NYA TEATERN.
67 Positivhatarcen. Musiken deri.
En kort redogörelse öfver detta originallustspel
lemnades redan dagen efter dess första uppföran-
de, men det torde vara skäl att ännu säga något
derom, serdeles hvad musiken angår, då det så
sällan händer, att ett originallustspel blir synligt på
vår scen, och ännu sällsyntare att ett sådant til-
Mika är försedt med originalmusik. Vi lemna der-
hän hvad orsaken tan vara, att våra patria muse,
då de någon gång låtit höra af sig, haft så svårt
latt slippa in i sin fäderneborg, om man så skall
kalla den Kungliga teatern, jemlikt dess öfver-
skrift; eller rättare, vi förbehålle oss att härom
få yttra Oss serskildt en annan gång; men imed-
lertid är ett gladt tecken, att de tyckas bafva
funnit en tillflyktsort på den Nya teatern och
om de produkter, som der erbjudas allmänheten,
ännu ej. ega den mognad, den fulländning, som
man fordrar af ett konstverk, så bör man lik-
väl kunna hoppas, att framskridandet ej skall ute-
blifva, då det nationala intresset är i fråga.
Pjesen är egentligen en lokalfars, och utmärker
sig i flere afseenden såsöm sådan. Författaren
har förstått att anbringa mycken komisk effekt i
sina taflor ur det lägre folklifvet, (vid hvilket in-
tresset hufvudsakligen stannar), och i allmänhet
utfört dem med humor och naturfriskhet. Imed-
lertid hade något mera finess varit att önska, och
förf. har vid detta tillfälle -
von den Grazien
ms heine Miene belauscht.
Afven det burleska måste till någon grad föräd-
las, eller åtminstone förfinas, eller blir konsten
en blott kopia af verkligheten, och i sådant fall
vore originalet alltid att föredraga, hvarig senom
vilkoren för konsten uppläfdes. Att dessa anspråk
på den ifrågavarande konstgenren ej äro öfver-
drifna bevisas bäst af de ypperliga Köpenhamnska
1Iokalfarserna, t. ex. de Uadskillelige, Aprilsnarre-
ne, m. fl, i-hvilka äfven vid det ystraste skämt
en viss urbanitet aldrig åsidosättes.
Dock: förblifver ändå alltid mycket lyckadt uti
ifrågavarande lustspel, och orättvist vore det att
ej erkänna att förf. besegrat många af de svårig-
heter, som framställa sig vid bearbetandet af ett
ämne, som hos oss hittills blifvit mera vårdslö-
sadt, än nästan någon annan gren af den drama-
tiska konsten.
Hvad stycket - egenskap af operett-libretto be-
träffar, så anser ref. den ej vara riktigt passande
lör musikalisk behandling i den form, som nu
blifvit använd. Bättre hade varit, att behandla
stycket såsom vaudeville, och antingen lämpa tex-
ten efter kända melodier, eller ock, om original-
musik författats, oftare använda visan, än de mera
utförda och konstrika tonformerna.
Herr Ahlströms musik saknar imediertid
lunda värde: den är väl tänkt, och omsorgsfullt utar-
betad. Lätt melodi, intressant. och ändå - : populär
harmoni, karakteristisk rytm råda i den, hvarjem-
ti instrumentationen är arbetad med mycken elf-
fektkännedom, och man bör så mycket mera er-
känna dessa: förtjenster, som de yttre medel, hvil-
ka stodo .komponisten till buds, utan tvifvel -på-
lagt honom månget band. Men i allmänhet till-
fattat musik till en komisk opera, ej till en foik-
fars, han har gifvit poesi åt karakterer, hvilka en-
ligt styckets anläggning sakna poetisk lyftning, och
ej heller göra anspråk på att ega sådan. Rel. vet
sanska väl, att tönkonsten förmår idealisera en
prosaisk karakter, såsom t. ex. grefvinnan i Mo-
zarts Figaro, men då måste det prosaiska elemen-
tet vara passivt, ej aktivt, såsom förhållandet är
med Knäcksell, m. fl. Härigenom bilda poesin i
partituret och prosan i libretton stundom .skarpa
kontraster. Dock finnas flera numror, som härnti
göra undantag, t. ex. Sparchs visa, duetten mellan
kammarpigan och drängen, m. fl.
Ouverturen är en bland de bästa partierna: den
ir baserad på ett graciöst motiv, och dess utveck-
ling, som antyder de humoristiska uppträdena i
pjesen, har dramatiskt lif. Något mindre lyckad
förefaller ref. den långsamma mellansatsen.
Den första nummern i pjesen är kyparen Knäck-
sells recitativ med aria, anlagd, om ref. mins rätt,
på samma motiv, hvarmed ouverturen börjar.
Denna nummer är förtjenstfullt skrifven, endast
hör den ej sjungas af Knäcksell: en sångscen in
amplissima forma passar föga för denne i öfrigt I
roliga riddare af disken; en munter visa hade här
;jort tillfy!llest. Hr Zetterholm föredrog den i-
medlertid rätt väl. — Första akten slutar med
en rätt lyckad komisk terzett.
Uti entreakten, som föregår scenen på Djurgår-
len vid Belimansbysten, har komponisten ganska
lyckligt anbragt den bellmzanska melodin: vhvila
vid denna källa.n I vårt tycke skulle mycken ef-
fekt kunnat frambringas, om andra akten börjats
med en kör, en musikalisk skildring af det glada
och omvexlande folklifvet på Djurgården, i den
väg, t. ex. som introdnktionen till 4:sta akten af
Friskytten. I stället följde en duett mellan en
sopran och tenor, som, här icke. egentligen på sin
late Adasastara ss on sSAÄlf tvaltac Vaf vara an af
i
hör denna musik en högre sfer, än den, hvari
pjesens personer röra sig. Hr Ahbiström har för-