Ö SLUSS LATTE LEVA BIG FIERINRICKIINS OSSLER AE IIIRILRNVVIANR TLIULVYIUTI, latt de bilda bankar, spärra hamnar och verksamt biI träda korallerna att bygga öar. Sådant var äfven deras antal under. förflutna geologiska perioder. Deras skal ingår i tertiärkalken kring Paris till 3 millioner Ipå kubikmetern, de utgöra från , till 2V, af den öfIver det centrala Nordamerika utbredda kritformation, och äro så öfvervägande i Egyptens kalkberg, att den största pyramiden nästan helt och hållet består af individer af en enda art. Men ännu större blir infuIsoriernas utbredning, när man betänker, att de bebo lej blott hafven, utan äfven alla sötvatten. Floderna afsätta vid sina utlopp sådana massor deraf, att de, lenligt Ehrenbergs mättliga beräkning i hamnen vid I Wismar årligen bilda 6800 kubikfot, vid Pillau ända till 70,000 kubikfot, och Nilslammet är deraf uppfyldt. Liksom på flera ställen i Europa, så har man i Sydoch Nordamerika funnit mäktiga lager af dem, fossila och ännu lefvande, af hvilka Ehrenberg redan känner pära 250 arter. Men det första af alla sådana lager fann han i Berlin. Med minst 3 fots mäktighet ligger det 12—413 fot under jordytao, sträcker sig under större delen af staden, och består ej endast af döda, utan tiil stor del af lefvande djur. Således bibehålla dessa minsta organismer lif och grön färg, ehuru beröfvade allt ljus, och längt skilda från den atmospheriska luften. Men ej blott i det mörka. djupet äro dessa djur utbredda utöfver alla förmodade gränser, de trifvas äfven bland glacierernas is. Det bekanta fenomenet af röd snö har närmare blifvit undersökt af Shutlewort och Vogt. Man ansåg hittills de färgande röda kulorna för en växt af algernas klass, Protococcus nivalis, men Vogt har ådagalagt, att dessa äro ingenting annat än ägg af ett infusionsdjur, Philodina roscola. Han har iakttagit dessa djur jemte andra dylika i alla fläckar af röd snö, då han med Agassiz besteg flera af glaciererna i Schweitz. Sveriges zoologiska litteratur har under året blifvit riktad med flera bidrag. Professor Nilsson: har utgifvit tredje delen af Skandinavisk Fauna, innehållande Amfibierna. Af ett annat för vår Fauna vigtigt arbete, professor Zetterstedts Diptera Scandinaviz, har andra delen utkommit... Hr Schönherr har utgifvit en ny del af Synonymia insectorum, adjunkten von Däben har i en afhandling de fabrica corporis insectorum skildrat de allmänna förhållanderna i insekternas yttre byggnad, och herr Dahlbom har lemnat trenne afhandlingar om insektslägtena: Onychia och Callaspidia samt om uppställningen af de nordiska Hymenoptera. I den under året utkomna delen af akademiens handlingar har herr Sundevall raeddelat en öfversigt af slägtet Erinaceus. herr Nilsson antekningar under en resa i södra och medlersta Syerge, herr Högberg en afbandling om nya snäckarter, och herr Andre om Gottlands foglar. Om man härtill lägger, att vid sista årets sammankomst i hufvudstaden af Nordiska Naturforskare föredrogos 44 afhandlingar af zoologiskt innehåll, så visar sig, att äfven inom fåderneslandet den zoologiska forskningen icke hvilat. LA KUNGLIGA TEATERN. Representationen till förmån för hofkapellets pensionskassa. Denna representation erbjöd den konstälskande allmänheten en sann och redbar njutning. Icke dess mindre var auditorium ej talrikt, hvilket utan tvifvel måste tillskrifvas. den serdeles obe-l hagliga väderleken och väglaget, som för mera aflägset boende personer, i synnerhet fruntimmer, zjorde det nästan omöjligt att färdas till fots. Repertoiren var ganska väl arrangerad, och beräknad för alla klasser af åhörare; med mycken takt hade man vid början och slutet placerat de båda mäktiga giganterna — Beethoven och Mozart — i hvilkas skygd den sydländska sångmöns glädtiga toner togo sig rätt väl ut. Konstvännen står verkligen i förbindelse hos arrangörerna af denna representation, för det de gifvit den Beethovenska sinfonien fullständig, och egentligen är det också en absurditet, att använda t. ex. första allegron såsom konsert-ouverture, för att derefter framträda med en modern klaverkonsert, eller något dylikt. En sådan sinfoni är ett odelbart helt, hvars serskilda satser hafva ett inre organiskt samband, och som, åtskiljde, endast gifva en kolossal torso. Ännu för 45—20 år sedan var det med Beethosens arbeten likasom med Homers hjeltedikter: la visste att prisa dem, men få kände dem närnare, man fruktade i tysthet att blifva ennuyerad, ch lemnade dem i sitt värde. Det var egentlien först Beethovens död, som löste förtrollninen: från denna tid hafva dessa mästerverk äfven Sverige funnit sympati hos nästan alla:-klasser f åhörare, och äfven de, som ej nogare kunna slja gången af hans tankar, känna sig gripne af ans mäktiga ande. Detta är i synnerhetfallet; å någon af hans sinfonier utföres; man kan ej nisskänna det lifliga deltagande, som dessa väcka os allmänheten, Man har hos oss till och med ifvit Fidelio, den enda opera Beethoven skrifvit; tt den icke mottogs med det bifall man väntat, orde till någon del kunna förklaras derigenom, tt den i afseende, på sångpartierna då icke kune gifvas så som sig borde, och dessutom var lan på den tiden långt mindre förtrogen med ;eethoven än, nu. Imedlertid låter det ej neka 8, att musiken till denna opera icke är lättfattg; dramatiken var ock ej egentligen Beethovens It: hans jettesnille kunde ej foga sig inom den seniska ekonomiens skrankor. Fidelio är uppMd med de sublimaste tankar, men hvilka meradels hafva en alltför allmän betydelse, och äro ir mycket grandiösa för att passa till de karakrer och: situationer, som skulle skildras. Blott ed ovilja underkastar sig hans mäktiga genius et tvång, som ordet pålägger honom, och man ycker sig se ett tämdt lejon, ur hvars brinnane ögon den gamla kraften ännu framblixtrar; ch som hvarje ögonblick hotar att krossa sitt näcAl flin att Ä br ne nda SITT KR LIT I rm OO hed MÅ mbad AA AR -— -— sr mv om EE vv PV AQ er