väl hafva mod eller kraft att bibehålla ett gödt
samvete om ban måste säga sig, att han beröfvat
verlden röfrarne Wallenstein och Wilhelm Tell?
Man må tänka hvad man vill om Herweghs dik-
ter: det faktum, som är ensamt i sitt slag, att
de på så kort tid upplefvat fem upplagor ech
äro spridda i Tyskland i tusentals exemplar samt
läsas med entusiasm, är ett bevis, att de i hög
grad besitta en sann poesis egenskap, nemligen att
glädja och inspirera ett helt folk. Man kan ej
utan fara hämmande ingripa i sådane verkningar.
Väl ligger det, som Herwegh ännu skall fram-
bringa, förborgadt i framtiden; men af en sådan
början kan man vänta något godt. Fortsättes för-
följelsen, så måste bitterhet inrota sig i sinnet
och störa skaldens hela utvecklingsprocess: Icke
heller får han lefva isolerad, utan måste lifvas af
sällskaper; han måste vistas på ett ställe, som er-
bjuder honom litterära hjelpmedel af mångfaldiga
slag. Det länder Zäriech till icke ringa ära, att
det eger flere biblioteker, vetenskapliga inrättnin-
sar och en läsanstalt, hvilkas likar få andra ställen
torde kunna uppvisa. Huru skulle en lärd kun-
na taga sig fram utan sådana apparater? Afven
få universiteten större lif derigenom, att skalder
uppehålla sig vid dem, och man har alltid räknat
sig till ära, då sådana samla sig vid ett univer-
sitet. Jena stod på höjden af sin ära, då skal-
derne Schiller, bröderne Schlegel och Novalis fri-
villigt nedsatte sig der. Slutligen kan en lärds
behandling ej blifva utan verkan på professorerna.
Fremmande lärde, hvilka innehafva en dräglig
ställning, skola afslå kallelse till universitetet, och
de, som äro anställda der, skola, uppfyllda med
missnöje, icke arbeta för det hela med den glädje,
som i synnerhet vid små universiteter är nöd-
vändig för deras uppblomstring. Hvad Herwegh
gjort förtjenar varning och hotelse, emedan bätt-
ring alltid måste vara det yttersta målet för frem-
mande inverkan. I Tyskland har man ej ansett
nödigt att förbjuda hans dikter, utan tvifvel af
aktning för talangen. Innehåller hans tidskrift
straffvärda uppsattser, så står det ju i polisens
makt att undertrycka dem; men att förvisa ho-
nom ur landet, är att förstöra en mycket lofvan-
de och redan erkänd talang.n