— — — ?Cz——— — —HD(tS-1ttttnsnnftftfnfntftt1ttnt:bnrntltsnsnesbsesvscveeeseeetds ALL tredje. Vid rapphönans förnyade loekning såg man på långt håll en hane komma flygandes ända vid jorden och nedsätta sig vid pass hundrade steg från jägaren. Man var helt tyst och väntade. På en gång rusade Godinet upp som om en elektrisk stöt bade träffat honom. Jag har honom fast! Nu har jag honoml utropade han. Fanen ?, frågade domaren. Åh nej! det är min tjufl ,Hvem? din tjuf? jag ser ingen.r Men jag säger er, att nu har jag reda på tjufven, och det är tydligt. Nu har jag tjufven; och hans ögon strålade af glädje och tårarne runno utför hans kinder. ,Säkert har denne karlen fått ett anfall af galenskap, sade domaren för sig sjelf. Nog har jag hört sägas, att solstrålarne äro farliga uti Mars månad, men jag trodde ej deras verkan så hastig. De hafva träffat den arma karlens hufvud, som af vördnad för mig gått utan hatt; jag skall låta sätta in honom på dårhuset uti Chåteau-Thierry. Jag har nu tjulven fast, ropade skogvaktaren; kom! -komr hit min herre, innan det .slutar., Men du är tokig. Kom! säger Jagi och nu ryckte han med -ena handen bössan från jägaren och med den andra drog han honom till den plats, han sjelf nyss innehaft. Hör, hörl sade han och lade domaren ned till marken. Karlen är galen, sade denne vid sig sjelf, blek och darrande. Tänk om han blir ursinnig! Han skulle kunna mörda mig; och nu lydde han ödmjukt alla Godinets rörelser. sHör ni ej? sade Godinet. !