ran asset FEMTE KAPITLET UTSÖKNINGSBALKEN, huru utmätning skall ske, appliceras på en läkare för att förmå honom göra en obduktion. Om en läkare anbefalles verkställa en medicolegal besigtning, men vägrar, med hvilket kapitle! skall man då förmå honom att lyda? Konungen befallningshafvande i Westerås har häremot ap: plicerat ofvan utmärkte kapite!, som handlar om huru utmätning verkställas bör. En obduktior och en utmätning hafva visserligen sina likheter men det lärer imedlertid hafva visat sig, att fö reskrifterna, angående den sednare, icke varit verksamma för verkställigheten af den förra, såsom man kan se af efterföljande, till red. insända berältelse om en tilldragelse, som utan tvifvel ha sin allvarsamma sida, men också en gansha iöjlis, År 14838 har stadsläkaren i Köping, herr doktor Holm, Johanson vägrat att, såsom förmenande sig vara inkompetent, verkställa en bonom affordrad obduktion på en afliden person; men som magistraten icke mäktade bringa herr doktorn dertill, utan måste bedja herr landshöfdingen om hjelp, så skall denne sist nämnde, efter att hafva vändt sig till sundhetskollegium, under hvilket herr landshöfdingen då ansett doktor Holm sortera, hafva utverkat kollegii antydan till doktorn, att för framtiden, utan aseende på hans föregifna och ogillade inkompetens, förrätta de medicolegala åtgärder, som åt honom uppdrogos och sådant vid vite af 46 Rdr 32 sk. Bko; hvarimedlertid och under den i några månader pågående kompetenstvisten, en annan läkare förordnats, att obducera Yederbörande kadaver. Öfver vitesålåggandet lärer dok: tor Holm klagat i underdånighet hos Kongl. Maj:t, som lemnat besvären utan afseende; och skall, efter hvad the lagkloke påstå. herr landshöfdingen uti sin härvid lemnade åtgärd hafva handlat alldeles snörrätt riktigt. Men olyckan ville, att också i år herr doktor Holms förmenta inkompetens skulle bli ett tvisteämne. Det föll nämligen en, för ficktjufnad tilltalad kopparslagargesäll, Andersson, in att hänga sigistadsarresten. Herr borgmästaren, som, morgonen: derefter, bifallit Permission åt herr doktor Holm, att bortresa, så snart en annan läkare hitkom såsom vicarius, ville imedlertid, att doktorn skulle obducera sjelfspillningen; doktorn svarade nej och åberopade ihärdigt sin inkompetens, emedan han ej aflagt ett embetsprof, som han fortfarande trodde vara nödigt, oaktadt sundhetskollegium förut sagt motsatsen; och magistraten måste åter åstad till samma landshöfding, som år 1838, och beklaga sig, Hvad gjorde då herr landshöfdigen?