teu; hans sedan yppade rena afsigt (se nedanföre
var då för mig obekant; och våra landtbruksböcke
voro i alla afseenden så himmelsvidt olika, att jag
hvarken kunde anse merkantil konkurrens tänkbai
eller erfara litterär afund. Jag kunde här endäsi
handla i vetenskapens intresse. Också sökte jag ickt
införa min recension i någon af de Tidningar, son
läsas af en större publik, utan i en vetenskaplig Tid-
skrift, hvilken så mycket mindre lärer läsas af de
landtmän, för hvilka Hr L—ms bok är beräknad,
som den, enligt hvad han i Aftonbladet upplyser, ej
en gång läses al mästaren sjelf. Derjemte var dennå
recension den skonsammaste af de tre, hittills synliga,
hvilket bäst vitsordas af Hr L—m sjelf derigenom,
att det är den enda, som han icke anfallit. För mig
har fiendskap hittills varit en fullkomligt främmande
känsla; så vidt jag förstår, kan ej heller Hr L—m
uppväcka den hos mig, ehuru mycket han än må, i
sina anfall, fela mot förståndets och grannlagenhetens
fordringar. Huruvida han å sin sida, med denna
hastiga benägenhet att genast spana en fiende, sjelf
är mäktig dessa känslor af hat och hämnd, samt lå-
ter dem till större eller mindre del utgöra motiver
för sina handlingar, kan jag ej veta, men skulle ur
flera skäl önska att det ej förhölle sig så, äfven för
det allmännas skull, sem han i sådant fall skulle sö-
ka uppröra för tillfredsställandet af sina enskilda pas-
sioner.
De endast vid ord och halfva meningar fästade
anmärkningar, hvilka Hr L—m i Aftonbladet an-
för emot min bok, äro i sanning småaktiga, och
skulle vara utan betydelse, äfven om de voro i nå-
gon mån riktiga, hvilket likväl med ingen enda af
dem är förhållandet. Att medelst något försvar söka
öfvertyga en motständare, hvilken, liksom med lucka
för ögonen, rusar åstad, utan att hvarken se eller
höra, kan naturligtvis icke falla migsin, men jag kan
dock ej underlåta att med nägra ord antyda lätthe-
ten att här förvända meningen. Om min bok innefattar
64 andra, om den derjemte innesluter min och an-
dras erfarenhet, behandlar vissa ämnen utförligare än
andra böcker, samt allt detta inom ett midre ut-
rymme, än andra verk med liknande plan, så följer
deraf att framställningssättet måste vara ytterst kort
och koncentreradt, icke alltid tillåtande meningarne
att fullständigt afrundas. Flera ställen kunna säle-
des misstydas af den, som antingen har god vilja
dertill, eller ock ett trångt omdöme. Vid de af Hr
L—m anmärkta ställena är ett missförstånd ur sist-
nämnde orsak endast tänkbart i ett par fall; i de öf-
riga måste det hänföras till den förstnämnda ). Af-
ven för Hr L—m borde vara tydligt, t. ex. att, när
det med ganska läslig stil står tryckt i min bok; att
det ena eller andra redskapet är afritadt ur Lows
arbete (nu, sedan mer än ctt år, tillgängligt i alla bok-
lådor att jemföra; upptager endast de bästa brukliga
redskaper), det kallas för uppsåtllig lögn att, såsom
han, påstå att samma redskaper blitvit afritade från
de gamla i L. Akademiens modellkammarep , der i
alla fall intet enda redskap blifvit för min bok af-
ritadt. För öfrigt vill jag här ej uppehålla mig vid
vederläggning af specialiteter. Är Hr L—m i stånd
att tro sig hafva rätt, så må han tills vidare lemnas
i detta sjelfbedrägeri, och, i stöd af detsamma, låta
trycka det bihang, han omtalat. Det faller sig bäst,
att sedermera på en gång och i ett sammanhang af-
hölja all hans småaktighet, emedan man, genom att
flere gånger återkomma till en i detalj genomförd be-
visning, brukar uttrötta sina läsare. Hans förkunnade
opus bör också snart kunna vara färdigt, oaktadt han
säger sig hafva saknat tid att sida för sida genom-
gå min bok. Den, som tillkännagifver sig hafva sam-
manskrifvit hela sin bok i ren afsigt att rätta mina
påstådda fel, bör väl, innan den renan afsigten hun-
nit fullbordas, hafva fullständigt genomgått den bok,
som skulle rättas; ett motsatt påstående kan endast
anses för skrymteri.
Hr Lundström inblandar äfven i sin polemik hvad
till saken ej hörer. Sä talar han om trädgårdsböc-
ker, när fråga är om landtbruk. Jag har nemligen
föranstaltat om och på mitt förlag utgifvit en träd-
gårdsbok, som blifvit af Hr L—m häftigt angripen.
Oaktadt allt hvad han påstått om dess ofullkomlighet
och osäljbarhet, tyckes han likväl vara allvarsamt
uppskrämd af densamma, eftersom han bäde i tid
och otid återkommer till att tala derom. Skulle den-
na bok ha föranledt den första aningen: om förgäng-
lighet, så kan det knappast förundra, om de framkal-
lade symptomerna varit häftiga. Men likafullt inser
jag ej, att nämnde trädgårdsbok mäste hafva ett så
nödvändigt sammanhang med Hr L—ms närvarande
kosacktåg, att han just nu behöfver åberopa den.
Hans yttranden i detta fall äro temligt oförsigtiga
och kunde ställa honom i en sämre dag, än som ve-
derborde. De skulle nemligen hos mången kunna
föranleda den förmodan, att alltsammans: hela hans
bok samt med allt hvad deruti strides mot hvad
landtbruket äger stort och förhoppningsfullt, endast
vore ett foster af enskildt hämndbegär. Upsala d. ö
April 1843. N. W. Lundeqvist.
) Detta gäller äfven om det påtagliga tryckfelet, si-
dan 67: mindre, i stället för mera. Det för-
klaras nemligen såsom tryckfel, ej blott genom de
genast efterföljande raderna, utan äfven i fullstän-
digaste mätt genom sid. 155.
— 2
Herr magister Svedbom har i en skrifvelse till
Red. begärt få i tidningen förklaradt, att han för
in del icke kan acceptera berömmelsen att hafva
varit bland de första, som här i låndet infört be-
kantskapen med de tyska ränteförsäkringsahstal-
erne, eller att hafva i befrämjandet af denna an-
selägenhet tagit så verksam del, att han förtjenar
nämnas i bredd med de personer, som här först
oragt saken å bane eller på ett vida verksamma-
e sätt befordrat dess framgång. Herr magistern
äger sig väl hafva under en resa i Tyskland 1839,
iktidig med herr magister Linds, tagit någon kän-
8 ee a TT , I SR FIRE SPN