ståren i någon fråga; men han trodde, att om personalen ombyttes, blefvo likväl sakerna behandlade på enahanda sätt. Vi känna efterträdaren JM 4, efterträdaren AM 2 (skratt); nå väl, de och den nuvarande ministeren äro, sedan tretton år tillbaka, alldeles detsamma. Hvad medförde väl koalitionen 1858, den, hvaraf jag ej utgjorde en del, men med hvilken jag hade orätt att votera lika. (Skratt.) Han ville ej återkalla Mol, som sårat Frankrikes ära. Herr Odillon-Barrot uppstod, förundrad öfver det oväntade stöd ministeren fått af den sista talaren. Han kunde ej finna sig i hans åsigter. Han trodde, att kammaren åtog sig svåra förbindelser, om den ej gjorde slut på närvarande system. Han ville likväl gerna medla. Ville kabinettet göra två steg, skulle han gerna göra fyra. (Bifall från venstra sidan.) Marskalk Soulf försäkrade nu, att kabinettet var enigt, solidariskt... Det tillhörde honom, såsom gammal soldat (buller och bra! brad), att försvara alla kabinettets ledamöter, äfven utrikes-ministern. Hvad honom angick, trodde han sig hafva, under 58 års tjenster, giort sig förtjent af fäderneslandet. Herr Berryer sökte få tala, men kammaren var otålig och ville skrida till omröstning. Denna försiggick, och, på sätt vi redan omtalat. befanns, att 242 röstat emot amendementet till lagförslaget, och blott 497 för detsamma. Ministeren hade således 45 rösters pluralitet.