämpladt papper blifvit åt Husberg uppdragen.
Tillförordnade åklagaren åberopade till vittnen kro-
nolänsmannen Johan Peter Nilsson, arrendatorn Lars
Johan Jönsson i Ronneby, drängen Johan Strutz från
Tolgs socken, hemmansägaren Lars Abrahamsson från
Gertrudstor; p, hustrun Catharina Jonasdotter från Boa-l.
Tydsredd, skomakarchusrun Amalia Öste erberg, förre
nämndemannen Johannes Ahlberg i Ebbamåla och
hustrun Anna Maria Olofsdotter derstädes, hvilka,
med undantag af den sistnämnda, voro tillstädes, äf-
-vensom af kronofogden Crona jemväl till vittne åbe-
ropade drängen Anders Holm å Köps ägor: Jäf mot
förberörde personer ägde ej rum, och de fingo alltså
aflägga sannings-eden, samt hördes derefter hvar förl
sig i följande ordning:
4:0 Nilsson: från år 1826 vill 4832 har vitlnet va-
tit tiogsskrifvare hos herr hofrättsrådet Trägårdh.
Synnerligast under de tre sista åren och serdeles vidl
den tid, då tingsexpeditionerne skullle bilägga; med
kartor, inställde sig Johannes Nilsson i Hoby, tillkän-
nagifvande aw han hade ärende till häradshöfdingen
Bergqvist. Ärendets beskaffenhet erfor ej vittnet på
-annat sält, än att Bergqvist för vittnet omtalade, att
Johannes Nilsson till Bergqvist försålde kartor, som
d förre erhållit af Kronofogden Christi n. Om