dergått juridisk examen, såsom biträde vid tingsgöromålen. I sistberörde egenskap har Bergqvist om händer haft karteringsbestyret vid tingen, och erhållit behöfliga karter, så väl från ränteriet, på herr hofrättsrådets räkning, som från försäljningsmännen i orten, och vid hvarje tings slut afdrog Bergqvist af uppburna expeditionslösen det belopp han för kartor förskjutit. Som herr hofrättsrådet alltid med största förtroende omfattat Bergqvist och dertill ägt skäl i dennes mångåriga, redbara och pålitliga förhållende, så hade herr hofrättsrådet aldrig föreställt sig nödvändigheten att kontrollera Bergqvists karteringsåtgärder, och saknade all kännedom kauruvida Bergqvist af Johannes Nilsson köpt kartor. Hr hofrättsrådet hade sjelf icke haft beröring med Johannes Nilssen och alldrig från honom emottagit ciler till honore aflåtit något bref; lika litet som hofrättsrådet, efter det Johxanes Nilsson blifvit häktad, gått hans familj tillhanda med bjelp eller råd. Rättens oråförande tillkännagaf, att efter de uppIysningar, medelst utdrag af räkenskaperna från Carlskrona läns ränteri, hvilka från Kongl. ammarrätten erhållits, herr hofrättsråget, blott ett af de 10 sista åren elter år 4833, reqvirerat kartor: att berörde år, reqvisiäionen endast uppgått till 66 Rdr 32 sk. Bko och bestätt af skrifkartor, samt at deraf vill synas, som skulle Berguvist icke hafva varit i tillfälle, att, på herr hofrättsrådets räkning, från nämnde ränteri bekomma några kartor; utan derå genmälte herr hofrättsrådet endast, ett jemväl herr hofrättsrådet har räkningar öfver sina reqvisitioner från ränteriet, hvilka skola utvisa ett annat förhållande, och att han vill dessa räkningar till rätten insända. : Johannes Nilssongjordes uppmärksam på herr Hofi rättsrådets utsago, att ej hafva med Johannes Nilsson brefvoxlat, och på-den motsägelse, som förefinnes emellan denna uppgift-ech Johannes Nilssons, att han sistliden zommar, med sin dotter Lovisa, afsändt bref tilt herr hofrättsrådet. Han förständigades att ånyo upp repa sin derom temnade uppgift, för att tilläfventyrs derigenom kunna föra herr hofrättsrådet till minnes, att ;herr hofrättstådet verkligen fått från Johannes Nilssen emottaga bref; men, efter under tiden yttrad förmedan af herr hofrättsrådet att brefvet tilläfven-j tyrs var stäldt tifi någon af herröhofrättsrådets söner, tillkännagaf Johanaes Nilsson, att förhållandet var ä-; detes så som herr hofrättsrådet förmodat; dock gjorde slutligen Johamnes Nilsson den rättelse dervid, att; han ville påminna sig, det brefvet var adresseradt hvarken till hofräitsrådet eller någon af sönerna, utan tilläfventyrs till den person, sem skulle förrätta tin:get, enär brefyet innehöil endast rättegångshandlingar; hvilka vid tinget borde ingi vas. Då någon vidare upplysning ef herr hofrättsrådet icke kunde erhållas, fick herr hofrättsrådet afträda, ses dan han förut för 15 mils tingsresa ingifvit kostsadsräkning på 20:-Bör 37 sk. Bko. ; 2:0 Inspektorer Adolf Crona: att han, för kartering af-köpebrefyet -å en egendom; som han tillhandiat sig; af sin broder, tkronofogden Crona, sistliden sommar) erhållit de biläggningskartor, hvarom : kronolänsman Wiren vittnat. Crona lemnade Wiren så väl kartorne som köpeafhandlingen, för att till Sunnerbo häradsrätt ingifvas; men sedermera hade Wiren gifvit Crona tillkänna, aw Kkartornce ej af häradsrätten