att rörelsen vid hufvudbanken i Paris och de 10 filialbankerna tillsammans utgjort 1,268,1350,6357 francs; eller 54 millioner mera än året förut, och diskonteringen af vexlar och andra papper endast på Paris 955,540,873 francs. Denna -diskontering hade, skett på 670,709 serskilda dokumenter, af hvilka 413,7539, eller nära 2;delar; lydt på mindre än 4000 francs. Af denna enorma summa hade endast 22,147 francs mankerat att inlösas på förfallodagen, och endast 4,782 francs voro oliqviderade vid årets slut. Härmed har nu insändaren jemfört förhållandet i Sverge, der riksbankens och filialkontorens rörelse tillsammans är följande: Rörelsen i beviljade och utgifna lån 412,659,2350 Rdr; utlemnade till lagsökning 745,880, och på utsökning beroende vid årets slut 500,590 Rdr. Denna skilnad i proportionen mellan rörelsen och inbetalningen är enorm och vitnar i sanning bedröfligt, antingen om begreppet af penningeförbindelsers helgd eller förmågan att fullgöra dem i Sverge, jemnfördt med förhållandet i Frankrike. Orsaken torde väl förtjena närmare utredas; vi skole försöka gifva en vink derom längre ned. Ej mindre märkvärdigt visar sig det förhållandet, att den Parisiska bankens förvaltning, med en total rörelse af 10,123 millioner francs och diskontering af 670,000 serskilda papper, besörjdes af 101 tjenstemän och 4118 vaktbetjente, då för den svenska bankens och dess diskontkontors rörelse, som icke utgjort mer än 2 å 3 procent häraf, begagnas 132 tjenstemän och 532 vaktbetjente. Ännu nästan lärorikare är likväl den tablå, som lemnas öfver de fransyska privatbankerna, jemförd med våra. Sådana enskilda banker hafva bildat sig i Bordeaux, Rouen, Nantes, Lyon, Marseille, Havre, Lille, Toulouse och Orleans. Deras kapital utgjorde tillsammans 23,3350,000 franes, och deras diskontering ej mindre än 574,814,008 francs. De svenska privatbankernas utelöpande sedlar hafva utgjort 5,424,364 Rdr, och behållninger i riksbankssedlar 2,522,627. Man kan visserligen icke af dessa sednare summor noggrannt sluta till hela privatbankernas rörelse, men med antagande af blott sex månaders omsättningstid för diskonteringarne, och att dessa således skulle utgöra dubbla beloppet af sedelstocken och dertill ett tillägg för kreditivrörelsen, lika med sedelstocken, torde det vara mer än rundeligt räknadt, om man antager hela denna rörelse för året till högst tre gånger de utelöpande sedlarnes belopp eller omkring 49 millioner Rdr banko, då deremot de fransyska bankernas rörelse varit omkring 23 gånger större än kapitalet. Denna ofantliga olikhet emellan resultaterna af bankernas operationer här och i Frankrike är en sak af högsta vigt och utan tvifvel det intressantaste fenomenet att betrakta vid hela denna jemförelse. Om man besinnar, att en banks egentliga ändamål är att genom sitt biträde åt kreditrörelsen underlätta penningeomsättningen och derigenom trafiken, samt att penningens egentliga värde består deri, att den är ett medel för varuomsättningen, så att en riksdaler, som kan omsättas 400 gånger på året, i egenskap af ett sådant medel i sjelfva verket gör rörelsen samma tjenst, som 100 Rdr, hvilka omsättas en gång, så finner man äfven, att de fransyska bankerna utöfvat ett mångfaldigt mer välgörande inflytande än de svenska. Men hurudan är då de fransyska bankernas lånerörelse beskaffad, att de kunna göra landet en så vigtig tjenst? Hvad är orsaken att detsamma icke kan ske med de svenska bankerna? och slutligen: Finnes icke något medel att här åstadkomma eller närma sig till ett dylikt resultat? Alla dessa frågors besvarande måste vara af intresse för financiern ej mindre än för affärsmannen. Utan att fullkomligt känna de fransyska bankernas machineri; det vill säga deras reglementen och usanecer eller kreditbruk, kan man väl ieke helt och hållet besvara den första frågan; likväl faller det sig temligen klart, att det ofvannämnda resultatet måste härleda sig derifrån, att lånen der hufvudsakligen begagnas på mycket korta tider. Och här återkomme vi till en stor brist i våra låneinrättningar. Det händer alla dagar, att en affärsman, antingen i anseende till en uteblifven penningeremiss eller ett yppadt tillfälle till n vinstgifvande spekulation, kan behöfva en förträckning blott på några dagar eller veckor. En ådan kan han nu imedlertid icke erbålla, hvaren i diskonten eller privatbankerna på mindre id än sex månader, det vill säga, han kan väl iterbetala lånet när han vill, men måste erlägga änta för sex månader, i bankerna 2 !, och hos mäklaren, provisionen inberäknad, 3 4 proc. Men yfta kan redan 2 Y, proc. vinst på en hel spekulation vara ganska vacker, om summan är stor och penvingarna kunna genast åter omsättas; på många ommissionsaffärer, 0. s. v., som blott bero på vågra: veckors förskott, kan icke ens en så hög vinst beräknas; spekulationen måste derföre i alla ådana fall gå köpmannen ur händerna, om han j har kontanta penningar i kassan, hvilket ej vore ändelsen, om han kunde få lån på en månad, not 1, procent, till äfventyrs med tillägg af 14 rocent i kommissionsarfvode. Det är också allnänt. kändt, att hvarje solid affärsman, som är nån om. sin kredit, och har sina affärer ställda , ex. på relativner till landsorten, nödvändigt nåste, för att icke vara blottställd, i fall förvände inbetalningar mankera på dagen, vara försedd ned en vida större kassa, än han för sina affärer gentligen borde behöfva. Låtom oss t. ex. anaga att en köpman, som har göromål med pro