— — — ?Cz——- — — —HD(tS-1ttttnsnnftftfnfntftt1ttnt:bnrntltsnsnesbsesvscveeeseeetds ALL
tredje. Vid rapphönans förnyade loekning såg
man på långt håll en hane komma flygandes än-
da vid jorden och nedsätta sig vid pass hundra-
de steg från jägaren. Man var helt tyst och vän-
tade. På en gång rusade Godinet upp som om
en elektrisk stöt bade träffat honom.
Jag har honom fast! Nu har jag honoml
utropade han.
Fanen ?, frågade domaren.
Åh nej! det är min tjufl
,Hvem? din tjuf? jag ser ingen.r
Men jag säger er, att nu har jag reda på tjuf-
ven, och det är tydligt. Nu har jag tjufven;
och hans ögon strålade af glädje och tårarne run-
no utför hans kinder.
,Säkert har denne karlen fått ett anfall af ga-
lenskap, sade domaren för sig sjelf. Nog har
jag hört sägas, att solstrålarne äro farliga uti Mars
månad, men jag trodde ej deras verkan så hastig.
De hafva träffat den arma karlens hufvud, som
af vördnad för mig gått utan hatt; jag skall låta
sätta in honom på dårhuset uti Chåteau-Thierry.
Jag har nu tjulven fast, ropade skogvaktaren;
kom! -komr hit min herre, innan det .slutar.,
Men du är tokig.
Kom! säger Jagi och nu ryckte han med -ena
handen bössan från jägaren och med den andra
drog han honom till den plats, han sjelf nyss in-
nehaft. Hör, hörl sade han och lade domaren
ned till marken.
Karlen är galen, sade denne vid sig sjelf, blek
och darrande. Tänk om han blir ursinnig! Han
skulle kunna mörda mig; och nu lydde han öd-
mjukt alla Godinets rörelser.
sHör ni ej? sade Godinet. !