Ö SLUSS LATTE LEVA BIG FIERINRICKIINS OSSLER AE IIIRILRNVVIANR TLIULVYIUTI,
latt de bilda bankar, spärra hamnar och verksamt bi-
I träda korallerna att bygga öar. Sådant var äfven de-
ras antal under. förflutna geologiska perioder. Deras
skal ingår i tertiärkalken kring Paris till 3 millioner
Ipå kubikmetern, de utgöra från , till 2V, af den öf-
Iver det centrala Nordamerika utbredda kritformation,
och äro så öfvervägande i Egyptens kalkberg, att den
största pyramiden nästan helt och hållet består af in-
divider af en enda art. Men ännu större blir infu-
Isoriernas utbredning, när man betänker, att de bebo
lej blott hafven, utan äfven alla sötvatten. Floderna
afsätta vid sina utlopp sådana massor deraf, att de,
lenligt Ehrenbergs mättliga beräkning i hamnen vid
I Wismar årligen bilda 6800 kubikfot, vid Pillau ända
till 70,000 kubikfot, och Nilslammet är deraf upp-
fyldt. Liksom på flera ställen i Europa, så har man
i Syd- och Nordamerika funnit mäktiga lager af dem,
fossila och ännu lefvande, af hvilka Ehrenberg redan
känner pära 250 arter. Men det första af alla såda-
na lager fann han i Berlin. Med minst 3 fots mäk-
tighet ligger det 12—413 fot under jordytao, sträcker
sig under större delen af staden, och består ej endast
af döda, utan tiil stor del af lefvande djur. Således
bibehålla dessa minsta organismer lif och grön färg,
ehuru beröfvade allt ljus, och längt skilda från den
atmospheriska luften. Men ej blott i det mörka. dju-
pet äro dessa djur utbredda utöfver alla förmodade
gränser, de trifvas äfven bland glacierernas is. Det
bekanta fenomenet af röd snö har närmare blifvit un-
dersökt af Shutlewort och Vogt. Man ansåg hittills
de färgande röda kulorna för en växt af algernas klass,
Protococcus nivalis, men Vogt har ådagalagt, att dessa
äro ingenting annat än ägg af ett infusionsdjur, Phi-
lodina roscola. Han har iakttagit dessa djur jemte
andra dylika i alla fläckar af röd snö, då han med
Agassiz besteg flera af glaciererna i Schweitz.
Sveriges zoologiska litteratur har under året blifvit
riktad med flera bidrag. Professor Nilsson: har ut-
gifvit tredje delen af Skandinavisk Fauna, innehållan-
de Amfibierna. Af ett annat för vår Fauna vigtigt
arbete, professor Zetterstedts Diptera Scandinaviz,
har andra delen utkommit... Hr Schönherr har ut-
gifvit en ny del af Synonymia insectorum, adjunkten
von Däben har i en afhandling de fabrica corporis
insectorum skildrat de allmänna förhållanderna i in-
sekternas yttre byggnad, och herr Dahlbom har lem-
nat trenne afhandlingar om insektslägtena: Onychia
och Callaspidia samt om uppställningen af de nordi-
ska Hymenoptera. I den under året utkomna delen
af akademiens handlingar har herr Sundevall raedde-
lat en öfversigt af slägtet Erinaceus. herr Nilsson an-
tekningar under en resa i södra och medlersta Syer-
ge, herr Högberg en afbandling om nya snäckarter,
och herr Andre om Gottlands foglar. Om man här-
till lägger, att vid sista årets sammankomst i hufvud-
staden af Nordiska Naturforskare föredrogos 44 af-
handlingar af zoologiskt innehåll, så visar sig, att äf-
ven inom fåderneslandet den zoologiska forskningen
icke hvilat. LA
KUNGLIGA TEATERN.
Representationen till förmån för hofkapellets
pensionskassa.
Denna representation erbjöd den konstälskande
allmänheten en sann och redbar njutning. Icke
dess mindre var auditorium ej talrikt, hvilket
utan tvifvel måste tillskrifvas. den serdeles obe-l
hagliga väderleken och väglaget, som för mera af-
lägset boende personer, i synnerhet fruntimmer,
zjorde det nästan omöjligt att färdas till fots.
Repertoiren var ganska väl arrangerad, och be-
räknad för alla klasser af åhörare; med mycken
takt hade man vid början och slutet placerat de
båda mäktiga giganterna — Beethoven och Mozart
— i hvilkas skygd den sydländska sångmöns gläd-
tiga toner togo sig rätt väl ut. Konstvännen står
verkligen i förbindelse hos arrangörerna af denna
representation, för det de gifvit den Beethovenska
sinfonien fullständig, och egentligen är det också
en absurditet, att använda t. ex. första allegron
såsom konsert-ouverture, för att derefter fram-
träda med en modern klaverkonsert, eller något
dylikt. En sådan sinfoni är ett odelbart helt,
hvars serskilda satser hafva ett inre organiskt
samband, och som, åtskiljde, endast gifva en ko-
lossal torso.
Ännu för 45—20 år sedan var det med Beetho-
sens arbeten likasom med Homers hjeltedikter:
la visste att prisa dem, men få kände dem när-
nare, man fruktade i tysthet att blifva ennuyerad,
ch lemnade dem i sitt värde. Det var egentli-
en först Beethovens död, som löste förtrollnin-
en: från denna tid hafva dessa mästerverk äfven
Sverige funnit sympati hos nästan alla:-klasser
f åhörare, och äfven de, som ej nogare kunna
slja gången af hans tankar, känna sig gripne af
ans mäktiga ande. Detta är i synnerhetfallet;
å någon af hans sinfonier utföres; man kan ej
nisskänna det lifliga deltagande, som dessa väcka
os allmänheten, Man har hos oss till och med
ifvit Fidelio, den enda opera Beethoven skrifvit;
tt den icke mottogs med det bifall man väntat,
orde till någon del kunna förklaras derigenom,
tt den i afseende, på sångpartierna då icke kun-
e gifvas så som sig borde, och dessutom var
lan på den tiden långt mindre förtrogen med
;eethoven än, nu. Imedlertid låter det ej neka
8, att musiken till denna opera icke är lättfatt-
g; dramatiken var ock ej egentligen Beethovens
It: hans jettesnille kunde ej foga sig inom den
seniska ekonomiens skrankor. Fidelio är upp-
Md med de sublimaste tankar, men hvilka mer-
adels hafva en alltför allmän betydelse, och äro
ir mycket grandiösa för att passa till de karak-
rer och: situationer, som skulle skildras. Blott
ed ovilja underkastar sig hans mäktiga genius
et tvång, som ordet pålägger honom, och man
ycker sig se ett tämdt lejon, ur hvars brinnan-
e ögon den gamla kraften ännu framblixtrar;
ch som hvarje ögonblick hotar att krossa sitt
näcAl flin att Ä br ne nda SITT KR LIT I rm
OO hed MÅ m- - bad AA AR -— -— sr mv om
EE vv PV AQ er -