Den olyckliga fördubblade sina steg, hon våi-
gade ej upplyfta ögonen, ty hon var viss att på
intet ansigte läsa något uttryck af medlidande. På
detta sätt måste hon vandra genom GCrezaney,
Bleme, Chiary, och då hona mera död än lefvande
ankom till Chåteau-Thierry, sedan hon under fyra
mils gång uthärdat detta föregående stralf, ansåg
hon som en välgerning att få komma in i arre-
sten; så ohyggligt fängelset ock var, betraktade
hon det likväl som en tillflyksort.
Elaka rykten utspriddes hastigt, och innan da-
sen förflutit, fick Godinet veta stölden och Su-
sannas fängslande. Han kunde ej tvifia om hen-
nes oskuld och skyndade till Chåteau-Thierry.
Några silfvermynt, som han skänkte fångvaktaren,
öppnade för honom fängelsets dörr.
Min goda Susanna, sade han till den stackars
flickan, jag vet nog, att du är oskyldig, jag skall
Så till domaren, jag skall säga honom, att vi voro
tillsammans, att du är oskyldig, och jag skall hög-
tidligt förklara det.
Nej,, svarade hon, för Guds skull akta dig
att göra det. De efterspanna den andra brottslin-
sen, och du skall onyttigtvis bli misstänkt; de
skulle genast fängsla dig, som de gjort med miz.n
Men du måste rättfärdigas.
Vänta dermed; låtom oss hoppas på försynen.
Gud skall upptäcka den verkliga tjulven. Jag
räknar på domarens upplysta insigter.n
Den olyckliga viste ej, att menniskornas rätt-
visa ofta irrar sig, och att de medel, hon äger
till sin upplysning, ofta äro otillräckliga. Detta
orufliga bruk, till sanningens utredande, att låta
den anklagade undergå tortyren, ett plågsamt, för-