KUSZEN.
EN BERÄTTELSE ÅF BERN.
pHvad. är klockan, Spånglund ? frågade löjtnant
Rutschenhbjelm sin uppassare och gnuggade sig der-
vid i de matta, omornade ögonen samt sträckte
sig i sängen, under en lång, uthållande, gäspning.
Half tio slagen, svarade denne och fortsatte
sitt morgonarbete, som bestod uti att tvätta en
mängd punchfläckar ur en svart bonjur.
,Ve och förbannelse öfver det satans ungkarls-
lifvetl mumlade löjtnanten och for med handen
öfver den bultande pannan; mideligt nattvak och
rummel! Men nu skall jag bli stadig! Tag mig
fan, skall jag icke det!
Just som vår värde löjtnant fattade denna vackra
föresats (väl för hundrade gången), inträdde ha-
stigt i rummet en liten, klotrund, ung man, med
skinande, jovialiskt ansigte, sirliga maner och
utsökt, städad klädsel. Han bar i handen en, med
guldknot försedd käpp; och, svängande denna, hvil-
ken han brukade kalla sin fastighet, framför sig
marcherade han, gravitetiskt som en tamburma-
jor, mot Rutschenhjelms säng. Der gjorde han ett
dundrande halt, kastade guldkäppen ett par hvarf
omkring i luften, slog med båda händer en kort
hvirfvel på den runda, väldiga magen och dekla-
merade sedan med mycken pathos, men med en
något hes, eller, som det heter på ungkarlssprå-
ket, punchig röst,:
Hör du reveljen, som går? förnimmer du ma-
nande trumslag?
Ur din yppiga frid, res dig, sjusofvare, uppt
vÄr du nu här igen, du, min förförare och onde
genius?, sade löjtnanten skrattande och reste på
sig. ,Hvad står väl nu på?p
Den lille, rolige mannen, som hette Freuden-
Borg och titulerades auditör, sträckte teatralisk!
ut sin hand och fortfor på sitt metriska språk:
, Mins du vårt. aftal i natt, att gå till den pla-
skande ångbåt? ,