4845. LU. U. Sonden, med. doktor. Lakare vid Dan viks dårhus. Samt det den 7 i samma månad afgifne: Pigan J. Blomberg, öfver hvars sjukdomstillstån jag afgaf betyg den 4 dennes, befinner sig nu såvid förbättrad, att ingen fara numera synes vara för her nes lif; hon kunde i går med temlig redighet redo göra för förloppet vid misshandligen, och lärer vä genom fortsatt tjenlig medicinsk behandling och vär icke komma att till sin kropp lida några svårare följ der, men det förstörande intryck, som en sådan miss handel genom förskräckelse, vrede och kroppslig smärt hos hennes själ förorsakat, ar omisskänneligt, ehur det ej närmare kan beräknas; hvilket härmedeist be tygas, så sannt mig Gud hjelpe till lif och själ. Stock holm den 7 Januari 4843. C. U. Sonden, medic doktor. Läkare vid Danviks dårhus. Jemte det han erkände riktigheten af så väl dessec som ock det af protonotarien Hervån förevisade be tyget, hvilket jemväl upplästes, förmälde doktor Son den, att pigan Blomberg för närvarande vore till sin nenas rätta bruk återställd och att jemväl i afseendi å hennes kropp vådan vore i det närmaste öfverstån den, utan att några lyten eller lamhet vore att be fara; och förmodade doktor Sonden, att pigan Blem berg, med hvilken doktor Sonden endast lösligt sam talat om den ifrågavarande tilldragelsen, skulle on fjorton dagar kunna utan fara inställas för rätten. Härefter och sedan förenämnde säsom vittnen in kallade personer afträdt, lästes apothekaren Stahres Kongl. poliskammarens protokoll för d. 3 nästl. Jan intagne mundtligen afgifne berättelse, enligt hvilker Stahre, som uppgifvit sig vara 64 år gammal och fö: närvarande boende uti tullinspektorsbostället vid Sabbatsbergs tull, förmält, att pigan Blomberg kommit : hans tjenst vid fiyttningstiden sistl. höst, samt allt ifrår sitt inträde i tjensten visat sig på ett eller annat sät besynnerlig och-sinnessvag, såsom att hon på Stahre: eller hans hustrus tillsägelser om göromåls förrättande svarat med oböfviska ord, svordomar och besyn nerliga utlåtelser, hvilka dock Stahre nu mera tillorden icke erinrade sig; äfvensom att hon sällan eller aldrig ville uppehålla sig uti Stahres bostad, belägen på nedra botten af boställshuset, utan städse vistades uti löjtnanten Bergnehrs hemvist en trappa upp uti samma hus, förebärande att hon skulle städa åt bemälde löjtnant; att detta Blombergs förfarande fortvart i sex veckor, under hvilken tid Stahre aldrig tilldelat henne husaga, utan hade han hoppats, att genom framställda förmaningar rätta det felaktiga; att Blomberg sedermera tagit sig till att aldrig med mnågot enda ord bemöta eller besvara de henne lemnade uppdräg, hvilka jemväl merendels förblefyo oförrättade, helst lion uti löjtnant Bergnehrs bostad tillbragte hela dagen; och hade under samma tid vid ett tillfälle inträffat, att sedan Blomberg, på Stahres tillfrågan om hon slutat städningen hos löjtnant Bergnehr, sådant bejakat, samt Stabre derefter anmodat henne förrätta något tjenstegöromål, Blomberg icke destomindre 0fördröjligen skyndat upp till löjtnant Bergnehr och der qvarstadnat, för hvilket förfärande Stabre alfvarligen varnat henne, likväl utan att meddela husaga; att Blomberg sistlidne nyärsafton inställt sig hos Stahre och hans fru, samt under uppgift, att hon insåg det orätta uti sitt uppförande, bedit om tillgit, hvilken bon äfven erhållit och dervid yttrat åtskilliga tankar uti religionen, utmärkande att hon befann sig uti ett något svärmiskt och öfverspändt tillstånd; att