Den olyckliga fördubblade sina steg, hon våigade ej upplyfta ögonen, ty hon var viss att på intet ansigte läsa något uttryck af medlidande. På detta sätt måste hon vandra genom GCrezaney, Bleme, Chiary, och då hona mera död än lefvande ankom till Chåteau-Thierry, sedan hon under fyra mils gång uthärdat detta föregående stralf, ansåg hon som en välgerning att få komma in i arresten; så ohyggligt fängelset ock var, betraktade hon det likväl som en tillflyksort. Elaka rykten utspriddes hastigt, och innan dasen förflutit, fick Godinet veta stölden och Susannas fängslande. Han kunde ej tvifia om hennes oskuld och skyndade till Chåteau-Thierry. Några silfvermynt, som han skänkte fångvaktaren, öppnade för honom fängelsets dörr. Min goda Susanna, sade han till den stackars flickan, jag vet nog, att du är oskyldig, jag skall Så till domaren, jag skall säga honom, att vi voro tillsammans, att du är oskyldig, och jag skall högtidligt förklara det. Nej,, svarade hon, för Guds skull akta dig att göra det. De efterspanna den andra brottslinsen, och du skall onyttigtvis bli misstänkt; de skulle genast fängsla dig, som de gjort med miz.n Men du måste rättfärdigas. Vänta dermed; låtom oss hoppas på försynen. Gud skall upptäcka den verkliga tjulven. Jag räknar på domarens upplysta insigter.n Den olyckliga viste ej, att menniskornas rättvisa ofta irrar sig, och att de medel, hon äger till sin upplysning, ofta äro otillräckliga. Detta orufliga bruk, till sanningens utredande, att låta den anklagade undergå tortyren, ett plågsamt, för