för hela lifstiden förderfyande — ochådetta icke blot åt Jonsson, utan åt flere —! Och sluteligen en ick obetydlig kostnad för kronan för att vinna hvad son vanns igenom sista dom för sista skärning här — de vill säga — fntet, ty d..6 sistl. December utföllo a domstol ålagde 40 par spö och blott trettiofyra da gar derefter var kvif åter framme. —!!1 Öfvervägande allt detta och att det, under sådan förhållanden, var min. bestämda tjensteoch moralisk; pligt att begagna den kommendant tillagde myndig het, beslöt jag extrajudicialiter döma. Domen blef: (d. 40 Febr. se ofvan) Jonsson har begått en stöld af gemenaste art; mer det stulna är återfådt, med undantag af ett par lin nebyxor och ett par ullstrumpor, som -af egaren (er annan fånge) och tjufven gemensamt blifvit värde rade till 4 Rdr 42 sk. Bko. Denna summa skall a Jonsson, med honom tillhörige innestående penningai godtgöras. Då vaktmästaren, hos hvilken stölder skett, lönar ondt med godt och intet vidare ansvar yrkar, må på tjufveriet för Jonsson ej serskildt straf följa, utan må han anses hafvaförsonat detta sit brott med hvad han redan, icke för stölden, men: följd a densamma, redan sig ådragit, må han kun na försona sig med sitt eget samvete, som säkert i framtiden skall förebrående låta höra sig och påminna, huru han varit vållande äfven till andras brottslighet dch olycka! För försöket att skära en medmenniska bör och får jag icke -läta Jonsson blifva ostraffad, ehuru den värdige krigsmannen, mot hvilken knifven rigtades, icke yrkat straff. J veten alla, phuru jag anser ifrågavarande lömska brott. Jonsson har icke låtit varna sig, hvarken af mina ord, dåjag första gången hälsade eder (de upprepades, såsom de förut. här längre ofvan äro anförde); han har icke heller låtit varna sig af det straff, lagen helt nyligen låtit en annan här undergå. För försöket att skära har Jonsson förtjent minst 200 dagg! — men då, oaktadt det onda uppsåtet, blod ej kom att flyta, må denna försynens skickelse komma den brottslige atill godo, så att hans straff blifver 30 dagg Cdagar, hvaruti får inräknas de 50, som den 6 Jan. om aftonen honom ådömdes, men hvilka han ännu icke fått. För denna ytterligare mildring. har han att tacka de öfrige fångarnes, hela sednare tiden visade, goda uppförande, för hvilket de också befrias från att vid afstraffningen vara närvarande. , För att i ostörd enslighet hafva tid att besinna och ångra sina pbrott, skall Jonsson tillbringa en månad i mörk cellin Så uttalades beslutet. Var det ej en lagkKloks, så var det dock en mans, som af naturen är hvarken hård eller grym, — icke en gång emot djupt fallne brottslige, dem han anser som olycklige, hvilka genom straffet böra hjelpas, icke krossas; det vär en mans, som vid nu ifrågavarande tillfälle varit så mild, pligt och samvete tillåtit, och som öfver fångarne här, hvarken förr eller nu, fällt dom, utan att betänka, aft han sjelf :som menniska en gång skall-.lömas. Under min frånvaro i Stockholm hade herr generalauditören, m. m., Netzel besökt fästningen och hållit inspektion med fångarne, hvarefter major af Klercker, som under tiden förde befälet (tvertomot kommendantsinstruktionens bestämda ordalydelse); gjorde ändring i hvad jag anbefallt och lät upptaga luckan på dörren fill den cell, deri Jonsson satt, och derigenom förvandlade den till ljus. Detta lät jag, vid min återkomst, genast rätta; och. ehuru från Kongl. fångvårdsstyrelsen skrifvelse var -ankommen; :med förord: nande, att Jonssons bestraffning med cell skulle -alldeles upphöra och med det återstående af daggstraffet tills vidare uppskjutas, lät jag icke desto mindre verkställa både det ena och det andra. Straffet var förtjent och ådörpdt. Kommendanten, icke fångstyrelsen. tillkommer domskyldigheten, och rätten inom fästningen. Den förre, icke den. sednare, har ansvaret föl hvad :som der händer, äfven om fångarne vålla någo! uppträde af allvarsammare beskaffenhet... Af kommen danten uttalad dom eller ålagdt straff eger fångstyrcl sen ingen rättighet att upphäfva eller inställa: Anse styrelsen, att kommendant Handlat orätt, kan den så dant till Kovgl. Maj:t eller till laglig håndläggning anmäla. Att fångstyrelsen, i följd af Kongl. brefve den 22 Januari 4839, :eger : meddela föreskrifter, rö rande fångärs behandling, äfven å-fästning: bestride icke; men jag påstår, att sådan föreskrift bör var gifven på förhand, icke får tillkomma för tillfälle eller serskildt fall, minst får den vara af beskaffenhet att inför garnison och fångar nedsätta kommendants embetets värdighet och anseende; samt på .det sätte inom fästhingen undergräfva ordning, lydnad-och sä kerhet. Ehuru riket i många år egt ett serskildt embetsver! för fångvården, -finnes i denna stund ingen bestämt föreskrift, huru disciplinen bland fångar å fästning bör handhafvas och huru de. skola besträffas. All har fått gå som det kunnat, efter gammal sedvänja och säkerligen hafva, på flere fästningar, flere gånge förefallit lika stränga och strängare bestraffningar, ät! den, vid hvilken Kongl. fångvärdsstyrelsen nu önska fästa så stor och så mycken uppmärksamhet. Då jag beslöt att extrajudicialiter dömma Jonssor för skärningsförsöket, kände jag, af. hvad som föru förefallit, alltför väl min ställning (til Kongl. fång styrelsen och föresåg hvad hända kunde; kanskeiskulle men jag handlade ändock så, som jag handlat t omtanka att för obehagliga följder skydda mig sjel tillåter jag icke uppstå, då den ej låter förena si med mina pligter emot det allmänna. RRENO GATE ENN SANTE NASN SN SR