vor, och icke i Amerikanska plogar för att vända si
torfva.
Slutligen tillgriper rec. den sista knallhatten fö
sina kardinalskäl med att anföra Degeberg. Jag ha
likväl icke lust att onödigtvis fälla ett omdöme öfve
detta ställe; jag vill blott nämna, hvad rec. borde veta
att Degeberg har 10,000 Rdr Bko i årligt statsansla
och sina arbetare för intet (rättare-eleverna), sålede
torde det icke vara så noga, huru försöken derstäde
bära sin kostnad. Att bränna lera till gödning ä
icke så nytt, som rec. tror; jag öfvervar ett dylik
försök redan år 1816.
Rec. klandrar, att jag nog mycket utförligt anför
om bensvärtans egenskap såsom gödningsämne. Dett:
kan till någon del vara sannt; men orsaken dertill ä
den, att Hr Lundeqvist alldeles missledande utmåla
den, och jag trodde mig skyldig att vederlägga ban
missvisning.
På samma sida rycker rec. ut emot mig med icke
mindre än åkerbruksredskapen till vapen. De hä
Alandrade orden i min bok lyda sålunda: Trädstoc
ken eller årdret, är hufvudredskapen för den gamla
uppodlade åkerjorden. Ått trädstocken eller årdre
hittills varit och ännu är hufvudr.dskapet för der
gamla åkerjordens beredning torde ingen kunna ne.
ka; men jemför detta med sid. 449, der jag anörer
Trädstocken eller årdret har från urminnes tider ut-
gjort svenska jordbrukarens förnämsta verktyg, fö:
åkerjordens beredning. Under de sednare ären har
likväl plogen börjat vinna mera förtroende. Döm
läsare, om jag sagt osanning. Således harjag och icke
rec. skäl att ropa; Sådana satser måtte väl cj be-
höfva någon vidare utläggning., Orden i min bok
att uppnämna, beskrifva och afrita en hop utländs ka
åkerbruksredskaper, hvilka äro så dyra och så vid-
lyfliga, att de på intet sält passa för 0Oss, stegra
ree. vrede, och derpå undrar jag minst, ty dessa ord
syfta direkte på Hr Lundeqvist, ehuru ingen är nämnd
och ingen skämd. Jag ansåg, och skall alltid anse,
att han gått alldeles utom gränsen af det dugliga, då
han i sin bok afritat de gamla utländska åkerbruks-
redskaper, som i många är haft sin plats i Landtbruks-
akademiens modellkammare, till och med dubbelharf-
var, som icke äga mindre än 4 harfvar sammanlänkade
etc. cte. Hvarje förståndig jordbrukare, som något
känner sitt yrke, torde vid första ögonblicket finna,
att de till största delen. enligt mina nyss citerade ord,
äro så dyra och så vidlyftiga, att de,på intet sätt
passa för OSs.n
Förut har rec. klandrat mig, att jag varit för myc-
ket utförlig; nu anklagar han mig i Edelsvårds tid-
skrift, sid. 41, att jag varit för litet utförlig om ängs-
vattning. Jag ansåg öfverflödigt, till och med oför-
sigtigt, att vidlyftigt afhandla detta ämne; ty då det
nedskrefs, var Hr Nathhorsts son på statens bekost-
nad utskickad till Tyskland för att lära denna konst;
således borde det blifva hans; skyldighet, att lemna
allmänheten en afbandling. derom. Likväl utropar
rec. med sin vanliga qvinliga förvåning: Hvad tycka
deremot våra läsare om ett sådant sätt att uppmun-
tra ett af de allmänt erkända bästa ängsförbättrings-
pmedel ?, (!!)
På samma sida i Edelsvärds tidskrift ropar rec.,
att jag afskrifvit ur Lundeqvists bok nSkottska teg-
läggnings-method n. Om jag får lof att fråga, hvar
har då han afskrifvit densamma? Månne det icke
vore möjligt att finna samma källa, ur hvilken han
druckit visheten? Jag ansåg för en skyldighet, att
nämna denna method med de varningar och reserya-
tioner, som jag fann nödiga. För öfrigt synes mig
betänkt, att klaga öfver afskrifningar, då man tyd-
ligen icke har för afsigt att stöta en viss person, som tycks
hafva valt till sitt yrke, att afskrifva andras böcker.
Rec. förebrår mig, till råga på allt, att jag icke
est utom Stockholms-trakten. Jag får likväl upplysa,
tt han återigen råkat att begå ett groft misstagn.
ag har åtminstone rest i Upland, Westmanland, Sö-
lermanland, Östergöthland, Småland, Skåne, Dan-
nark, Holstein, Mecklenburg, Hannover, etc. etc.,
ch det under min mognade ålder och under den tid,
lå ännu icke Tysklands ekonomiska lustläger voro på
nodet, med deras furstliga middagar, skålar, tal, etc.
tc., hvilka säkert höra till rec:s höga kram ). Jag
kunde säledes egna min uppmärksamhet åt jordens
ultur ; men detta nämnes icke här säsom någon den
ingaste förtjenst, beträffande Svenska landtbruket.
sjelfva namnet säger ju, att detta bör riktas efter
iverige, och det danska, tyska, o. s. v. efter dessa
inder. i (Forts. följer.)
) Det största sqvadronage, detstörsta embalage, men
varan — men varan — — tog maran!
Sm H. Wergeland.
JNDERSÖKNINGEN AL NDE TILLVERK-