isen å Ångermanelfyen, efter hvad vi hört berättas,
redan. börja bli osäker, (H. P.)
TLANDADA ÄVNEN:
FELVARFÖR KAN ICKE KUNGEN GE OSS EN
KONSTITUTION?
Under denna titel innehåller den danska tid
nirgen :Corsaren följande, med dess vanliga fin:
ireni författade, .qvicka och träffande reflexioner
som -vi anselt här förtjena återgifvas:
Vi hafva nu väntat på en konstitution i 3 åi
Toch 4 månader, räknadt från December 18539 til
April 4845. Det synes nästan, som om der
gäst, hvars annalkande vi motsågo i fjerran oct
TIberedde oss att emottaga, slätt icke har vänt si
emot oss, utan tvärtom ifrån oss, likasom d
stora konstnärer tidningen Dagen hvar veck:
bereder logis för. Eller om det är vi som rör
oss emot densamma, likna vi nog mycket der
tyska piligrimen, som tog ett steg fram men två
tillbaka, och blef mycket förvånad då han kom
till Ryssland, i stället för Frankrike.
Hvad är således orsaken? Detta är just hvad
sem folk icke kan fatta, som dagligen se nyttar
af en konstitution för nationew påpekad, lika tyd-
ligt, som nyttan af klorna för katten, och hyvil-
ken — konstitutionen nämligen — till sluts mi-
;ste komma af sig sjelf likasom dessa sednare. Ja,
hvad är då orsaken? Vore jag kung) har en
viss person sagt, skulle de få två konstitutioner
i stället för en,, — så lätt är det. Om kungen
blott ville säga det lilla ordet ja —, och ham
kan det, han, som kan aga hela friheten, kan
också gifva den, likasom Jeppes Domare, som
dömt honom af med lifvet, också kunde döma
honom till lifvet igen.
Lägger man nu härtill, att kungen är folkets
fader, och älskar det så innerligt, så skulle man
likväl tro att han också ville det — alltså blott
det lilla ja . ... . ja säger fa . . . . så hafva
vi der redan i denna dag!
Så enkel och lätt synes saken; alt vi icke re-
dan hafva en konstitution förekommer oss, lika-
som vi drömde om att vi skulle skrida öfver
en -rännsten, . . ... -. Vi förmå mycket godt, det
känna vi, och vi vilja det också,..... men lik-
väl göre vi det ieke. Det är, zom vore det för-
hexadt.
Men vore det ieke bäst att gå till botten af
saken och se till, om det icke är en liten hake
vid den, .en hake vid hvilken vi befinne oss fast-
hängande, så att det är för dess skull som vi
blifva stående der vi stå? Låt ess blott se ef-
ter litet, vi skola straxt finna den.
Vi finna således väl att kungen är folkets fa-
der. Detta är något skönt, det berättigar oss till
de största förhoppningar. Men en fader har, utom
sina egna barr, äfven andra anhörige: han har
bröder, kusiner och dylika, med hvilka han också
är förenad genora cblodets band och på hvilka
han också måste göra afseende. Kungens bröder
och kusiner äro de andra kungliga familjerna i
Europa oeh det ablodets bandb, hvarigenom han
är fästad vid dessa, är politiken. Denna slägt-
skap utsiräcker sig till folken och omfattar dem
på det kärligaste, så att de också hafva gagn der-
af. Det skulle gå mycket förvändt till emellan
nationerna, om icke politiken vore; denna sam-
manknyter dem fast till hvarandra.
Nu kunde naturligtvis kungen efter behag göra
och låta mycket godt i sitt land, utan att hans Po-
litiska slägtskap kunde knysta dervid. Men då man
nu väger nyttan af en konstitution, den måhända
mycket problematiska nyttan deraf för hans kära
olk, mot den skada detta kunde lida t. ex. der-
att hans höge broder i Preussen kunde blifva
nindre vänskapligt stämd, och finner denna sist-
nämnde öfvervägande — hvem kan då annat än
villiga hans beslut?
Men hvarför kunde då vår höge onkel, konun-
en i Preussen taga illa upp detta? — Derföre
tt Danmark ligger så nära Preussen och hans
ära Preussare i så fall kunde få hjertesorg, då
leremot nu — ,hvad örat icke hör, det bjertat
cke rör.
Väl! men hvarför kunde då kungen af Preus-
en icke sjelf gifva sina barn en konstitution? —
ah! äfven han kunde detta godt, om han en-
ast ansåg det för nyttigast. Men våra politiska
idningar hafva redan för någon tid sedan berät-
at att Ryssland med lättadt hjerta såg att de
osenska adelsmännens petition om en friare för-
attning blef allernådigst afslagen, emedan Posen
gger så nära Polen. Skulle nu kungen af Preus-
en hafva beviljat petitionen och utsatt sitt kära
ind för all förvirring som deraf kunde följa?
Nå, skall man säga, Ryssland kunde. ju göra
örjan; kejsar Nikolai är en ädelmodig man. —
og är kejsar Nikolai en ädelmodig man och in-
en skall så lätt våga säga något annat; men
vem säger att kejsaren anser en konstitution för
delmod, och, i alla fal!, att det är honom möj-
gt att vara ädelmodig: att detta icke är för till-
let ogörligt: att icke stora förberedande arbe-
n måste förutgå och minga kinkiga förhållan-
en dessförinnan ordnas?