NYA TEATERN. 67 Positivhatarcen. Musiken deri. En kort redogörelse öfver detta originallustspel lemnades redan dagen efter dess första uppförande, men det torde vara skäl att ännu säga något derom, serdeles hvad musiken angår, då det så sällan händer, att ett originallustspel blir synligt på vår scen, och ännu sällsyntare att ett sådant tilMika är försedt med originalmusik. Vi lemna derhän hvad orsaken tan vara, att våra patria muse, då de någon gång låtit höra af sig, haft så svårt latt slippa in i sin fäderneborg, om man så skall kalla den Kungliga teatern, jemlikt dess öfverskrift; eller rättare, vi förbehålle oss att härom få yttra Oss serskildt en annan gång; men imedlertid är ett gladt tecken, att de tyckas bafva funnit en tillflyktsort på den Nya teatern och om de produkter, som der erbjudas allmänheten, ännu ej. ega den mognad, den fulländning, som man fordrar af ett konstverk, så bör man likväl kunna hoppas, att framskridandet ej skall uteblifva, då det nationala intresset är i fråga. Pjesen är egentligen en lokalfars, och utmärker sig i flere afseenden såsöm sådan. Författaren har förstått att anbringa mycken komisk effekt i sina taflor ur det lägre folklifvet, (vid hvilket intresset hufvudsakligen stannar), och i allmänhet utfört dem med humor och naturfriskhet. Imedlertid hade något mera finess varit att önska, och förf. har vid detta tillfälle von den Grazien ms heine Miene belauscht. Afven det burleska måste till någon grad förädlas, eller åtminstone förfinas, eller blir konsten en blott kopia af verkligheten, och i sådant fall vore originalet alltid att föredraga, hvarig senom vilkoren för konsten uppläfdes. Att dessa anspråk på den ifrågavarande konstgenren ej äro öfverdrifna bevisas bäst af de ypperliga Köpenhamnska 1Iokalfarserna, t. ex. de Uadskillelige, Aprilsnarrene, m. fl, i-hvilka äfven vid det ystraste skämt en viss urbanitet aldrig åsidosättes. Dock: förblifver ändå alltid mycket lyckadt uti ifrågavarande lustspel, och orättvist vore det att ej erkänna att förf. besegrat många af de svårigheter, som framställa sig vid bearbetandet af ett ämne, som hos oss hittills blifvit mera vårdslösadt, än nästan någon annan gren af den dramatiska konsten. Hvad stycket egenskap af operett-libretto beträffar, så anser ref. den ej vara riktigt passande lör musikalisk behandling i den form, som nu blifvit använd. Bättre hade varit, att behandla stycket såsom vaudeville, och antingen lämpa texten efter kända melodier, eller ock, om originalmusik författats, oftare använda visan, än de mera utförda och konstrika tonformerna. Herr Ahlströms musik saknar imediertid lunda värde: den är väl tänkt, och omsorgsfullt utarbetad. Lätt melodi, intressant. och ändå : populär harmoni, karakteristisk rytm råda i den, hvarjemti instrumentationen är arbetad med mycken elffektkännedom, och man bör så mycket mera erkänna dessa: förtjenster, som de yttre medel, hvilka stodo .komponisten till buds, utan tvifvel -pålagt honom månget band. Men i allmänhet tillfattat musik till en komisk opera, ej till en foikfars, han har gifvit poesi åt karakterer, hvilka enligt styckets anläggning sakna poetisk lyftning, och ej heller göra anspråk på att ega sådan. Rel. vet sanska väl, att tönkonsten förmår idealisera en prosaisk karakter, såsom t. ex. grefvinnan i Mozarts Figaro, men då måste det prosaiska elementet vara passivt, ej aktivt, såsom förhållandet är med Knäcksell, m. fl. Härigenom bilda poesin i partituret och prosan i libretton stundom .skarpa kontraster. Dock finnas flera numror, som härnti göra undantag, t. ex. Sparchs visa, duetten mellan kammarpigan och drängen, m. fl. Ouverturen är en bland de bästa partierna: den ir baserad på ett graciöst motiv, och dess utveckling, som antyder de humoristiska uppträdena i pjesen, har dramatiskt lif. Något mindre lyckad förefaller ref. den långsamma mellansatsen. Den första nummern i pjesen är kyparen Knäcksells recitativ med aria, anlagd, om ref. mins rätt, på samma motiv, hvarmed ouverturen börjar. Denna nummer är förtjenstfullt skrifven, endast hör den ej sjungas af Knäcksell: en sångscen in amplissima forma passar föga för denne i öfrigt I roliga riddare af disken; en munter visa hade här ;jort tillfy!llest. Hr Zetterholm föredrog den imedlertid rätt väl. — Första akten slutar med en rätt lyckad komisk terzett. Uti entreakten, som föregår scenen på Djurgårlen vid Belimansbysten, har komponisten ganska lyckligt anbragt den bellmzanska melodin: vhvila vid denna källa.n I vårt tycke skulle mycken effekt kunnat frambringas, om andra akten börjats med en kör, en musikalisk skildring af det glada och omvexlande folklifvet på Djurgården, i den väg, t. ex. som introdnktionen till 4:sta akten af Friskytten. I stället följde en duett mellan en sopran och tenor, som, här icke. egentligen på sin late Adasastara ss on sSAÄlf tvaltac Vaf vara an af i hör denna musik en högre sfer, än den, hvari pjesens personer röra sig. Hr Ahbiström har för