Ilon älskar det ovanliga, och man måste äfven
bekänna, att din kurtis börjat under bra egna om-
ständigbeter. Men gå du nu hem och gör dig
grann, och kom hit till middagen. Jag vill imed-
lertid tala med gubben. Han anar redan förhål-
landet, och han kan dessutom icke neka Hilma
någonting. Adjö, så längel
Middagen kom, ocir tår hjelte infann sig. Den
gode brukspatronen, som redan förut var vunnen
till hans fördel, hade med glädje afhört) sin sons
berättetse om hvad som under hans frånvaro pas-
serat, och då Hilma, ljuft leende under tårarna, be-
känt sin kärlek, hade han förnöjd gifvit sitt samtyc-
ke. Vid Rutsehenhjelms inträde stapplade han e-
mot honom, slöt honom rörd i sina armar och förde
honom mot den darrande flickan, som satt vid TIsa-
bellas sida och lutade sin brinnande kind mot hennes
1rogna, systerliga barm. Han lade deras händer
tillsamman och välsignade dem tyst. De både
lycklige föllo i hvarandras armar, och Lenoir ut-
ropade gladt: Se så, i Guds namn! Nu har ku
sken tagit städja och min far får, efter sin önskan
behålla honom för lifstiden. Lyckönskningar och
omfamningar följde härpå, men när dessa ändtli-
gen upphört och de nyförlofvade åter smugit sig
till hvarandra, sade Lenoir några ord på spanska
till Isabella, som förtjust åskådat de unga tv:
lycka, i hvilken hon fann en bild af sin egen
Hon skyndade genast ut och återkom om nigr:
ögonblick med lilla herr Lars på sina armar
Med modrens tillhjelp räckte nämnde lilla herr
vår hjelte ett bref, skrifvet af Lenoir, i hans namn
Det innehöll:
Min allrasomsötaste farbror!
Min kära fader, har, som man perättat mig