ning om förhållandet måtte ske. Häremot erinrade Kniberg, att han svårligen kunde åstadkomma bevisning derom, att Crona lemnat honom kartorne, af hvilken anledning och då han gifvit denne sistnämnde skuldsedel å kartornas belopp, utan att deri nämna, att han såsom valuta bekommit kartor, han vore nödsakad att till Crona återställa dem. Huruvida han vidtagit sistberörde åtgärd, hvarifrån herr häradshöfdingen Eneqvist fortfor att afråda honom, känner jag icke, men han bortreste ett par dagar derefter och blef borta öfver natten. . Serskildt får jag intyga, att herr häradshöfdingen Eneqvist, så vidt jag känner, icke användt någon eller några af förberörde beläggningskartor, hvarom jag är så mycket mera öfvertygad, som någon kartering vid Sunnerbo härads hösteting, hvilket ännu pågår, ej försiggått. Wexiö d. 19 Dec. 4842. O. Fr. Ursell.n Tilläggande vittnet, på derom skedd framställning, att han sett embetsbref från kronofogden Crona, och funnit stilen i det anonyma brefvet, ehuru synbarligen med afsigt förvänd, liknande den i det förra. (Forts. följer.)