påföljde dag, elter nyårsdagen på morgonen, Stahre yid sitt inträde uti kökskammaren funnit Blomberg, afklädd alla kläder, ligga på knä framför en bänk och högljudt upprepa böner, hvarmed hon fortfarit, utan att lyssna til! eller besvara Stahres tilltal, af hvilken anledning Stahre funnit sig föranlåten att förflytta henne till Bennes lägerstad; att Stahre efter en stunds förlopp anträffat Blomberg klädd uti kjortel, men utan lintyg och sysselsatt med att läsa religiösa skrifter, uti hvilken sysselsättning Blomberg fortfarit hela nyårsdagen och undandragit sig att förrätta sina göromål, under uppgift, att hon icke kunde förrätta något verldsligt innan hon afslutat sin läsning; att då Blomberg jemväl efterföljande dag den 2 Januari befunnits likadan, samt låtit förmärka tydliga tecken till sinnessvaghet, under det hennes ögon -todo alldeles orörliga och icke en gång förändrade ställning, churu Stahre vidrörde dem, hade Stahre fram på dagen eftersökt andre stadsläkaren assessoren af Grubbens och slutligen anträffat honom, hvarefter assessoren af Grubbens vid pass klockan 6 eftermiddagen infunnit sig hos Stahre och besökt Blomberg samt förklarat henne vara vansinnig; att sedan assessoren af Grubbens aflägsnat sig och Stahre anmodat fattighjonet Christina Bäckström att hålla vård om Blomberg, hade denna sistnämndas förfarande antagit en våldsammare art, hvilket först visat sig derigenom, att Blomberg gripit en i rummet varande katt vid strupen och sökt strypa djuret, som med sina klor försvarat sig och klöst Blomberg betydligt, så att blod flutit från en mängd sår; att sedan Blomberg vid pass klockan half 44 ctermiddagen syntes hafva insomnat och Stahre uppdragit åt Bäckström, att under natten hålla vård om Blomberg, hade Stahre straxt efter klockan en qvart till 42 fått höra trängande skri från förstugan, dervid Stahre skyndat till samt funnit Blomberg uti naket tillstånd, hållande Bäckström om strupen, under försök att qväfva henne, och då Stahre förgäfves sökt stilla Blomberg, som dessutom ansträngde sig att med sina tänder sarga Bäckström, — ett tilltag, det Stahre ansåg ytterst farligt, cnär bett af en vansinnig menniska skulle kunna medföra ytterst svåra påföljder — upptog Stahre, dertill förmådd af ögonblickets kraf, en befintlig kantsehouk eller så kallad tjurpes, med hvilken Stahre tilldelade Blomberg på kroppens bakdel 40 å 12 mindre kraftiga slag, hvarefter Blomberg släppt Bäckström och kunnat förmås att ingå i sin kammare; förklarande Stahre, uppå serskildt framställda frågor, att han slagit Blomberg cndast på den uppgifne delen af hennes kropp och ingalunda på armarne eller något annat ställe, äfvensom att han vid tillfället ej varseblifvit, att Blomberg erhållit några blånader eller märken af slagen; dock ansåg han icke osannolikt att, ehuru slagen ej varit våldsamma, märken kunnat uppkomma äå Blomberg, i anseende till hennes blottade tillstånd. — Vidare fortfor Stahre uti sin berättelse: att Blomberg efter en stund klädt på sig och skyndat upp till löjtnant Bergnehrs rum, samt då hon ickederstädes blef insläppt, emedan löjtnant Bergachr cj var hemma, slagit på Bergnehrs kammardörr omkring 50-å 60 ytterst våldsamma slag, samt då Stahre under tiden tillkommit, sökt aw bita honom, hvarefter hon satt sig vid trappan och hoppat utföre den — ett förfarande, som hon omkring tio gånger förnyat; att sedan Stahre ånyo nödgats tilldela Blomberg några lindriga slag med kantschouken, för 4 FR. PR RK AA RAR KOR IR ARR a