Rutschenhjelm var och huru han anförtrott de till Hilma, m. m. Han lofordade honom der efter på det vänskapligaste och anförde alla då personers förmånliga omdömen, dem han rådfråga angående Rutschenhjelmskarakter. ; Både jag och min lilla: hustrun, slutade han ;tycka mycket om honom, och jag är öfvertygad att äfven min far skall finna nöje i hans treflig: sällskap. ; Det fägnar mig att höra hvad du säger,, sade brukspatronen; men hvad i Guds namn kunde hans mening vara i denna förklädnad? Ja, se, det vet jag icke precist. En ung mar kan hafva många motiver,, svarade Lenoir oct kastade en skalkaktig blick på Hilma, som rod. nade förlägen. Jag tror nästan att han blef kusi af pur menniskokärlek, eller hur, syster lilla?) Just som denna fråga blifvit framställd, inträdde Rutschenhjelm, på hvilken man kunde se, att har användt mycken möda på sin klädsel och på.ordnandet af sitt mörka, lockiga hår. Lenoir och Isabella 10g0o, förstulet, Filma vände bort sitt glö dande ansigte, och Rutsehenbjelm framgick, unde: synbart bryderi, mot brukspatronen, som unde et hjertligt skratt räckte honom sin hand oct utropade; Nå, min käre Fingal, tack för sist! Det var beskedligt, att ni icke öfvergaf er gamle husbonde, utan höll ert löfte och kom efter. Behöfs inga ursäkter,, fortfor han derefter, då Rutschenbjelm sökte framstamma några ord. Det är ingenting att tala om. Det var ett lustigt puts nispelade mig, men det gör ingenting, ty ni har mäktiga förespråkare, så väl i ert eget raska handlingssätt som i mina tvenne barn. . Sittner, bästelöjtnant,