teu; hans sedan yppade rena afsigt (se nedanföre var då för mig obekant; och våra landtbruksböcke voro i alla afseenden så himmelsvidt olika, att jag hvarken kunde anse merkantil konkurrens tänkbai eller erfara litterär afund. Jag kunde här endäsi handla i vetenskapens intresse. Också sökte jag ickt införa min recension i någon af de Tidningar, son läsas af en större publik, utan i en vetenskaplig Tidskrift, hvilken så mycket mindre lärer läsas af de landtmän, för hvilka Hr L—ms bok är beräknad, som den, enligt hvad han i Aftonbladet upplyser, ej en gång läses al mästaren sjelf. Derjemte var dennå recension den skonsammaste af de tre, hittills synliga, hvilket bäst vitsordas af Hr L—m sjelf derigenom, att det är den enda, som han icke anfallit. För mig har fiendskap hittills varit en fullkomligt främmande känsla; så vidt jag förstår, kan ej heller Hr L—m uppväcka den hos mig, ehuru mycket han än må, i sina anfall, fela mot förståndets och grannlagenhetens fordringar. Huruvida han å sin sida, med denna hastiga benägenhet att genast spana en fiende, sjelf är mäktig dessa känslor af hat och hämnd, samt låter dem till större eller mindre del utgöra motiver för sina handlingar, kan jag ej veta, men skulle ur flera skäl önska att det ej förhölle sig så, äfven för det allmännas skull, sem han i sådant fall skulle söka uppröra för tillfredsställandet af sina enskilda passioner. De endast vid ord och halfva meningar fästade anmärkningar, hvilka Hr L—m i Aftonbladet anför emot min bok, äro i sanning småaktiga, och skulle vara utan betydelse, äfven om de voro i någon mån riktiga, hvilket likväl med ingen enda af dem är förhållandet. Att medelst något försvar söka öfvertyga en motständare, hvilken, liksom med lucka för ögonen, rusar åstad, utan att hvarken se eller höra, kan naturligtvis icke falla migsin, men jag kan dock ej underlåta att med nägra ord antyda lättheten att här förvända meningen. Om min bok innefattar 64 andra, om den derjemte innesluter min och andras erfarenhet, behandlar vissa ämnen utförligare än andra böcker, samt allt detta inom ett midre utrymme, än andra verk med liknande plan, så följer deraf att framställningssättet måste vara ytterst kort och koncentreradt, icke alltid tillåtande meningarne att fullständigt afrundas. Flera ställen kunna säledes misstydas af den, som antingen har god vilja dertill, eller ock ett trångt omdöme. Vid de af Hr L—m anmärkta ställena är ett missförstånd ur sistnämnde orsak endast tänkbart i ett par fall; i de öfriga måste det hänföras till den förstnämnda ). Afven för Hr L—m borde vara tydligt, t. ex. att, när det med ganska läslig stil står tryckt i min bok; att det ena eller andra redskapet är afritadt ur Lows arbete (nu, sedan mer än ctt år, tillgängligt i alla boklådor att jemföra; upptager endast de bästa brukliga redskaper), det kallas för uppsåtllig lögn att, såsom han, påstå att samma redskaper blitvit afritade från de gamla i L. Akademiens modellkammarep , der i alla fall intet enda redskap blifvit för min bok afritadt. För öfrigt vill jag här ej uppehålla mig vid vederläggning af specialiteter. Är Hr L—m i stånd att tro sig hafva rätt, så må han tills vidare lemnas i detta sjelfbedrägeri, och, i stöd af detsamma, låta trycka det bihang, han omtalat. Det faller sig bäst, att sedermera på en gång och i ett sammanhang afhölja all hans småaktighet, emedan man, genom att flere gånger återkomma till en i detalj genomförd bevisning, brukar uttrötta sina läsare. Hans förkunnade opus bör också snart kunna vara färdigt, oaktadt han säger sig hafva saknat tid att sida för sida genomgå min bok. Den, som tillkännagifver sig hafva sammanskrifvit hela sin bok i ren afsigt att rätta mina påstådda fel, bör väl, innan den renan afsigten hunnit fullbordas, hafva fullständigt genomgått den bok, som skulle rättas; ett motsatt påstående kan endast anses för skrymteri. Hr Lundström inblandar äfven i sin polemik hvad till saken ej hörer. Sä talar han om trädgårdsböcker, när fråga är om landtbruk. Jag har nemligen föranstaltat om och på mitt förlag utgifvit en trädgårdsbok, som blifvit af Hr L—m häftigt angripen. Oaktadt allt hvad han påstått om dess ofullkomlighet och osäljbarhet, tyckes han likväl vara allvarsamt uppskrämd af densamma, eftersom han bäde i tid och otid återkommer till att tala derom. Skulle denna bok ha föranledt den första aningen: om förgänglighet, så kan det knappast förundra, om de framkallade symptomerna varit häftiga. Men likafullt inser jag ej, att nämnde trädgårdsbok mäste hafva ett så nödvändigt sammanhang med Hr L—ms närvarande kosacktåg, att han just nu behöfver åberopa den. Hans yttranden i detta fall äro temligt oförsigtiga och kunde ställa honom i en sämre dag, än som vederborde. De skulle nemligen hos mången kunna föranleda den förmodan, att alltsammans: hela hans bok samt med allt hvad deruti strides mot hvad landtbruket äger stort och förhoppningsfullt, endast vore ett foster af enskildt hämndbegär. Upsala d. ö April 1843. N. W. Lundeqvist. ) Detta gäller äfven om det påtagliga tryckfelet, sidan 67: mindre, i stället för mera. Det förklaras nemligen såsom tryckfel, ej blott genom de genast efterföljande raderna, utan äfven i fullständigaste mätt genom sid. 155. — 2 Herr magister Svedbom har i en skrifvelse till Red. begärt få i tidningen förklaradt, att han för in del icke kan acceptera berömmelsen att hafva varit bland de första, som här i låndet infört bekantskapen med de tyska ränteförsäkringsahstalerne, eller att hafva i befrämjandet af denna anselägenhet tagit så verksam del, att han förtjenar nämnas i bredd med de personer, som här först oragt saken å bane eller på ett vida verksammae sätt befordrat dess framgång. Herr magistern äger sig väl hafva under en resa i Tyskland 1839, iktidig med herr magister Linds, tagit någon kän8 ee a TT , I SR FIRE SPN