uppriktigt, att skydda henne, så mycket ett rent uppsåt och n kraftig arm förmår, i dessa oroliga tider., . Den döendes blick klarnade och han bad att få vara ensam med sin dotter och mig. Från hvad land är ni, ädle fremling?) Yrågade han derpå. Då jag svarat att jag var svensk, och nämnt mitt namn, flög ett leende af tillfredsställelse öfver hans förbleknade ansigte. Gudskelof!, sade han, från den tid jag var köpman i Rio Janeiro känner jag svenskarne, det är ett ädelt och ordhålligt folk. Jag har hört er karakter och er tapperhet mycket berömmas under den korta tid jag varit här, äfvensom jag ofta förut sett ert namn lofordadt i allmänna tidningar. Jag. lemnar min dotter med fullt förtroende i edra händer, ty en svensk kan icke svika en döende far. Ack, jag bar ingen, ingen anförvandt, ingen, ingen vän i detta olyckliga land, hvilket jag, ett fattigt hittebarn, lemnade som ung äfventyrare, för att i en annan verldsdel söka lyckan. Jag fonn den äfven, om den nemligen består i rikedomar, men efter en älskad makas död dref mig en oemotståndlig längtan till mitt arma fosterland, ehuru jag bordt inse de faror, som här hotade mig. För en månad sedan kom jag hit med min trettonåriga dotter — .o, att jag aldrig återvände! Men mina krafter börja att aftaga. Isabellal, fortfor ham sakta, säg mig, arma, öfvergifna barn, om du vill antaga denna ädle man, som räddat dig, till din beskyddare ? Den vid fadrens säng knäböjande flickan fäste sitt stora, tårdränkta öga forskande på mig och hviskade derefter snyftande: ja, fader, jalp Den döende fortfor, med den slocknande blicken rigtad på mig: Fremling, nej icke fremling, utan vän, enda vän, ni har hört hvad ett värnlöst barn förtroendeföllt yttrat vid sin faders döds: bädd. Vare detta nog sagdt. Lofva mig att föra henne från denna skådeplats för härjning och blodsutgjutelser till ert land, der, såsom jag hört, fred och enighet herrska. Hon är rik. Mina kapitaler stå hos Rotschild i London och mitt testamente finnes hos brasilianska ministern i Madrid. En