ståren i någon fråga; men han trodde, att om per-
sonalen ombyttes, blefvo likväl sakerna behandlade på
enahanda sätt. Vi känna efterträdaren JM 4, efterträ-
daren AM 2 (skratt); nå väl, de och den nuvarande
ministeren äro, sedan tretton år tillbaka, alldeles det-
samma. Hvad medförde väl koalitionen 1858, den,
hvaraf jag ej utgjorde en del, men med hvilken jag
hade orätt att votera lika. (Skratt.) Han ville ej
återkalla Mol, som sårat Frankrikes ära.
Herr Odillon-Barrot uppstod, förundrad öfver det
oväntade stöd ministeren fått af den sista talaren.
Han kunde ej finna sig i hans åsigter. Han trodde,
att kammaren åtog sig svåra förbindelser, om den ej
gjorde slut på närvarande system. Han ville likväl
gerna medla. Ville kabinettet göra två steg, skulle
han gerna göra fyra. (Bifall från venstra sidan.)
Marskalk Soulf försäkrade nu, att kabinettet var
enigt, solidariskt... Det tillhörde honom, såsom gam-
mal soldat (buller och bra! brad), att försvara alla
kabinettets ledamöter, äfven utrikes-ministern. Hvad
honom angick, trodde han sig hafva, under 58 års
tjenster, giort sig förtjent af fäderneslandet.
Herr Berryer sökte få tala, men kammaren var otå-
lig och ville skrida till omröstning. Denna försig-
gick, och, på sätt vi redan omtalat. befanns, att 242
röstat emot amendementet till lagförslaget, och blott
497 för detsamma. Ministeren hade således 45 rö-
sters pluralitet.