4845. LU. U. Sonden, med. doktor. Lakare vid Dan
viks dårhus.
Samt det den 7 i samma månad afgifne:
Pigan J. Blomberg, öfver hvars sjukdomstillstån
jag afgaf betyg den 4 dennes, befinner sig nu såvid
förbättrad, att ingen fara numera synes vara för her
nes lif; hon kunde i går med temlig redighet redo
göra för förloppet vid misshandligen, och lärer vä
genom fortsatt tjenlig medicinsk behandling och vär
icke komma att till sin kropp lida några svårare följ
der, men det förstörande intryck, som en sådan miss
handel genom förskräckelse, vrede och kroppslig smärt
hos hennes själ förorsakat, ar omisskänneligt, ehur
det ej närmare kan beräknas; hvilket härmedeist be
tygas, så sannt mig Gud hjelpe till lif och själ. Stock
holm den 7 Januari 4843. C. U. Sonden, medic
doktor. Läkare vid Danviks dårhus.
Jemte det han erkände riktigheten af så väl dessec
som ock det af protonotarien Hervån förevisade be
tyget, hvilket jemväl upplästes, förmälde doktor Son
den, att pigan Blomberg för närvarande vore till sin
nenas rätta bruk återställd och att jemväl i afseendi
å hennes kropp vådan vore i det närmaste öfverstån
den, utan att några lyten eller lamhet vore att be
fara; och förmodade doktor Sonden, att pigan Blem
berg, med hvilken doktor Sonden endast lösligt sam
talat om den ifrågavarande tilldragelsen, skulle on
fjorton dagar kunna utan fara inställas för rätten.
Härefter och sedan förenämnde säsom vittnen in
kallade personer afträdt, lästes apothekaren Stahres
Kongl. poliskammarens protokoll för d. 3 nästl. Jan
intagne mundtligen afgifne berättelse, enligt hvilker
Stahre, som uppgifvit sig vara 64 år gammal och fö:
närvarande boende uti tullinspektorsbostället vid Sab-
batsbergs tull, förmält, att pigan Blomberg kommit :
hans tjenst vid fiyttningstiden sistl. höst, samt allt ifrår
sitt inträde i tjensten visat sig på ett eller annat sät
besynnerlig och-sinnessvag, såsom att hon på Stahre:
eller hans hustrus tillsägelser om göromåls förrättan-
de svarat med oböfviska ord, svordomar och besyn
nerliga utlåtelser, hvilka dock Stahre nu mera tillor-
den icke erinrade sig; äfvensom att hon sällan eller
aldrig ville uppehålla sig uti Stahres bostad, belägen
på nedra botten af boställshuset, utan städse vistades
uti löjtnanten Bergnehrs hemvist en trappa upp uti
samma hus, förebärande att hon skulle städa åt be-
mälde löjtnant; att detta Blombergs förfarande fortva-
rt i sex veckor, under hvilken tid Stahre aldrig till-
delat henne husaga, utan hade han hoppats, att ge-
nom framställda förmaningar rätta det felaktiga; att
Blomberg sedermera tagit sig till att aldrig med mnå-
got enda ord bemöta eller besvara de henne lemnade
uppdräg, hvilka jemväl merendels förblefyo oförrättade,
helst lion uti löjtnant Bergnehrs bostad tillbragte he-
la dagen; och hade under samma tid vid ett tillfälle
inträffat, att sedan Blomberg, på Stahres tillfrågan om
hon slutat städningen hos löjtnant Bergnehr, sådant
bejakat, samt Stabre derefter anmodat henne förrätta
något tjenstegöromål, Blomberg icke destomindre 0-
fördröjligen skyndat upp till löjtnant Bergnehr och
der qvarstadnat, för hvilket förfärande Stabre alfvar-
ligen varnat henne, likväl utan att meddela husaga;
att Blomberg sistlidne nyärsafton inställt sig hos Stahre
och hans fru, samt under uppgift, att hon insåg det
orätta uti sitt uppförande, bedit om tillgit, hvilken
bon äfven erhållit och dervid yttrat åtskilliga tankar
uti religionen, utmärkande att hon befann sig uti ett
något svärmiskt och öfverspändt tillstånd; att påföljde
