ty i arseende till Urani 84:åriga och den perturbe
rande planetens ännu större omloppstid, förblifva de
under en lång följd af år, nästan oförändrade. oc
ingå således i de elementer, som beräkningen af ob
servationerna under denna tidrymd lemna; men on
man beräknar en annan, till tiden derifrån skiljd ob
servationsserie, måste man erhålla andra elementei
och de båda observationsserierna kunna icke förena
under samma elementsystem, utan att qvarlemna be
tydliga observationsfel. Detta har såsom nämndt är
inträffat med Uranus. Om man, vid bestämmandet a
Saturnus lopp, icke gjorde afseende på de pertur
bationer, hvilka Uranus förorsakar, skulle man finn
alldeles likadana afvikelser, och om man haft tillgån;
till mycket noggranna observationer på Saturnus un
der en läng följd af år, hade det varit möjligt, at
genom analytiska kombinationer teoretiskt upptäck
Uranus, innan Herrschel påfann honom, likväl unde
förutsättning, att de öfriga störande planeternas mas
sor varit tillräckligt nog kända ochi kalkylen intagna
Det är således icke alldeles osannolikt, att utanfö
Uranus finnes en oupptäckt planet, och icke eller ä
det omöjligt, att den matematiska kalkylen en gån;
skall fira en af sina största triumfer, samt med sit
andliga öga göra upptäckter inom rymder, dit de
kroppsliga, understödt af optiska bjelpmedel, icke kun
nat framtränga.
Svenska topografiska korpsens geodetiska arbeten he
oafbrutet fortgått sistlidne sommar. Gynnad af pas
sande väderlek, kunde jag då verkställa de, för trian.
gelmätningen på Öland nödvändiga astronomiska be
stämningarna, så att numera vinkelobservationen på
endast 2:e signalpunkter återstå för afslutande af detta
arbete, hvars dubbla ändamål är, att erhålla en, til
jordfigurens pålitliga bestämning bidragande gradmät
ning i södra Sverge, och på samma gång en säker
förbindning mellan de i fäderneslandets medlersta och
södra provinser utförda geodetiska utmätningar, som
ligga till grund för det kartverk, som nu är under
arbete. Den utförliga och vackra karta öfver West-
manland, som befinner sig i allmänhetens händer och
som snart skall efterföljas af flera, lemnar en mått
stock för bedömandet af noggrannheten och fullstän-
digheten i uppfattandet af detaljerna, hvaraf likväl
största delen naturligtvis hvarken kan eller bör offent-
ligen framläggas.
— I Vetenskapsakademiens sammankomst, den
2 dennes, som jemväl bivistades af H. K. H. Kron-
prinsen, förekom, bland annat, en afbandling af frih.
Berzelius, om svaflets föreningar med fosfor, hvaraf?
inhemtas, att dessa kroppar förenas i 4 serskilda för-
hållanden proportionella mot fosforns oxid, undersyr-
lighet, syrlighet och syra, hvilka föreningar frih. kallar
fosforsulfur, fosforundersvaflighet, :fosforsvaflighet) och
fosforsvafla, samt att de två första svafvelbindnings-
graderna erhållits i tvenne, till egenskaperna gan-
ska olika, isomeriska modifikationer.
Herr Sundevall förevisade flere afrikanska däggdjur,
erhållna från herr Hedenborg.
Men det, som för den större allmänheten torde vara
af mesta intresse, är en afhandandling om kame-
leonten:
Herr af Pontin lemnade till akademiens museum,
j sammanhang med det zoologiska föredraget om de
Afrikanska djurarterna, ett mumifieradt exemplar af
en Kameleont (chamzeleo africanus), med några un-
derrättelser om de märkvärdiga egenheterna hos detta
djur, hvilket han haft lefvande i några månader. Denna
Kameleont hade, jemte åtskilliga lefvande fogelarter,
samt en vacker samling växter och Conchylier från
Brasilien, blifvit hemförd af nuvarande fristads- och
lasarettsläkaren i Eskilstuna doktor Alfort, som fått
den af Engelska guvernören Farquahr, på Isle de
France, vid Afrikanska kusten, der Kameleonten lef-
ver i det inre af öns skogar, dels i palmkronorna, dels
i stenhopar. Enligt Hasselqvist, som äfven haft dju-
ret lefvande under sitt vistande i Smirna och noga
beskrifvit äfven dess anatomiska sammansättning, fin-
nes denna Kameleont allmänt i dessa trakter; äfven-
som, enligt Sundevall och Voigt, den likaledes skall
förekomma i södra Spanien.
Den till museum öfverlemnade Kameleonten hade,
som redan är anfördt, blifvit mumifierad i den ställ-
ning han dog och med bibehållande af sitt lefvande
utseende, både till fyllighet och färg. Kroppen lik-
nar en större aborre, med kam på ryggen i stället för
fenor, men med fyra fötter och en lång fallande svans.
Om den inre byggnaden uppgifver Voigt 1. c., sam-
manstämmande med Hasselqvist, att refbenen i bröst-
korgen äro hopväxte, såsom på fiskarna, hvilket Pi-
nius redan beskrifver, (latera ventris junguntur ut
in piscibus); att lungan är enkel, stor, i många fli-
kar utbredd inom den magra, nästan köttlösa kroppen,
att blodomloppet till hjertat derafskall fördröjas, hvar-
ifrån den låga och på serskilda ställen olika tempera-
turen skulle bero, så att uppblåsta ljusare stycken af
kroppen äro en grad F. kallare än den öfriga. Voigt
tillskrifver färgskiftningen denna hudens utspänning,
då herr af Pontin trodde sig hafva funnit den bero
af en rörlighet, ett slags borripilation i den tunna
huden öfver de fina fjällen, eller, rättare, små rörliga
sköldarna, under hvilken dessa taga olika rigtningar
till strålbrytning mot ljuset, hvaraf åter färgskiftnin-
gen blir en följd.
Om djurets inre byggnad anfördes äfven, enligt en
Engelsk författare, att Kameleontens hufvudskål skulle
vara delad genom ett ben- eller brosklager, så att
bjernans båda hälfter voro skiljda. Häraf skulle kun-
na förklaras det egna i ögonens rörelse, som icke föl-
jas åt i lika rigtningar, utan då det ena t. ex. ser
uppåt, kan det andra speja kring sig åt annat håll.
Allt skulle antyda Kameleontens vaksamhet mot faror,
mot hvilka han icke har några medel till försvar.
Imedlertid sades detta begär att söka ljusa ställen,
isynnerhet solljuset, vara ett utmärkande drag. När
härtill lägges hans förmåga att länge kunna undvara
all föda — på den långa sjöresan hade han endast
ätit 2 å 3 kakellackor i veckan, och här, hvarken mat
eller dryck under 6 månader, — så förklarar detta,
jemte hans egenskap att uppblåsa kroppen till dubbel
volym när han blir skrämd, anledningen till fabeln,
att Kameleonten lefver af luft och solsken. Men äf-
ven annan ljuslåga drog honom till sig. Om aftnar-
na, då allt var tyst och han gick lös i rummet, hände
icke sällan, att han klättrade upp på hufvudet och
lade sig i håret, att betrakta den läsandes ljus, ej
olik dessa drakar på antikens kaskar.
SE ARA Po oo FF As IT Pp oo I.aseg har KIVfR