JR UIC INDI di Cd Hd OLUCKHUIUL SibLle Ydl IUI!
Meurling, att genom sina relationer och bekantskapc
biträda mig med anskaffande af penningelän em
hypothek af reverser eller andra säkerhetshandlinga
för att härom rangera, reste jag åter till Stockhol
;sistliden sommar, derom jag förut i bref underrättat
Meurling, och anmodade honom efter löfte, biträc
I mig, men vid min ankorast till Stockholm sade he
sig i den delen icke kunna något uträtta, så vida jc
ej ville anlita så kallade procentare. Under det
mitt sednare vistande i Stockholm träffades Mecurlir
I loch jag åtskilliga gånger, men merendels helt kort
I joch blott vid ett tillfälle talade han om försäljning
kartor och uppmanade mig att befordra afsättnin
Iderom han sedermera, på sätt hans bref visar, m
tillskrifvit utan att jag derå svarat.
i Nägon vidare kommunikation emellan Meurling oc
Imig egde icke rum förr än jag, Måndagen den 7
, denna månad, på vägen mellan mitt hemvist Theleste
Joch Wexjö, mötte honom, som berättade, att haj
stadd på cen resa till Carlshamn, der han hade å
illiga kommissioner och inkasscringar att ombestyr
I dröjt ett par dagar i Wexjö och vid tillfället ämnad
sig ut till Thelestad för att hälsa på mig; imedlerti
vände han tillbaka till staden, och yttrade, under di
(vi gingo, att han dagen derpå ville gå ut och se hi
ru jag bodde, dervid jag underrättade honom att ja
följande dagarna, dels skulle vara i staden från tidi
på mornarne, och dels ämnade resa bort, och ick
I förr än påföljande Fredagsaftonen kunde återkomm:
efter inhemtande hvaraf han yttrade sig följande då
gen vilja fortsätta sin resa och vid återkomsten best
ika mig. Efter vid påss en timmas sammanvaro
I Meurlings rum, åtskiljdes vi, sedan jag lofvat att sam
ma dag hos honom spisa middag, hvilket ock skedd
i sällskap med fogdeskrifvaren Lindergren, som äfve
blifvit bjuden. Då jag följande dagen på morgone
inkom till staden, stod Meurling i fönstret till de
rum han bebodde, hvadan jag gick upp till honor
och dröjde der en stund, då Meurling, i öfverens
stämmelse med hvad han dagen förut sagt, nämnd
att han, så fort han erhöll skjuts, ämnade resa ti
Carlshamn. Jag reste bort, på sätt jag för Mcurlin
j berättat, men återkom i stället för Fredagsaftonen ic
ike förr än Lördagsaftonen d. 42 dennes.
Dagen derpå, eller Söndagen den 43 dennes, pi
morgonen, i detsamma jag och de mina, jemte et
par främmande personer, skulle spisa frukost, kon
Meurling gående till Thelestad, dervid jag gick ut
mottog och införde honom i mitt vanliga arbetsrun
samt frågade honom, om han cj ville gå in och tag:
litet frukost, hvilken bjudning han afslog, under yt
trande, att han ätit i staden. Meurling omtalade di
att han, som föregående- Thoredag eller Fredag, åter
kommit till Wexiö, der qvardröjt, egentligen för at
få samtala och rådgöra med mig om, som han yttrade
sig, några angelägna småsaker, hvartill fordrades ct
par timmars samtal, men hvilket, enär jag hade främ.
mande, han funne icke då kunde låta sig göra, utar
ville han en annan gång återkomma, imedlertid,
tillade han, i det han öppnade sin ytterrock och vi
sade på ett der innanför liggande, med en silkesnäs:
duk omlindadt paquet, till formen utvisande som de
varit bandlingar, kunde jag, för att slippa bära fran
och tillbaka, få i något chatull eller dylikt nedlägge
detta. Jag utdrog då en låda i mitt skrifbord oc
sade, der kan du lägga dina papper, dina bref liggs
der förut. I detsamma, och innan Meurling gjorde
mine af att nedlägga något i lådan, bad han mig at
få se det emellan baron Posse och mig om Grans
holms egendom upprättade köpekontrakt, hvilket Meur.
ling bevittnat, och under det jag med ryggen vänd
mot Meurling, på en i rummet stående hylla, letade
efter kontraktet, inlade Meurling, som jag förmodade
ville samtala med mig om någon rättegång, sina pap-
per i lådan, den ban igenläste och stoppade nyckeln
till sig, innan jag fick rätt på kontraktet, som jag
omsider fann och lemnade Meurling under fråga hvad
han ville dermed, då han blott kastade ögat derpiå
och yttrade glädtigt: jo, jag har vunnit ett vad;
gubben Ahlstrand (andra kontraktsvittnet) påstod här-
omdagen, att icke han utan källarmästaren Fröslund
beviltnat kontraktet, och derom slogo vi vad; — jag
har vunnit!
Härvid får jag ock nämna, att jag, under det
Meurling var i mitt rum, erhöll bug från min hustru,
att gå in till henne, hvilket jag genast gjorde. Hen-
nes ärende var blott att få veta, om ej den främ-
mande herrn skulle bjudas frukost; jag sade henne,
hvad Mecurling, på min bjudning, redan svarat, och
vände tillbaka till mitt rum. Jag vill minnas att jag
erhöll detta bud under det jag letade efter köpekon-
traktet, men kan likväl icke bestämdt påminna mig
et. -
Bå Meurling strax derefter gick, sade han: nu kom-
mer jag tillbaka i morgon bittida, då- är du väl le-
dig? — jag omtalade då att jag, påföljande morgo-
nen, åter skulle vara i staden, i anledning hvaraf han
bad mig vid ankomsten säga till hos honom och låta
honom veta hurudags jag ginge hem igen, emedan
han då ville följa med; detta lofvade jag, hvarefter
Meurling aflägsnade sig, efter att hafva dröjt endast
några minuter på stället.
Måndags morgonen, den 44:de, då jag inkom till
staden och besökte Meurling, hos hvilken tvenne mig
okända herrar voro, lemnade han mig ctt papper,
hvarå han skrifvit en uppmaning till. mig att angifva
hvar falska kartor i trakten af Wexiö tillverkades.
I början tog jag detta för ett opassande raljeri, men
märkte snart, af Meurlings förhållande, motsatsen,
och då jag icke hade någon upplysning att meddela,
blef jag af Meurling tillsagd, det jag vore arresterad,
hvarefter han visiterade min plånbok, samt under-
rättade mig, att visitation genast skulle ske hemma
i mitt hus, men att det icke tilläts mig att dervid
närvara, utan blef jag straxt förd till häktet och der
aflemnad.
Den brådstörtande hastighet hyarmed allt detta
skedde, och de olikartade känslor af harm öfver den
behandling jag rönte och bekymmer öfver min hustrus
och mina barns förskräckelse och oro, gjorde att jag
icke förr än en stund efter det jag på häktet blifvit
införd, insåg det bedrägeri, för hvilket jag var ett
offer. Af hvad orsak jag, som mig veterligen icke
förolämpat Meurling, skulle blifva offret kan jag lik-
väl icke inse. Måhända fruktade Meurling i mig ett
vittne, som han på detta sätt ville undanrödja; men
han har dervid antingen glömt innehållet af sina bref,
eller trott att de, på sätt han begärt, blifvit förstör la.
Kanske afsigten ock var att draga ransakniugen från
det ställe, der Meurling mest fruktade den.
Till hvad jag nu anfört hörer åtskilliga omstän-
digheter, som för sakens bedömande äro af vigt, nera-
fan.
Tf le HH Er FP