— Uti Dagligt Allehanda för i går förmäles, att man meddelat redaktionen, att frågan om statsrådernes och excellensernas rang inbördes ej varit föremål för någon pröfning hos Konungen. En sådan pröfning synes också icke behöflig, sedan Konungen sanktionerat den grundlags , hvari den omförmälda koncessionen åt de konstitutionella iderna, i afseende på statsrådernas rang finnes, och detta numera blifvit grundlag. et — Drottningen, Kronfrinsen, Kronprinsessan och två af Arffurstarne bivistade i går den konsert, hvarom sujetterna vid den Kongl. teaterns lyriska scen förenat sig till förmån för fru Sällström. Publiken hade genom en talrik närvaro svarat emot det vackra företaget och hade äfven allt skäl vara belåten med sin afton. — Den nya teatern utvecklar mycken verksamhet i afseende på nya pjeser. Icke mindre än två sådana annonseras äter, alt gifvas ännu under loppet af denna vecka. — Aftonbladet har kommit på restlängd med redogörelsen af Hr Anderssons dramatiska soire i Lördags i Kirsteinska huset. Då vi nu kommit att dröja så länge, åberopa vi endast Dagligt Allehandas och Frejas omdömen, af hvilka läsaren troligen redan tagit kännedom, och som i allmänhet synas oss riktiga. Vi tillägge, att tablåen, som föreställde Johan Bantr dagen före afrättningen, var ganska väl gjord, och Hr Stjernström ganska lyckligt maskerad såsom Napoleon. —EEEENE nn Vetenskaps-Akademiens årssammankomst p den 34 Mars. Oaktadt vi redan meddelat några sammandragna underrättelser om den öfversigt Akademiens embetsmän vid denna sammankomst, hvar i sitt fack, lemnade, af vetenskapens framsteg nästlidet år, skall det dock säkert intressera allmänheten att läsa deras intressanta anföranden, sådana de afgåfvos; hvarföre vi reproducera till en början Friherre Berzelii, så långt som det förekommer i Biet för i dag: Friherre Berzelius: Det förflutna året efterger icke något af de föregående i rikedom på upptäcker eller i den vigt för vetenskapernas framsteg, som dessa ega. Det förnämsta fysiska faktum, som under loppet af nästlidet år fästat den allmänna uppmärksamheten, är en upptäckt af Meser, i Königsberg, att i fullkomligt mörker gifves en radiation mellan kroppar, som frambringar samma men svagare verkningar, som ljussstrålarna vid de fotografiska försöken. Ställer man vid svagt eldljus på en, såsom vanligt joderad silfverplåt, en annan kropp med en yta hvarpå figurer finnas tecknade, t. ex. ett graveradt sigill, hvars plana yta är väl polerad, och lägger mellan båda på 3 ställen af sigillets kant en liten kortlapp, så att ytorna icke få råkas, och insätter dem sedan i ett skrin, som tillslutes och lemnas i ett mörkt rum, t. ex. 42 eller 24 timmar, upptager dem då vid svagt eldsljus och behandlar den joderade plåten med qvicksilfverängor och undersvafvelsyrigt kali såsom vanligt, så framkomma derpå sigillets teckningar. Har man begagnat en skifva af polerad koppar eller messing, i stället för en joderad silfverskifva och sedan upphettar den så att den anlöper, så framkommer teckningen i anlöpningen. Af hvad natur dessa mörka strälar äro, derom hafva begreppen ännu icke stadgat sig och olika meningar blifvit vexlade. Att äfven i fullt mörker värmen strålformigt går cmellan fasta kroppar är en länge känd sak, men om värmestrålarne hafva denna förmåga, eller den tillhör strålar, som icke på annat sätt förut Uppenbarat sig utan förbindelse med strålar af ljus, det är ett problem, som ännu återstår att upplösa. Imedlertid har detta factum upplyst om hvad som föregår vid fotografering. Vi hafva trott, att jodsilfver dervid reduceras och att qvicksilfverångans chemiska inflytande på det reducerade silfret vore grunden till teckningen. De Moserska försöken ådagalägga att detta icke är händelsen, utan att det beror af en rent fysisk förändring i ytans tillstånd, hvarigenom ångorna af en kropp; som derpå kondenserar sg, anlägga sig så olika på de af olika stark radiation olika influerade ställena, att den radierande kroppens figurer uttrycka i sig derigenom. Detta förhållande läter lätt försinligal sig med ett enkelt försök. Ritar man på en kall fönsterskifva med en sticka af mjukt träd, som ingen repning kan göra på glaset, en figur och andas genast lätt på det tecknade stället, så står figuren ritad derpå, men försvinner med ångan; och kan åter framkallas. Vore nu denna ånga icke flygtig, t. ex. om den vore af qvicksilfver, så skulle; teckningen icke försvinna. Den fysiska förändring i ytan, som på detta sätt uppkommer, behåller sig ganska kort, hvilket är en nödvändig följd af de oupphörliga förändringar kroppars ytor beständigt undergå genom den vexlade inflytelsen af lysande och icke lysande radiationer ifrån allt, hvaraf de på längre eller kortare håll omgifvas.. Magnus i Berlin och Regniault i Paris hafva fulltändist meddelat sina vigtiga försök öfver Gäsernas VT