dag, elter nyårsdagen på morgonen, Stahre yid sitt
inträde uti kökskammaren funnit Blomberg, afklädd
alla kläder, ligga på knä framför en bänk och hög-
ljudt upprepa böner, hvarmed hon fortfarit, utan att
lyssna til! eller besvara Stahres tilltal, af hvilken an-
ledning Stahre funnit sig föranlåten att förflytta hen-
ne till Bennes lägerstad; att Stahre efter en stunds
förlopp anträffat Blomberg klädd uti kjortel, men u-
tan lintyg och sysselsatt med att läsa religiösa skrif-
ter, uti hvilken sysselsättning Blomberg fortfarit hela
nyårsdagen och undandragit sig att förrätta sina gö-
romål, under uppgift, att hon icke kunde förrätta nå-
got verldsligt innan hon afslutat sin läsning; att då
Blomberg jemväl efterföljande dag den 2 Januari be-
funnits likadan, samt låtit förmärka tydliga tecken till
sinnessvaghet, under det hennes ögon -todo alldeles o-
rörliga och icke en gång förändrade ställning, churu
Stahre vidrörde dem, hade Stahre fram på dagen ef-
tersökt andre stadsläkaren assessoren af Grubbens och
slutligen anträffat honom, hvarefter assessoren af Grub-
bens vid pass klockan 6 eftermiddagen infunnit sig
hos Stahre och besökt Blomberg samt förklarat henne
vara vansinnig; att sedan assessoren af Grubbens af-
lägsnat sig och Stahre anmodat fattighjonet Christina
Bäckström att hålla vård om Blomberg, hade denna
sistnämndas förfarande antagit en våldsammare art,
hvilket först visat sig derigenom, att Blomberg gripit
en i rummet varande katt vid strupen och sökt strypa
djuret, som med sina klor försvarat sig och klöst
Blomberg betydligt, så att blod flutit från en mängd
sår; att sedan Blomberg vid pass klockan half 44 c-
termiddagen syntes hafva insomnat och Stahre upp-
dragit åt Bäckström, att under natten hålla vård om
Blomberg, hade Stahre straxt efter klockan en qvart
till 42 fått höra trängande skri från förstugan, dervid
Stahre skyndat till samt funnit Blomberg uti naket
tillstånd, hållande Bäckström om strupen, under för-
sök att qväfva henne, och då Stahre förgäfves sökt
stilla Blomberg, som dessutom ansträngde sig att med
sina tänder sarga Bäckström, — ett tilltag, det Stahre
ansåg ytterst farligt, cnär bett af en vansinnig men-
niska skulle kunna medföra ytterst svåra påföljder —
upptog Stahre, dertill förmådd af ögonblickets kraf,
en befintlig kantsehouk eller så kallad tjurpes, med
hvilken Stahre tilldelade Blomberg på kroppens bak-
del 40 å 12 mindre kraftiga slag, hvarefter Blomberg
släppt Bäckström och kunnat förmås att ingå i sin
kammare; förklarande Stahre, uppå serskildt fram-
ställda frågor, att han slagit Blomberg cndast på den
uppgifne delen af hennes kropp och ingalunda på ar-
marne eller något annat ställe, äfvensom att han vid
tillfället ej varseblifvit, att Blomberg erhållit några
blånader eller märken af slagen; dock ansåg han icke
osannolikt att, ehuru slagen ej varit våldsamma, mär-
ken kunnat uppkomma äå Blomberg, i anseende till
hennes blottade tillstånd. — Vidare fortfor Stahre uti
sin berättelse: att Blomberg efter en stund klädt på
sig och skyndat upp till löjtnant Bergnehrs rum, samt
då hon ickederstädes blef insläppt, emedan löjtnant
Bergachr cj var hemma, slagit på Bergnehrs kammar-
dörr omkring 50-å 60 ytterst våldsamma slag, samt
då Stahre under tiden tillkommit, sökt aw bita ho-
nom, hvarefter hon satt sig vid trappan och hoppat
utföre den — ett förfarande, som hon omkring tio
gånger förnyat; att sedan Stahre ånyo nödgats tilldela
Blomberg några lindriga slag med kantschouken, för
4 FR. PR RK AA RAR KOR IR ARR a