dergått juridisk examen, såsom biträde vid tingsgöro-
målen. I sistberörde egenskap har Bergqvist om hän-
der haft karteringsbestyret vid tingen, och erhållit be-
höfliga karter, så väl från ränteriet, på herr hofrätts-
rådets räkning, som från försäljningsmännen i orten,
och vid hvarje tings slut afdrog Bergqvist af uppbur-
na expeditionslösen det belopp han för kartor för-
skjutit. Som herr hofrättsrådet alltid med största för-
troende omfattat Bergqvist och dertill ägt skäl i den-
nes mångåriga, redbara och pålitliga förhållende, så
hade herr hofrättsrådet aldrig föreställt sig nödvän-
digheten att kontrollera Bergqvists karteringsåtgärder,
och saknade all kännedom kauruvida Bergqvist af Jo-
hannes Nilsson köpt kartor. Hr hofrättsrådet hade
sjelf icke haft beröring med Johannes Nilssen och all-
drig från honom emottagit ciler till honore aflåtit nå-
got bref; lika litet som hofrättsrådet, efter det Jo-
hxanes Nilsson blifvit häktad, gått hans familj tillhan-
da med bjelp eller råd.
Rättens oråförande tillkännagaf, att efter de upp-
Iysningar, medelst utdrag af räkenskaperna från Carls-
krona läns ränteri, hvilka från Kongl. ammarrätten
erhållits, herr hofrättsråget, blott ett af de 10 si-
sta åren elter år 4833, reqvirerat kartor: att berörde
år, reqvisiäionen endast uppgått till 66 Rdr 32 sk.
Bko och bestätt af skrifkartor, samt at deraf vill sy-
nas, som skulle Berguvist icke hafva varit i tillfälle,
att, på herr hofrättsrådets räkning, från nämnde rän-
teri bekomma några kartor; utan derå genmälte herr
hofrättsrådet endast, ett jemväl herr hofrättsrådet har
räkningar öfver sina reqvisitioner från ränteriet, hvil-
ka skola utvisa ett annat förhållande, och att han
vill dessa räkningar till rätten insända. :
Johannes Nilssongjordes uppmärksam på herr Hofi
rättsrådets utsago, att ej hafva med Johannes Nilsson
brefvoxlat, och på-den motsägelse, som förefinnes emel-
lan denna uppgift-ech Johannes Nilssons, att han sist-
liden zommar, med sin dotter Lovisa, afsändt bref tilt
herr hofrättsrådet. Han förständigades att ånyo upp
repa sin derom temnade uppgift, för att tilläfventyrs
derigenom kunna föra herr hofrättsrådet till minnes,
att ;herr hofrättstådet verkligen fått från Johannes
Nilssen emottaga bref; men, efter under tiden yttrad
förmedan af herr hofrättsrådet att brefvet tilläfven-j
tyrs var stäldt tifi någon af herröhofrättsrådets söner,
tillkännagaf Johanaes Nilsson, att förhållandet var ä-;
detes så som herr hofrättsrådet förmodat; dock gjor-
de slutligen Johamnes Nilsson den rättelse dervid, att;
han ville påminna sig, det brefvet var adresseradt
hvarken till hofräitsrådet eller någon af sönerna, utan
tilläfventyrs till den person, sem skulle förrätta tin-
:get, enär brefyet innehöil endast rättegångshandlingar;
hvilka vid tinget borde ingi vas.
Då någon vidare upplysning ef herr hofrättsrådet
icke kunde erhållas, fick herr hofrättsrådet afträda, ses
dan han förut för 15 mils tingsresa ingifvit kostsads-
räkning på 20:-Bör 37 sk. Bko. ;
2:0 Inspektorer Adolf Crona: att han, för kartering
af-köpebrefyet -å en egendom; som han tillhandiat sig;
af sin broder, tkronofogden Crona, sistliden sommar)
erhållit de biläggningskartor, hvarom : kronolänsman
Wiren vittnat. Crona lemnade Wiren så väl kar-
torne som köpeafhandlingen, för att till Sunnerbo
häradsrätt ingifvas; men sedermera hade Wiren gif-
vit Crona tillkänna, aw Kkartornce ej af härads-
rätten antagits, utan att skäl derför blifvit af Wi-
rfån föreburet eller kartorne sedermera af honom å-
terställde. Förkterande Crona Wirens uppgift wvara.
fullkomligt ogrundad, derom att Crona skall hafva sagt I
öfverblifvit på ett större parti, somsCrona för lagfar-
ten inköpt.
