Rutschenhjelm var och huru han anförtrott de
till Hilma, m. m. Han lofordade honom der
efter på det vänskapligaste och anförde alla då
personers förmånliga omdömen, dem han rådfråga
angående Rutschenhjelmskarakter. ;
Både jag och min lilla: hustrun, slutade han
;tycka mycket om honom, och jag är öfvertygad
att äfven min far skall finna nöje i hans treflig:
sällskap. ;
Det fägnar mig att höra hvad du säger,, sade
brukspatronen; men hvad i Guds namn kunde
hans mening vara i denna förklädnad?
Ja, se, det vet jag icke precist. En ung mar
kan hafva många motiver,, svarade Lenoir oct
kastade en skalkaktig blick på Hilma, som rod.
nade förlägen. Jag tror nästan att han blef kusi
af pur menniskokärlek, eller hur, syster lilla?)
Just som denna fråga blifvit framställd, inträdde
Rutschenhjelm, på hvilken man kunde se, att har
användt mycken möda på sin klädsel och på.ord-
nandet af sitt mörka, lockiga hår. Lenoir och
Isabella 10g0o, förstulet, Filma vände bort sitt glö
dande ansigte, och Rutsehenbjelm framgick, unde:
synbart bryderi, mot brukspatronen, som unde
et hjertligt skratt räckte honom sin hand oct
utropade;
Nå, min käre Fingal, tack för sist! Det var
beskedligt, att ni icke öfvergaf er gamle husbonde,
utan höll ert löfte och kom efter. Behöfs inga
ursäkter,, fortfor han derefter, då Rutschenbjelm
sökte framstamma några ord. Det är ingenting
att tala om. Det var ett lustigt puts nispelade
mig, men det gör ingenting, ty ni har mäktiga fö-
respråkare, så väl i ert eget raska handlingssätt
som i mina tvenne barn. . Sittner, bästelöjtnant,