Hr de Lamartine afbröt här talaren med den inVändningen, att man ej yrkat detta; men ministern fortfor, att påstå det, och sade: styrkan är armten, armåen det är krig; det finnes intet medel att bort-: vända denna slutsats. Talaren försvarade derefter regenten i Spanien. Han var ingen usurpator. Man har ej tillegnat sig enväldet. Han har ej infört militär-diktatur i Sp nien. (Utrop.) Deremot förklarade han, att om man i Spanien ville kullkasta thronen, ville afsätta den lagliga suveränen och utesluta den ärofulla familj, som alltsedan Ludvig XIV:s tid der regerat, då ville hanj råda sin konung och sitt land, att tänka på saken och besluta sig. (Rörelse. Mycket bra!) Man kunde vara lugn, sade han. Om de stora tillfällena inträffa, skola vi göra vår plit. (Skratt till venster.) Men vi äro ej så snara, så lätta som J, att tro påj stora tillfällen och på nödvändigheter ... (Knot till venster — bifall i midten.) De intressen och de motiver, för hvilka ett ritt folk och ett stort rike böra draga värjan och våga landets välfärd, det är deras egna öden. Dessa intressen, dessa motiver äro sö och vi tro, att det är vår tids förtjenst, v forms styrka, att göra dem ännu sällsyntar är en underlig s ning, i sanning, som man vill sätta oss uti, att n gas rättfärdiga fredspolitiken. Men insen J då att det är kriget, som är skyldigt att rättfö (Bra!) Ja ) det är krigs-politiken, som bör, då hon framträder, visa, att hon har rätt. Krig set är ett beklagligt undantag, ett, som bör Talaren klandrade detta sti H politiken; och sade att det ed bj jeln te, att talas arne ej sva te följa af de n, att om denna da i sex, ja, blott sorligen uppstå. (Rö jrelse). ga sig? mot orden, och kri Ja! jag har den f politik, som J bekännen, sku!le i en månad, sku!le krig o Röst till venster: Det Ministern fortfor: Jag hyser oj fruktan för någon; lika litet å mitt fådernes lands, som å egna vägnar. Tillåten mig säga, att man alltför mycket missbrukar dessa tvenne orden: fruktan och mod. Man har sagt om mig, att, icke eftersträfvande popularitet, i mod. M. H.! jag tror att i våra dagar oc dett samhälle et jag har äran att lefva, det ej finnes många tillfällen att visa mod. Det finnes ej mod utan offer, utan fara; men nu för tiden finnes ingen fara för rågor. Man kan vara populär eHer impopulär, utan fara för s och hvad mig beträffar, e jag intet ansoråk på något mod i det randlingss jag har den äran att iakttaga, i afseende till mitt fo-) sterland. Jag handlar efter mitt begrepp, i full fri-) het, full säkerhet. Det finnes hvarken offer eller fara i det sätt, hvarpå jag handlar. Låtom oss då lägga bort dessa ord, mod och fruktan, som icke böra komma i fråga vid våra angelägenheter på det sätt, de nu för tiden skötas. (Bra! i midten.) Hr Guizot företog nu en bevisning, hvad fredspolitiken gagnat Frankrike, och sökte visa, att det vannit mera än andra länder. Nederländerna, som var en barrikad emot Frankrike, hade delats; ett neutralt rike, ett vänskapligt rike uppstått. Gränsen -var nu vid Schelden, i stället för vid Lille. I Schweitz hade många traditioner och vanor, som voro riktade mot Fransmännen, genom de sista hvälfningarne der försvunnit och nya styrelser uppstått. I Spanien hade enväldet fallit, och Frankrike har mycken fördel att i framtiden vänta af ställningen der. Är det ingenti DE, frågade han, dessa stora händelser, utförda på hela eder gräns oeh i skuggan af Juli-revolutionen? Är det ingenting för Frankrikes storhet och dess inflytande i Europa? Och veten J hvarföre dessa händelser kunnat utan hinder utveckla sig? Jo! emedan Frankrikes visa politik betäckt och gynnat dem på samma gång, som dess styrka skyddat dem. Det är just i betraktande af Frankrikes styrka och goda politik, som de kunnat ske, utan att vålla ett europeiskt kiig. Talaren ville, utan att såra något namn, någon tidpunkt, blott fråga, huru man väl trodde det skulle hafva gått, om dessa tilldragelser inträffat tio år förr, i stället för efter Juli-revolntionen? Det är klart, sade han, att det är den, att det är namnet, kraften och anseendet af Frankrike, som kunnat 1840 skydda, hvad de ej kunnat skydda 4820. Är detta då ingenting, frågade han; bevisar det förnedring, förlust af inflytelse? Han trodde, att öfver hela verlden vore nu frågan om krikes politik afdömd och vunnen. från Wasi on till Calcutta erkänner man visheten, godheten, moraliteten och bestämdheten af Frankrikes politik. Viljen J höra talas om en populär furste, sade han, så gå till Förenta Staterna och fråga hvad man säger onr Fransmännens konung. (Bra! Bra!) Hr Hernoux infaller: det är ganska sant, jag har sjelf bört det. Ministern fortfor: Ännu ett ord. Vid ctt föregående tillfälle har Hr de Lamartine talat om nödvändigheten af hängifvenhet (deyouement), för att uträtta stora saker i folkets namn. Han har rätt; det finnes ingenting vackrare här i verlden än hängifvenhet, men det finnes rum erallt för en sådan. Lifvet medför bördor för alla vilkor, och den höjd,till hvilken man upplyfter dem, minskar icke deras tyngd. Nå väl, se då ofvanom Er. Ären I sedan tolf år skott-taflor för mördares kulor och dolkar? (Afbrott från venster.) SE åden J sedan tolf år cdra söner, ständigt spridda på jordens yta, för att öfverallt vidmakthålla Frankrikes ära och intressen? Se der hängifvenhet, en sann praktisk hängifvenhet. (Bravorop från midten.) Nej, M. H., låtom oss erkänna den, tom oss hylla den och låtom oss icke vara otacksamma, äfven emot en hel regering. CM (Forts. följer.) STOCKHOLM den 21 Mars, De i dag ankomna poster medförde tidningar Pa fl aha Af Jaa 20 Maas Jan ÅA ARK Tan