Kronofogden :Crena erinrade sig, att han till sin!
broder lemnat ifrågavarande kartebeiopp, men förmo-!
dade att det skett för flere år sedan; :kvilket åter in-!
spektoren Crona vederlade, vidblifvande sin utsago,
att han emottagit kartorne sistliden sommar.
För att såsom vittnen i målet höras, hade tillför-
dingarne Anders Appelberg och Christian Hagerman,
tingsskrifvaren Frans Otto Berggren och smeden Larsit
ordning:
4:0 Appelb:rg: förklarade efter derom framställde
frågor, att förut hörde vittnet Sven Olssons i Mölle-
kulia berättelse, det Appelberg skulle hafva, år 1839, 1
ska kartor försåldes af Johannes Nilsson, äfvensom
huru sådane kartor kunde från de äkta åtskiljas, in-
nefattade misstag, desto betydligare, som vittnet full-
komligt saknat kännedom om de förhållanden, hvilka
han skulle hafva meddelat Sven Olsson. 1:händelse 4
derföre samtal med honcm egt rum, det vittnet nu c
mera ej erinrar sig, så har vittnet endast kunnat ytt- i)
ra hvad: vittnet med säkerhet visste och hvilket in-
skränkte sig dertill, att Johannes Nilsson försålde kar-
tor åt flere håll, samt att hars åtkomst till kartorne,
för så väl vittnet som flera ardra personer synts miss-
länkt; men huruvida kartorne voro falska och hvilka h
kännetecken, som antydde sådan beskaffenhet, har de- u
itomindre kunnat vara föremål för vittnets meddelande, i
som vittnet icke betviflat riktigheten af häradsh:n Berg-;
gvists utsago till vittnet, att Johannes Nilsson åtkommit:
kartor i kronofogden Christierssons, till kreditorernel
fåtna bo, och äfven till en del ef häradsskrifvaren )!
Wendell, som är svåger till Husberg. Vittnet harj
illäfventyrs samtalsvis kommit att nämna för Sven p
Jonasson i Mårdslycke, att Bergqvist år 4841 skulle ij
Asarum möta Jon Johannesson, för att af honom er-
hålla kartor, ty då Bergqvist, berörde år, vid ett till- h
älle besökt vittnet, tillkännagaf han såsom skäl för
len skyndsamhet, hyarmed besöket afbröts, att ett)!
nöte i Asarum med Jon Johannesson var afslutadt,!
ör leyerering af kartor från fadren; men som Berg-1!
Ivist ej sjelf nämnde beloppet af de kartor, han
kulle emottaga, har vittnet ej heller derom kunnat al
inderrätta Sven Jonasson. Att partiet dock ej var d
betydligt, slutade vittnet deraf, att Bergqvist sade bi
ig behöfva kartorna för afslutandet af Listers härads h
ing. Vitltnet fann ingenting ovanligt i detta medde-5!
ande, ty att Bergqvist handlade kartor af Johannes k!
Vilsson hade vittnet hört så väl af Bergqvist sjelf, jm
om .af andra personer. Redan år 1829 eller 1830, (a
lå vittnet tillfälligtvis befann sig på Hoby, hadelhi
Bergqvist föreslagit vittnet, att åtfölja honom tilll:
fingsryd, emedan Bergqvist derstädes skulle afhemtasj
tämpladt papper. Viltnet antog förslaget, desto hell-sl
e, som han blef i tillfälle att under samma resa gö-O
a besök hos talmannen Jon Jonsson, och från Tings-!bt
yd medförde Bergqvist uti en skinnväska ett störrejta
aket, hvilket, efter hvad Bergqvist tillkännagaf, in-
ehöll stämpladt papper. Paketets form gaf anled-
iog till förmodan, att det stämplade papperet bestod
f hilsaoninagckartaor. men deras stämnalvärde erfor