emellan dessa fraktioner kunde när som helst bestäm-
ma, hvilken sida, som skulle komma i minoriteten.
den högra eller venstra. Talet, ett verkligt mäster-
stycke i den parlamentariska buffa-genren, är för vid-
lyftigt att här meddela, då det egentligen blott gick
ut på att visa, att sådan kammaren var beskaffad,
skulle det konservativa elementet råda och kabinettef
blifva qvar. Vi torde likväl en annan gång få till-
fälle att meddela det, för att roa våra läsare.
Hr Dufaure, efter att hafva svarat den föregående
talaren med litet skärpa, för det denne i sin skildring
utkastat en karaktersteckning äfven af hans parti,
förklarade hvarföre han 4840 röstat, såsom nämnd
är. Han förklarade, hvarföre han ej ägde tillit till
styrelsen; samt anmärkte, att en styrelse, som redan
bestått i tretton år, längre än kejsardömet, nästan
lika länge som restaurationen, kunde och borde göra
något för reformerna, för att skaffa folket upplysning,
0. S. V.
Derefter uppsteg herr Guizot, utrikes-ministern.
Han tackade den nästföregående talaren för dennes
första ord. Det är sannt,, sade han, att han i
samråd med sine aktningsvärde vänner, i tvenne år
understödt kabinettet, utan någon öfverenskommelse
eller något löfte på ena eller andra sidan, och blott
till följd af en ren och fri vilja, i det allmännas in-
tresse. Han har sagt eder sina motiver: han har un-
derstödt kabinettet, emedan han ansett det ega för-
måga, att återställa i det yttre våra goda förhållanden
till det öfriga Europa samt i det inre, ordningen,
finanserna och det allmänna välståndet. Det är åt
dessa motiver, som han stundom offrat de skiljaktig-
heter i meningar, som någongång kunnat ega rum
emellan honom och kabinettet. Nu anser han det
dubbla ändamål, hvarföre han slutit sig till oss, vara
uppnått. Han anser att vår yttre politik befästat
freden och återfört ett godt förhållande; att ord-
ningen är lagligen årerställd inom oss och våra finan-
ser, vårt välstånd i ett tillfredsställande skick. (Oro
vid yttersta sidorna.) Den aktningsvärde ledamoten
anser sig nu vara berättigad att följa en annan väg,
att gifva stöd åt andra ider, i fråga om hvilka han
ej funnit sig öfverensstämma med kabinettet. Jag
tackar honom för hvad han härom yttrat och vill nu
upptaga de skiljaktigheter, som rubbat vår ställning,
sedan jag först visat det mål hvartill vi gemensamt
sträfvat och nu uppnått. (Bifalli midten.) Om denna
skiljaktighet vore sådan, som den värde talaren med
några ord antydt, då hade han rätt, då vore den
ofantlig. Om den politik, som jag har det förtroen-
det att stödja och som är majoritetens i denna kam-
mare, vore en stillaståendets, orörlighetens politik,
fiendtlig till allt framskridande, då hade han full rätt
att bekämpa den. Men så är det icke. Tvertom är
den politik vi understödja den enda, som kan ertjuda
landet verkliga framsteg, sådana hvaraf det har behof.
Det är blott i ett. afseende, angående närvarande
utsträckningen af de politiska rättigheterna, som herr
Dufaure och vi äro skiljaktige. Frågan derom är en
tillfällighetsfråga af allmänt intresse. Tron j då att
förnuftigt folk kunna anse de politiska reformernas
bana, utvidgningen af de politiska rättigheternas, för
alltid tillsluten? Det vore ju en absurditet, som icke
bör kunna uppstå i något hufvud med sundt förnuft;
det är ju tydligt, att genom sakernas eget lopp, ge-
nom sedernas naturliga framsteg och en dag äfven
genom lagarnas, de politiska rättigheterna skola allt-
mer utsträckas till ett ökadt antal medborgare. (Af-
brott.)
Men hvad vi säga och hvad vi tänka, det är, att
det nu i detta ögonblick icke är lämpligt att försöka
någon af dessa reformer; (bifall i midten); att lan-
det, att friheten skulle derpå förlora oändligt mycket
mer än de vinna; (nytt bifally och vi påstå, att rege-
ringen, att denna kammaren, kronan, alla våra insti-
titioner hafva behof framför allt, att blifva betrygga-
de och befästade; ja! våra friheter behöfva att rot-
fästa sig genom en förnutig och tälig utöfning, innan
man kan tänka på att vidtaga dem. (Mycket bra!)
Undertiden har vårt land ofantliga framsteg att
göra, och de väsendtligaste vill jag här nämna.
Först och främst hafva vi att begagna och attkraf-
tigt, skickligt begagna våra rättigheter och friheter.
Den rätta utöfningen af dessa rättigheter och offent-
liga friheter är ibland oss cn alldeles ny sak. Det
fordras mera tid för att rätt uppfatta och utöfva dem,
än man i allmänhet tror. (En röst tillade: och är-
ligt.
Er Guizot fortfor: Och ärligt, såsom man sade.
Det är icke utur revolutionernas sköte, som friheterna
utgå rena och ärliga: det har aldrig inträffat. (Lif.
liga afbrott från venstra sidan.) Det är i ordningens
sköte, iden lagbundna styrelsens, som friheterna re-
nas och förädlas på samma gång de befästas.
Det finnes ett annat framsteg på hvilket vi arbeta
alla dagar och på hvilket ingen föregående styrelse
lifligare arbetat än den j nu har: det är den mora-
liska och materiella förbättringen af alla individers och
alla klassers lott i Frankrike. Misstagen eder icke:
hvarken förståndskrafterna, upplysningen, rikedomen
eller personernas moraliska och materiella tillstånd
äro ännu i jemnbredd med våra institutioner. (Cen-
terbifall.) Det återstår ännu otroligt mycket för att
upplyfta alla folkklasser ibland oss till höjden af våra
institutioner och lagar. Se der ett ofantligt steg att
uttaga och då vi återställa ordningen, då vi genom
en välordnad och stark förvaltning gynna utvecklin-
gen af den allmänna välfärden, då vi gifva åt all
männa: undervisningen all den utvidgning, som den
sedan 49 år börjat få, då göra vi mera för landets
sanna intressen ån de, som: vilja kasta ut till folket
slarfvorna af några flera politiskå rättigheter. (I mid-
tcln: mycket bra!)
Vi, skulle vara fiender till framskridandet! I denna