verktyg, eller om tt. kunde sig nöjaktigt förklara och dylik misstanka derigenom undanrödja. Till följe af tit., vid denna undersökning gjorda anhållan, att få sig frågorna skriftligen meddelade, för att på desamma kunna afgifva väl öfvertänkta svar, har domkapitlet, som en sådan förmån ej velat förvägra, lemnat tit. det vidsträcktaste tillfälle, att sina meningar utveckla. Tit. har härunder, vid besvarandet af de, med serskildt afseende på sednast åberopade stadgande, framställda frågorna, erkänt sig bunden till de fleste af de pligter, som, enligt presteden, tit. åligga. I afseende på de öfriga har väl tit. mer eller mindre undvikande gått tillväga, och dymedelst äfven föranledt ett äskande, å domkapitlets sida, på fullständigare och bestämdare förklaring: och då, till följe af denna, ehvad dem än i öfrigt må vittna, måste förutsättas, att tit.. i ännu ouppfylld längtan, mera forskar och söker efter sanning, än, med den sinnesstämning, som Kongl. brefvet den 23 Juni 1752 utstakar, såsom vilkor för anlitande af verldsliga domstolarnes åtgärder, i redan stadgadt uppsåt härdat sig mot sanningens makt, cnär, i afseende på den serdeles vigtiga frågan, huruvida tit. skäligen kan anses ännu vara en rättskaffens evangelistiskt-luthersk prest, tit. uttalade medgifvande af tro och öfvertygelse om den grundlära, från hvilken reformationen utgått, låter domkapitlet anse, att hvad tit. yttrat om våra bekännelseskrifters anteaglighet, såsom förbindande läronorm, mera afser den, inom kyrkan alltid och allmänt erkända distinktionen mellan det mera och mindre väsendtliga (res primarie et secundariz), än någon så sväfvande och vilkorlig öfverensstämmelse, som skulle kunna med full öfvertygelse äfven af oss lika obetingadt tilläggas hvarje annat religionssamfunds serskilda grundskrifter, eller, med andra ord, som om intet för den evangelisktlutherska kyrkan serskildt konstituerande medelst dess bekännelseskrifter skulle läras eller bekännas; enär, till följe deraf, tit. påstådda djupare uppfattning af denna grundlära mera måste anses såsom ett erkändt bemödande att småningom klarare och fullständigare tillegna sig vår kyrkas, på Skriftens tydliga utsagor grundade, Järobegrepp, än såsom en undflykt till det föregifna slag af djupare insigt, som i alla tider begagnats såsom täckemantel för enskildes hugskott; — enär ändtligen, i afseende på frågan om äktenskapet, tit. genom sitt bemödande att framhålla de fordna mindre vigtiga tvisterna, huruvida vigseln vore att anse såsom ett väsendtligt kännetecken (nota essentialis) på äktenskapet, väl undgått att sig bestämdare yttra rörande det, med hänsigt ej mindre till uppställningen af domkapitlets fråga, än ock till riktningen af tit. förutgående författareverksamhet, vigtigaste. nemligen förbindelsen till äktenskaplig trohet, men domkapitlet mäste antaga, att, då tit. sjelf definierar äktenskapet såsom det så till anda som kropp rättan förhållandet mellan man och qvinna, tit. icke heller kan från den himmelska trohet,, tit. uttryckligen medgifvit sig yrka i detta förhållande, vilja borttaga afseendet på det kroppsliga eller yttre, och sålunda under bemälde sväfvande uttryck vilja hölja ett förbehåll till förmån för lättfårdighet och skörlefnad; — så finner sig domkapitlet på sådana grunder tryggadt vid den tillförsigt, att tit. med Guds nåd skall, under fortsatta bemödanden, lyckas besegra de stvifvel och betänkligheter, hvilka ännu förhindra domkapitlet att anse tit. algifna förklaring fullt nöjaktig. Af Ssådan anledning är det ock, som domkapitlet så mycket heldre begagnar tillfället att, med bifall till tit. under förevarande måls behandling inkomna ansökning om tjenstledighet för fortsatt utarbetande af en redan till en del utkommen Ordbok i Svenska språket, i öfverensstämmelse med närslutne .protokollsutdrag, bevilja tit. denna tjenstledighet på 6 månader, räknade från denna dag, med hänvisning, att, såvida tit. önskar densamma vidare utsträckt, hos Kongl. Maj:t derom underdånig ansökning göra. Upsala den 29 Mars 1843. På domkapitlets vägnar: CARL FR. ar WINGARD. Joh. Er. Forssell. Vidimeras ex Officio Joh. Er. Fant. I. Not.