vB VINT ldUa pUTialllligdl, SVIIALL UVVA fv 3 BAM hjelpa. Jon har förgäfves eftersökt berörde bref, sor han förvarat å det ställe, hvarest kronofogden Ströberg funnit det, och han är fullkomligt okunnig, hur det förkommit. Johannes Nilsson ingaf följande skrift, som upp lästes: . Till Kinnevalds härads vällofl. domstol! Enär förevarande sak icke rörer lif eller mordbrant eller sådana brott, och icke eller någon bevisnin; kunnat eller kan förekomma, att jag hvarken är del aktig eller ens har kännedom om någon förfalskning vågar jag yrka, att enär jag blifvit utan ransaknin; och dom arresterad, jag måtte blifva, såsom bofast mar inom orten, fri från häktet, heldst jag icke är till brott slighet förvunnen. Och på det jag så mycket säkrare mi vinna vällofl. domstolens bifall härutinnan, får jag nt aflemna borgen, ingången af 8 bofaste hemmansegare de der en för alla och alla för en borgat för mir Person, med förbindelse tillika, att jag skall blifvc till rätten inställd vid alla de tillfällen, som påfordras Af denna anledning afvaktar jag vällofl domstolen: serskilta utslag härom. Wexiö kronohäkte den 48 Ja nuari 1843. Johannes Nilsson. nyo hörd öfver det mot honom anställda åtal oct de omständigheter, som blifvit förde honom till last tillkännagaf kronofogden Crona, att han numera erinrar sig, det han af Porath emottagit chartor för omkring 1,560 Rdr Bko, hvaraf Crona skall hafva lemnat valuta för omkring 500 Rdr och emottagit åter. stoden till redovisning, efter skeende försäljning, samt emot tillgodonjutande af 35 procents rabatt. Påsamma vilkor har Crona lemnat auditören Engdahl för omkring 1,000 Rår och återstoden till Kniberg. Det parti Engdahl, vid Oktober månads början, af Crona erhållit och återsändt, har, enligt hvad Crona numera bestämdt påmint sig, Engdahl sedermera emottagit; men, lika litet. som förut, förmådde Crona nu uppgifva en sannolik förklaring åt ett slikt tillgörande, hvilket desto mindre kan tänkas egt rum, som Crona hvarken gittade förebära att Engdabl, före eller efter första afsändandet af desse chartor, framställt begäran derom, eller förneka, att Engdahl, då han första gången återskickade chartorne, uppgifvit, såsom skäl dertill, sitt misstroende till deras äkthet. Åberopande Crona ytterligare, såsom stöd för sitt förtroende till chartornes egenskap af äkta, att Porath var charteförsäljnings man i Stockholm och för öfrigt känd af Crona såsom en redbar man. Huru Porath, om han haft befattning att sälja stämpladt papper, deraf vid hvarje ärs slut inventering sker, och det försålda måste liqvideTas, kunnat, vid slutet af 1840, uraktlåta att affordra Crona liqvid för det papper, denne till försäljning emottagit, eller ock att äterbekomma papperet förmådde Crona lika litet förklara som att åberopa någon bevisning af hvad beskaffenhet som heldst, till stöd för sin uppgilts riktighet. Han fästade likväl domstolens uppmärksamhet derå att blott ett vittne, auditören Engdahl, kunnat intyga, det Crona försålt stämpladt papper, och att det således berott på Crona, att helt och hället förneka, det han med dylik försäljning sig befattat, och hvilket skulle hafva varit klokast handladt, om Crona fruktat, det chartorne varit falska. Då nu i stället Crona sjelf till rätten ingifyvit de chartor, hvilka Kniberg af honom emottagit och återlemnat, så hoppades Crona att deraf borde hemtas tillräcklig anledning för betryggande af hans oskuld. Domstolens ordförande tillstyrkte Crona; att ej uteslutande fästa vigt vid denna omständighet och derigenom förbise de förhållanden, hvilka i öfrigt tilläfventyrs förefinnas, af beskaffenhet, att de med mera säkerhet kunna föra Crona till åsyftade befrielsen från delaktighet i detta mål. Crona har nämligen, då han uppgjort sättet för sitt försvar, icke bordt glömma och ej eller glömt, att han genom sin son, mundtligen och skriftligen, affordrat Kniberg liqvid för lemnade chartepartiet; att, i sonens och ojäfvade vittnens närvaro, chartorne blifvit uppräknade, och sonen anmodad, att underrätta sin fader, det chartorne voro osålde; att häradshöfdingen Eneqvist, vid anställd granskning, funnit desse chartor olika med de från ränteriet erhållne, samt att Kniberg intygat, det han återställt osålda partiet till Crona. Då Crona härefter afstod från vidare försök, att räkna sig till förtjenst den öppenhet, hvarmed han gått tillväga i sitt försvar, förklarade tillförordnade åklagaren sig vara beredd att vederlägga Cronas uppgift, det Porat haft befattning med försäljning af stämpladt papper, och ingaf, för sådant ändamål, följande två bevis: Att förre aktuarien uti Kongl. Kammarkollegium, Wilhelm Gerard Porat, hvarken i och för denna tjenstebefattning, eller, på grund af serskildt dertill af Kongl. Kam markollegium meddeladt förordnande, haft någon charte sigillateuppbörd eller försäljning om händer, varder härmed, på begäran af herr vicehäradshöfdingen Fredrik Isberg, i egenskap af aktor uti den, vid Kinnevalds häradsrätt anhängige undersökning, angående tillverkning och utprångling af falskt stämpladt papper, intygadt och till bevis lemnadt. Stockholm af Kongl. Kammarkollegii kansli den 28 December 4842. Fredr. Wilh. Dufva, Kongl. kammarkollegii. sekreterare. ÅAtt numera förrymde förre aktuarien i Kongl. Kammarkollegium. Wilhelm Gerard Porat, aldrig varit charte sigillate försäljningsman, eller eljest i förstnämnde egenskap haft sig någon uppbörd afstämpladt papper anförtrodd, det varder, med föranledande af räkenskaperne härstädes, intygadt. Stockholm af Charte sigillatekontoret den 31 December 1842. A. Ygberg. (Sigill.) Crona tillkännagaf, med anledning häraf, att han, endast genom Porats egen utsago, haft kännedom om dennes befattning med stämpladt pappers försäljning. Rörande samtlige de tilltalade, med undantag af häradshöfdingen Bergqvist, ingaf tillförordnade åklagaren följande prestbevis: Förre bruksegaren Johan Daniel Husberg. född den 11 December 4798, flyttade till Uråsa församling år 1832 från Ö. Thorsås, utan att här aflemna attest. Sedan denna tid har han med hustru och sju minderåriga barn stått skattskrifven på Skyesqvarn inom Uråsa, och lärer, de första ären efter inflyttningen, äfven der varit boende; men under min tjenstgöring inom pastoratet, eller alltsedan år 4835, har han varit bosatt inom Wexiö dels stadsdels landtförsamling och der vistats; hvarföre jag om honom ej eger annat bevis att meddela, än att han några gånger och sednast år 1840 vid Uråsa begått H. H. nattvard. Attest. af Wäckelsång den 4 Januari 1843. N, Weislander, Vv. P(Sigill.) AI. Läöltada fäauna RH 2 oo oc AR TJTAhannase Nr.