antagits, utan att skäl derför blifvit af Wirfån föreburet eller kartorne sedermera af honom återställde. Förkterande Crona Wirens uppgift wvara. fullkomligt ogrundad, derom att Crona skall hafva sagt I öfverblifvit på ett större parti, somsCrona för lagfarten inköpt. Kronofogden :Crena erinrade sig, att han till sin! broder lemnat ifrågavarande kartebeiopp, men förmo-! dade att det skett för flere år sedan; :kvilket åter in-! spektoren Crona vederlade, vidblifvande sin utsago, att han emottagit kartorne sistliden sommar. För att såsom vittnen i målet höras, hade tillfördingarne Anders Appelberg och Christian Hagerman, tingsskrifvaren Frans Otto Berggren och smeden Larsit ordning: 4:0 Appelb:rg: förklarade efter derom framställde frågor, att förut hörde vittnet Sven Olssons i Möllekulia berättelse, det Appelberg skulle hafva, år 1839, 1 ska kartor försåldes af Johannes Nilsson, äfvensom huru sådane kartor kunde från de äkta åtskiljas, innefattade misstag, desto betydligare, som vittnet fullkomligt saknat kännedom om de förhållanden, hvilka han skulle hafva meddelat Sven Olsson. 1:händelse 4 derföre samtal med honcm egt rum, det vittnet nu c mera ej erinrar sig, så har vittnet endast kunnat ytti) ra hvad: vittnet med säkerhet visste och hvilket inskränkte sig dertill, att Johannes Nilsson försålde kartor åt flere håll, samt att hars åtkomst till kartorne, för så väl vittnet som flera ardra personer synts misslänkt; men huruvida kartorne voro falska och hvilka h kännetecken, som antydde sådan beskaffenhet, har deu itomindre kunnat vara föremål för vittnets meddelande, i som vittnet icke betviflat riktigheten af häradsh:n Berg-; gvists utsago till vittnet, att Johannes Nilsson åtkommit: kartor i kronofogden Christierssons, till kreditorernel fåtna bo, och äfven till en del ef häradsskrifvaren )! Wendell, som är svåger till Husberg. Vittnet harj illäfventyrs samtalsvis kommit att nämna för Sven p Jonasson i Mårdslycke, att Bergqvist år 4841 skulle ij Asarum möta Jon Johannesson, för att af honom erhålla kartor, ty då Bergqvist, berörde år, vid ett tillh älle besökt vittnet, tillkännagaf han såsom skäl för len skyndsamhet, hyarmed besöket afbröts, att ett)! nöte i Asarum med Jon Johannesson var afslutadt,! ör leyerering af kartor från fadren; men som Berg-1! Ivist ej sjelf nämnde beloppet af de kartor, han kulle emottaga, har vittnet ej heller derom kunnat al inderrätta Sven Jonasson. Att partiet dock ej var d betydligt, slutade vittnet deraf, att Bergqvist sade bi ig behöfva kartorna för afslutandet af Listers härads h ing. Vitltnet fann ingenting ovanligt i detta medde-5! ande, ty att Bergqvist handlade kartor af Johannes k! Vilsson hade vittnet hört så väl af Bergqvist sjelf, jm om .af andra personer. Redan år 1829 eller 1830, (a lå vittnet tillfälligtvis befann sig på Hoby, hadelhi Bergqvist föreslagit vittnet, att åtfölja honom tilll: fingsryd, emedan Bergqvist derstädes skulle afhemtasj tämpladt papper. Viltnet antog förslaget, desto hell-sl e, som han blef i tillfälle att under samma resa gö-O a besök hos talmannen Jon Jonsson, och från Tings-!bt yd medförde Bergqvist uti en skinnväska ett störrejta aket, hvilket, efter hvad Bergqvist tillkännagaf, inehöll stämpladt papper. Paketets form gaf anlediog till förmodan, att det stämplade papperet bestod f hilsaoninagckartaor. men deras stämnalvärde erfor