LT MÅ ——o— ——— ---—--— - —! — — -.-4(4(——V
dertill, för att få vara nära den tjusande varelsen.
Förblindad af detta hopp, glömde jag för moman-
gen alla de obehagligheter, som naturligtvis skulle
uppstå af mitt förhastande: Hvad som var så
lätt att förutse har inträffat, och jag har nu in-
genting vidare att tillägga, utom det att jag vid
Gud, icke haft någon elak afsigt med hela till-
ställningen. Jag vill genast upptäcka mig för
brukspatronen, som må döma mig huru ham be-
hagar, och sedan, min herre, sedan har jag också
några frågor att göra er.,
Fremlingens drag antogo ett allt mildare uttryck
och med ett vänligt småleende sade han: Jag
vill hoppas, min herre, att jag skall kunna be-
svara dem på ett tillfredsställande sätt. Men räck
mig er hand, ty emellan oss får intet groll herr-
ska. Tro mig, jag har ofta kastat mig i dårakti.
gare äfventyr än detta, och jag vet med mig sjel
att en ung man sällan rådfrågar förnuftet, då har
förgapar sig i ett par Ögon, så eldiga som er dröm
bilds. Men å propos henne, så är min begäran
att ni efterser om hon är uppstånden från Sir
hvila, och i händelse hon är det, att ni ber hen
ne det hon förunnar mig ett par minuters enskild
samtal, utan att nämna någonting derom för gub
ben, inför hvilken ni äfven, om ni vill följa mit
råd, ännu tills vidare framhärdar i er antagna rol.
Ni ger mig ett besynnerligt uppdrag, — sade
Rutschenhjelm, icke litet förundrad och på sam-
ma gång erfarande en häftig släng af svartsjuka
— Hvad i Guds namn kan ni vilja flickan, och
hur kan ni dessutom tro, att hon skulle kunna
bevilja ett möte åt en namnlös fremling, som, ni
får förlåta mig min uppriktighet, har bra mycken
likhet med en äfventyrare.