Svar på recensionerna öfver Handbok i Landthushållningen, af A. Lundström,, jemte några ord om Handbok i Svenska Eandtbruket, af N. W. Lundeqvist. -, ov (Slut från Onsdagsbl.) För att visa början till medgång och motgång och ursprunget till det som nu väckt rec:s öfvermod och bitterhet, må anföras följande: I början af år 4840 utkom Hr Lundeqvists Handbok i venska Landtbruket, Boken belöntes med Kong!. Landtbruks-akademiens stora medalj i guld, och författaren invaldes till ledamot. Det är derföre billigt, att. undersöka detta underverk till skrot och korn. Året derpå utkom i Upsala: Handbok i Svenska trädgårdsskötseln, öfversedd af L. J. Laurell, utan någon författares namn, men efter allmän sägen utgifven af Hr mag. Lundeqvist. Detta arbete bestod af en afskrift af min nägra månader förut utgifna 3:e upplaga af Handbok i Trädgårdsskötseln, men orden och meningarne omkastade, så att en stor del befanns bakvändt och oriktigt, och der kompilatorn på egen hand vågat elt steg, funnos de löjligaste misstag. Ingen fästade någon serdeles uppmärksamhet vid detta arbete. mer än att flera uppmanade mig att låta anställa åtal emot utgifvaren; men jag ansåg arbetet så långt under all kritik, att det icke kunde skada min nyss utgifna dyra upplaga, hvilket likväl syntes vara kompilatorns afsigt. TImedlertid utpuffade Hr Lundeaqvist det kompilerade verket i tidningarne såsom något högst utmärkt i uppställning, sakrikhet m. m. Ingen tycktes vara oviss om, hvilken kompilatorn var, och detta bestyrktes ännu mer af Hr L:s ensidiga utfall nu emot mig. Hr L:s täta annonser framkallade slutligen tvänne recensioner (se Aftonbladet A: 402 och Dagl. Allehanda 32 419 och 413 den 47 och 20 Maj 1242), hvilka voro mer än tillräckliga att röja bokens halt. Detta gaf mig anledning att närmare undersöka Hr L:s bok i Landtbruket, och då fann jag uti sistnämnde skrift så mycken förvillelse och så orimliga fantasier, att alla betänkligheter måste vikn, och jag företog med ifver att sammanskrifva min ifrågavarande Handbok i Landthushällningen, i ren afsigt att rätta Hr EL:s förunderliga satser, villervalla, ovisshet och motsägelser, m. m. De gröfsta felen blefvo rättade med den grannlagenhet, att hvarken Hr L:s namn ej heller hans bok på något enda ställe finnas nämnda. Hvad har han derföre att fordra mer? Då Er L:s Zandbok i Svenska Eandtbruket utkom, trodde man sig äga rätt att finna ett original-arbete grundadt på ren svensk erfarenhet, af orsak, att Kgl TLandtbruksakademien så frikostigt belönte den; derföre väckte det en allmän förundran attfinna ett lapp: verk af gammalt och nytt. Det hade måhända vari min och andra jordbrukares pligt, att genast lemne allmänheten en lämplig belysning öfver halten af dett: verk, men dertill fann jag mig bunden af min hög aktning för de vetenskapsmän, hvilka, ehuru icke jord brukare, likväl tilldömde Hr L. belöningen, och äfver deraf, att jag vid pass 45 år haft äran att såson Kongl. Akademiens ledamot dela hennes öden i ond! rykte och godt rykte,, ehuru på en underordnad plats. der min mening, hvad boken beträffar, icke kunde komma i fråga. I motsatt fall bade åtminstone icke jag tillstyrkt någon belöning. Nu återstod endast för mig, så väl som för många andra, att tiga och hoppas, sarat slutligen i-tysthet beklaga detta: misstag Hvarföre har imedlertid Hr L—t tvingat mig till detta steg, som jag för Kongl. Landtbruksakademien: räkning, till och med för hans egen höga lärdomsgrad så gerna ville undvika? Månne icke Hr L:s grann