öknar och dalar de herrligaste saker, som någonsin
flutit ur en fransysk penna; hvad för naturföremål
som under deras utflykter komma för deras ögon,
plantor eller djur, erbåller genom deras åskådnings-
sätt ett egendomltgt uttryck och ett behag, som knappt
ens Bernardin de S:t Pierre och Georges Sand i sina
verkligt poetiska skildringar, men icke Buffon eller
Cuvier förstått att frambringa. De onda andarna
deremot grina demoniskt öfver allehanda allmänna och
personliga förhållanden, och alla personer och insti-
tutioner, hvarom de samtala, blifva föremål för ett
gränslöst och obarmhertigt hån och förakt. -Lamen-
nais dubbla verldsåskådning framstår i detta arbete
uti skarpaste ljus; vi skåda en rikt begåfvad själ som
ursprungligen varit uppfylld af helig, värmande kär-
lek, men genom anblicken af så mycket menskligt e-
lände, skakad och sårad till döds. Den lifvande kär-
Ieken har derigenom blifvit förbytt i en sjuklig ret-
lighet, som urladdar sig i bittra utgjutelser öfver verl-
den och menniskorna i en uppflammande halmlåga,
som icke värmer utan blott förtär sig sjelf. Då La-
mennais talar om vissa personer, resa sig hans hår
och ögonen spruta eld. För öfrigt är hans politik
ständigt dunkel och töcknig och går ut på tomma all-
männa fraser, salvelsefulla uppfordringar till menniskor-
na att älska hvarandra, och dylikt. Lamennais är en
beundransvärd stilist; men då han satt pennan på
papperct, är han icke längre herre öfver den stigan-
de floden af sina utgjutelser. Han kastas fram och
åter af sin frascologies vågor, dyker än under, ör än
ofvan;rå och råkar slutligen in i idströmmar, som
rycka honom med sig till bottenlösa, rysliga djup.,