för hela lifstiden förderfyande — ochådetta icke blot
åt Jonsson, utan åt flere —! Och sluteligen en ick
obetydlig kostnad för kronan för att vinna hvad son
vanns igenom sista dom för sista skärning här — de
vill säga — fntet, ty d..6 sistl. December utföllo a
domstol ålagde 40 par spö och blott trettiofyra da
gar derefter var kvif åter framme. —!!1 -
Öfvervägande allt detta och att det, under sådan
förhållanden, var min. bestämda tjenste- och moralisk;
pligt att begagna den kommendant tillagde myndig
het, beslöt jag extrajudicialiter döma.
Domen blef: (d. 40 Febr. se ofvan)
Jonsson har begått en stöld af gemenaste art; mer
det stulna är återfådt, med undantag af ett par lin
nebyxor och ett par ullstrumpor, som -af egaren (er
annan fånge) och tjufven gemensamt blifvit värde
rade till 4 Rdr 42 sk. Bko. Denna summa skall a
Jonsson, med honom tillhörige innestående penningai
godtgöras. Då vaktmästaren, hos hvilken stölder
skett, lönar ondt med godt och intet vidare ansvar
yrkar, må på tjufveriet för Jonsson ej serskildt straf
följa, utan må han anses hafvaförsonat detta sit
brott med hvad han redan, icke för stölden, men:
följd a densamma, redan sig ådragit, må han kun
na försona sig med sitt eget samvete, som säkert i
framtiden skall förebrående låta höra sig och påmin-
na, huru han varit vållande äfven till andras brotts-
lighet dch olycka! För försöket att skära en med-
menniska bör och får jag icke -läta Jonsson blifva o-
straffad, ehuru den värdige krigsmannen, mot hvil-
ken knifven rigtades, icke yrkat straff. J veten alla,
phuru jag anser ifrågavarande lömska brott. Jonsson
har icke låtit varna sig, hvarken af mina ord, dåjag
första gången hälsade eder (de upprepades, såsom de
förut. här längre ofvan äro anförde); han har icke
heller låtit varna sig af det straff, lagen helt nyli-
gen låtit en annan här undergå. För försöket att skä-
ra har Jonsson förtjent minst 200 dagg! — men då,
oaktadt det onda uppsåtet, blod ej kom att flyta,
må denna försynens skickelse komma den brottslige
atill godo, så att hans straff blifver 30 dagg Cdagar,
hvaruti får inräknas de 50, som den 6 Jan. om af-
tonen honom ådömdes, men hvilka han ännu icke
fått. För denna ytterligare mildring. har han att
tacka de öfrige fångarnes, hela sednare tiden visade,
goda uppförande, för hvilket de också befrias från
att vid afstraffningen vara närvarande. , För att i o-
störd enslighet hafva tid att besinna och ångra sina
pbrott, skall Jonsson tillbringa en månad i mörk cellin
Så uttalades beslutet. Var det ej en lagkKloks, så
var det dock en mans, som af naturen är hvarken
hård eller grym, — icke en gång emot djupt fallne
brottslige, dem han anser som olycklige, hvilka ge-
nom straffet böra hjelpas, icke krossas; det vär en
mans, som vid nu ifrågavarande tillfälle varit så mild,
pligt och samvete tillåtit, och som öfver fångarne
här, hvarken förr eller nu, fällt dom, utan att betän-
ka, aft han sjelf :som menniska en gång skall-.lömas.
Under min frånvaro i Stockholm hade herr gene-
ralauditören, m. m., Netzel besökt fästningen och hållit
inspektion med fångarne, hvarefter major af Klerc-
ker, som under tiden förde befälet (tvertomot kom-
mendantsinstruktionens bestämda ordalydelse); gjorde
ändring i hvad jag anbefallt och lät upptaga luckan
på dörren fill den cell, deri Jonsson satt, och derige-
nom förvandlade den till ljus. Detta lät jag, vid min
återkomst, genast rätta; och. ehuru från Kongl. fång-
vårdsstyrelsen skrifvelse var -ankommen; :med förord:
nande, att Jonssons bestraffning med cell skulle -all-
deles upphöra och med det återstående af daggstraffet
tills vidare uppskjutas, lät jag icke desto mindre verk-
ställa både det ena och det andra. Straffet var för-
tjent och ådörpdt. Kommendanten, icke fångstyrelsen.
tillkommer domskyldigheten, och rätten inom fästnin-
gen. Den förre, icke den. sednare, har ansvaret föl
hvad :som der händer, äfven om fångarne vålla någo!
uppträde af allvarsammare beskaffenhet... Af kommen
danten uttalad dom eller ålagdt straff eger fångstyrcl
sen ingen rättighet att upphäfva eller inställa: Anse
styrelsen, att kommendant Handlat orätt, kan den så
dant till Kovgl. Maj:t eller till laglig håndläggning
anmäla. Att fångstyrelsen, i följd af Kongl. brefve
den 22 Januari 4839, :eger : meddela föreskrifter, rö
rande fångärs behandling, äfven å-fästning: bestride
icke; men jag påstår, att sådan föreskrift bör var
gifven på förhand, icke får tillkomma för tillfälle
eller serskildt fall, minst får den vara af beskaffenhet
att inför garnison och fångar nedsätta kommendants
embetets värdighet och anseende; samt på .det sätte
inom fästhingen undergräfva ordning, lydnad-och sä
kerhet. -
Ehuru riket i många år egt ett serskildt embetsver!
för fångvården, -finnes i denna stund ingen bestämt
föreskrift, huru disciplinen bland fångar å fästning
bör handhafvas och huru de. skola besträffas. All
har fått gå som det kunnat, efter gammal sedvänja
och säkerligen hafva, på flere fästningar, flere gånge
förefallit lika stränga och strängare bestraffningar, ät!
den, vid hvilken Kongl. fångvärdsstyrelsen nu önska
fästa så stor och så mycken uppmärksamhet.
Då jag beslöt att extrajudicialiter dömma Jonssor
för skärningsförsöket, kände jag, af. hvad som föru
förefallit, alltför väl min ställning (til Kongl. fång
styrelsen och föresåg hvad hända kunde; kanskeiskulle
men jag handlade ändock så, som jag handlat t
omtanka att för obehagliga följder skydda mig sjel
tillåter jag icke uppstå, då den ej låter förena si
med mina pligter emot det allmänna.
RRENO GATE ENN SANTE NASN SN SR