sida. Herr Meurling och tillvaron af den etablerade först den 14 November röjda fabriken för tillverkning af falska kartor, kände jag deremot ej, då jag bekom de nu ifrågasatte, eller den 3 November. Jag saknade sålunda vid det tillfället allt slags anledning misstänka desses riktighet, helst fångesmannen ej val -misskänd. Emot vilkoren, under hvilka han bad mig taga kartorna, var ej heller någonting suspekt. Då motsvarade blott vanlig provision och räntan för pen ningarne. Dessutom — om kartorna äro falska — finner jag dem så väl tillverkade, att det ej bör tillräknas mig hafva blifvit af deras utseende bedragen, helst di sjelfva Statskontoret lemnat intyg om deras äkthet. Af denna anmälan med bilagor, bifogas jemväl af. skrifter, dem jag ödmjukast anhåller återfå tillika med åtecknadt bevis öfver ingifvandet af originalerne, kartorna och kontanta medlen. Westerlösa der 23 December 1843. J. Tornerbjelm. Varande härvid bifogade två originalbref af följande innehåll: I en liqvid med notarien Meurling från Stockholm emottog jag åtöljande 327 Rdr Bko kartor, som crsättning för 300 Rdr Bkto, churu jag icke kan begagna dem, men hoppas få dem realiserade, vägar derföre ödmjukast förfräga, om herr häradshöfdingen god-hetsfullt täcktes tillösa sig dem, emot den till dess värde upptagna summan. Förlåt jag härmed vågar besvära. Med sann högaktning tecknar ödmjukast A. G. Wallman. Snyttringe d. 3 Nov. 1842. I Wermland fick jag af tidningarne kännedom om Husbergs kartfabrik och tit. Meurlings beblandning dermed, hvilket inquieterar mig, hvarföre jag, så snart det blef mig möjligt, återvände och vid Motala återtog de karter, jag lemnade handlanden Thamsten, och från Skenninge medtog handlanden Ågren, med det lilia belopp han innehade till, att förevisa i Linköping, och dit anländ, uppgick jag i sällskap med Ågren och häradskördingen Göök till landshöfdingen, der jag omtalade hela min afhandling, och af denna personal, tillsammans med räntmästaren, granskades kartorne, och utan att upptäcka någon skilnad, som vittnade att de voro falska, bad jag likfullt landshöfdingen försegla dem, på det jag sedan, om möjligen en missstanke om deras riktighet kunde anas, icke ville utlemna dem. Landshöfdingen önskade derföre, att Hr bäradsbhöfdingen täcktes förvara eller ock, förseglade, skicka mig dem jag lemnade, eller dem som finnas deraf qvar. Mig lemnas rättvisa, och landshöfdingen skulle enskildt underrätta presidenten i Statskontoret om mina uppgifter, samt önskade au jag i sällskap med häradshöfding Göök skulle i morgon resa till Weaiiö, för att söka få närmare upplysningar. Med vördnad och högaktning Ödmjukast S. d. 29 Nov. 1842. A. GC. Wallman. Sedermera har från Hr häradshöfdingen Tornerbjelm en ytterl gare skrift inkommit, af denna lydelse: De genom skrifvelsen d. 28 sistl. December mig affordrade upplysningar, har jag redan, medelst min, under den 23 i samma månad sjelfmant gjorda anmälan, till det hufvudsaligaste kaft åran afgifva, och får således nu endast tillägga följande: Under åren 41827, 41828 och 4829 tog jag mitt karte-behof från Landskontoret i Wexiö; men då jag icke kunde åtnöjas med det sätt, hvarpå landskamrer Lång mig behandlade, har jag alltsedan tagit kartor från Landskontoret i Halland. Till bestyrkande deraf får jag bifoga samma Landskontors bevis, att jag, ifrån och med år 4830 till och med år 1842, fått från Landtränteriet i Halmstad anordnadt stämpladt papper till det betydliga värdet af tjugosex tusende tre hundrade åttatiosex Rdr, och Landtränteriets intyg, att jag, för sådant papper, der nedsatt eller inbetalt nitton tusende två hundrade åttatiofem (19,285) Rdr 4 rt., hvartill kommer min i dessa dagar inliqviderade skuld för sistförflutna året, med kontant 3,502 Rdr 32 sk. 2 rst., eller tillsammans 292,787 Rdr 33 sk. 3 rst. Bko. Från andra ställen än dessa embetsverk eller annan enskild person än inspektor Wallman, har jag aldrig erhållit eller blifvit tillbjuden stämpladt papper. Westerlösa den 7 Januari 1845. J. Tornerhjelm.n Dessa uppgifter om beloppet voro verificerade med behörig uppgift från Hallands Landtränteri. De i förberörde protokollsutdrag antecknade, af hörda personer aflemnade kartor, voro jemte nyssnämnde protokoll till rätten insända, och beloppen specificeras här sålunda: Af kronolänsmannen Dyberg . . 143: — — Handlanden Both . ss so so ss 4194: — — Stadskassören Lundell . so so so so 345: Häradshöfdingen Tornerhjelm . . 497: — — Inspektoren Wallman och handl. Ågren 709: — — Summa stämpelvärde 13528: — I det karte-parti Lundell ingifvit, befunnos 3 st. å 10 Räår och 40 st. å 5 Rdr vara äkta. Alla de öfriga, som noga granskades, äro eftergjorda, och de hos Husberg funna stämplar med Ygbergs och Nordvalls namn passsade fullkomligt till stämpelaftrycken å kartorne. Kännemärkena å falska kartorne, hvarigenom desamma med lätthet skiljas från de af statsverket utgifna, har domstolen funnit vara följande: papperet är löst och skäfvigt tryckpapper, men stundom finnas använda s. k. ryggar af äkta skrif-kartor. Hvitstämpeln är matt och oredig samt alldeles oskönjbar, kartan hålles mot dagen. Hvitstämplingen i Riksgäldskontoret sker med tvänne stämplar, hvaraf den öfversta, innefattande emblemerne, är användbar för alla kartor, då den nedersta deremot mäste ombytas för olika valörer. Derat uppkommer en skarp linea emeilan begge stämplarne och ofta inträffar dessutom, då stämplarne ej med noggrannhet inpassas i formen, att deras sidor icke blifva linieräta till hvarandra. ÅA de falska kartorne är förstberörde linien mindre synbar och sistberörda oregelbundenhet inträffar cj, enär Tabrikationssättet, hvarom mera här nedan, otvifvel