denna kungörelse. Regeringen sjelf och embetsmän-
nen, hvilka -af lätt begripliga skälicke just kunde upp:
träda såsom afrådande,. syntes företrädesvis tillråde
dessa utvandringar, i motsats till andra, som aldrig
blifvit offentligen föreslagna, och utomordentliger
många beslöto sig derför. Händelsevis hade jag er-
hållit ganska noggranna och tillförlitliga underrättel.
ser och upplysningar om alla lokalförhållanden, enligt
hvilka jag med visshet kunde säga, att dessa menni-
skor gingo olyckan till möte. Men censuren hindrade
mig att gifva mina vid förderfyvets rand stående med:
borgare dessa meddelanden, hvilka visserligen skola
afhålla ett stort antal af dessa från företaget. Dt
olyckliga äro nu återkomne, sedan de mistat en sto
del af sina slägtingar, hvilka bortryckts af döden.
samt helt och hållet förlorat sin förmögenhet. Cen.
suren har. förorsakat dessa menniskors olycka.
Blackstone: Pressens frihet är på det närmaste för-
knippad med en fri stats väsende.n
Vid ett behörigt handhafvande af lagarne kar
pressen ingalunda missbrukas till några förderfliga än-
damål, utan att missbruket hemfaller under en lämp-
lig bestraffning. .
Dahlmann: Intet folk, som har makten dertill i
sina händer, skall för sin egen faras skull alsäga sig
frihet i skrift.n
Pressens frihet kan icke stå ensam. Ett försök
med tryckfrihetens införande i Preussen skulle antin-
gen hafva till följd dess återkallande första månaden
eller politiska institutioner.
Vore de farliga teorierna tillika de sanna (till all
lycka är detta icke fallet, hvarken om de uppställas
af regeringarne eller folken) skulle de offentligen för-
bjudas, för att så mycket säkrare i hemlighet vinna
insteg. Nu kommer härtill att Tyskland med författ-
ningsurkunderna likväl verkligen har en- rättighet till
sina rättigheter, att vacklandet vid konstitutionerna
har den offentliga meningen: emot . sig, att offentlig-
heten ensamt förmår så upplysa de mörka gångarnc
i statsbyggnaden, att ständerna kunna i rättan tid
finna reda på dem. Ett folk, som går framåt, kan
lika litet undvara tryckfriheten, som krutet, ehuru det
med beggedera sakerna har sina betänkligheter.
GeÖntz, se hans sändebref till Konungen af Preussen
år 1797.
Sedermera förvandlade sig hans entusiasm för tryck-
friheten uti ifver för censuren. Om: tryckfriheten
betalt hans skulder, säger Dahlmann, skulle han
skrifvit för denna.
Kulusow utgaf i Kejsarens af Ryssland och Ko-
nungens af Preussen namn från Kalisch sin uppma-
ning till Tyskarne, hvaruti utlofvades frihetens och
oafbängighetens återkommande samt pånyttfödelsen af
ett vördnadsbiudande tyskt rike. Ju skarpare till
sina konturer och grunddrag verket: skall framträda
ur det tyska folkets uregna anda, desto mera för-
yngradt, lefnadskrvaftigt och förenadt skall Tyskland
åter synas bland Europas folk.n
Niebuhr: Ordets och skriftens frihet är oss åter-
gifven!!
Den lyska förbundsalten säger i 48 art.? De för-
enade furstarne och fria städerna öfverenskomma att
tillförsäkra de tyska förbundsstaterna följande rältig-
heter: — b. Förbundsförsamlingen skall vid dess för-
sta sammankomst sysselsätta sig med affattandet af
likformiga förfoganden öfver tryckfriheten etc.
Storhertigen af Sachsen-Weimar förklarade bland
anrat i grundlagen af 14846: Vi erkänne härigenom
uttryckligen och grunda lagligen pressens rätt till fri-
het. (Förf. äterupphäfven 4848.)
Konungen af Wirtemberg gaf år 4847 tryckfrihe-
ten, med upphäfvande af den äldre censuren.
Von Berg, hertigliga Oldenburgiska sändebudet, i
sin berättelse öfver tryckpressens angelägenheter på
förbundsdagen 4848: Till ett gemensamt fädernes-
lands välgerningar, hvilka stiftarne af tyska förbundet
önska tillförsäkra hvarje tysk, hörer även n ostörd
njutning af en förnuftig tryckfrihet.
Tanke- och tryckfriheten har en gemensam källa.
Meddelandet af tankar är en rättighet och en pligt;
deraf följer nödvändigt offentlighet och tryckfrihet.