-Istitulioner. Det är otvilvelakti:
e
el I U
Å
j
gt, att den nuva-
rande Konungen af Preussen personligen vid mer
än ett tillfälle visat sig vara en man, som följt
med sin tids bildning, men det har, åtminstone
för oss, varit omöjligt att lösa denna författning,
utan alt tankan dervid fördes tillbaka på f. d.
konungen Gusiaf IV Adolf bärstädes och på den
ängslan han hyste för tryckfriheten, med hvilken
denna censurförordning i sina detaljer företer en
likartad karakter. Vi låta läsaren sjelf döma och
skole kanske en annan gång återkomma till några
vidare betraktelser:
L Kabinetsorder till statsministerium. Alt
sedan mitt anträde till regeringen har regleringen
af för
allvarligaste omsorg och för ständiga förordnin-
gar. Under den 40 December 1844 har jag för
statsministerium utpekat grunddragen för det sätt,
enligt hvilket jag önskade att i synnerhet censuren
öfver tidningar och flygskrifter. måtte behandlas.
I denna order har jag ordagrannt sagt: Jag har
haft mångfaldiga tillfällen, att komma till den
nöfvertygelse, att både censuren och de förval-
tande autoriteterna äro alltför betänksamma, då
fråga uppstår, att genom tidningsartiklar gifva
noifentlighet åt föremål, som röra statsförvallnin-
3en. Medan censuren ofta låtit i de inländska
tidningarne inflyta sådane artiklar ur de utländ-
Iska, som hvarken till form eller syftning varit
alt rekommendera, och i hvilka sanningen blifvit
vanställd af misstag och lögn, har deremot dis-
kussionen öfver föremål för administrationen
blifvit inskränkt inom de trångaste gränser. Min
vilja är, alt dessa gränser, öfverallt, der fråga är
pblott om en anständig och välmenande dis-
akussion i de effentliga bladen, skola, i öfverens-
stämmelse med andan i 4842 års lagstiftning samt
de sedermera, till denna lagstiftnings fullkomnande,
fattade förbundsbeslut, utvidgas, och, i enlighet
dermed, för censorerne utstakas. I Oktober må-
nad sistlidet år har jag vidare alldeles upphäft
censuren å alla böcker öfver 20 ark, oaktadt det
redan då klart syntes, att min befallning, rörande
i tidningspressens behandling, blifvit af en stor del
censorer helt och hållet missförstådd, samt att
ändamålet blifvit, genom oskickiig behandling, helt
och hållet förfeladt. De derigenom föranledde och
allt mer tilltagande utsväfningar i dagbladen göra
derföre ändamålsenligare instruktioner för censo-
rerne oumegängligt nödvändiga. Hvad jag genom
fvannämnde förordningar veiat, det vill jag oför-
änderligt ännu: befria vetenskaperna och littera-
turen från alla, dem hämmande fjettrar, och deri-
genom försäkra dem ett sådant fullkomligt infly-
tande på nationens andhga lif, som anstår deras
natar och värdighet; men också lemna tidnings-
pressen all möjjlig frihet, inom de gränser, der
den kan verka det goda i rikt mått, om den icke
misskänner sin sanna bestämmelse. Hvad jag icke
vill, är: vetenskapens och litteraturens upplösning
i tidningsskrifveri, någon jemföretse dem emellan
tt värdighet och anspråk, ett gränslöst utbredande
af förföriska villfarelser och förderfvande teorier
öfver samhällets heligaste och vördnadsvärdaste
angelägenheter, på den lättaste väg och i den
flyktigaste form, inom en klass af befolkningen,
för hvilken denna form är mer lockande och tid-
ningsbladen mer tillgängliga, än frukterna af all-
varlig pröfning och grundlig vetenskap. Jag har der
före helt och hållet gått in på den, ur nu upp-
gifne synpunkt utarbetade och mig förelagde censur-
instruktion, oeh, i det jag härmed gillar och an-
tager den, uppdrager jag åt statsministeriet, att den-
samma, jemte denna skrifvelse, till allmän efter-
rättelse kungöra låta. Berlin den 4 Februari
1843. Fredrik Wilhelm.
IH. Censurinstruktion. Då de bestående cen-
surlagarnes föreskrifter rörande det tillåtliga måt-
tet för publikation genom tryck, hvarken af cen-
sorerne eller af skriftstöllarne alltid blifvit riktigt
uppfattade, så varder härmedelst till efterrätltelse
meddelad, efterföljande sammanställning af de, uti
förordningen den 48 Oktober 1849 och allerhög-
sta befaliningen den 28 December 4824 inne-
hållne laga stadgar jemte de för dessas tillämp-
bing på censurn af tidningar och flygskrifter i
synnerhet erforderliga, närmare anvisningar.
4) Censuren skall icke hindra någon allvarlig
och sansad undersökning af sanningen, elter på-
ägga skriftställarne otillbörligt tvång eller härma
ookhandelns fria rörelse. 2) Genom censuren
;kall deremot tryckningen hindras för sådana
skrifter, som stå i strid med religionens grund-
satser i allmänhet och kristna lärans isynnerhet,
hållandet med pressen utgjort föremål för min
ms e-——— LT IN OA
och som alltså antingen angripa grunden för alla
:eligioner öfverhufvud, eller vilja göra deras vig-
igaste sanningar misstänkta, föraktliga eller löjli-
a, eller som söka alt göra kristna religionen, bi-
liska skrifterna och de deri föredragna historiska
ch positiva trossanningar till föremål för folkets
vifvel eller till och med hån; eller som, äfven
lå de äro bestämda för en trängre krets af lä-
are eller blott för de lärda, innehålla oanstän-
liga, kärlekslösa, till försvar för egna eller lugn
vederläggning af motsatta meningar, icke omedel-
art hörande an3repp å andra religions rtier; el-s
er som slutligen på ett fanatiskt sätt öfverföra
eligionssanningarne till politiken och derigenom
utbreda förvirring i begreppen. Hädanefter skola
Uitså de skrifter, genom hvilka någon af de krist-1
ga kyrkorna, eller något i staten tåldt religions-
fund eller dess fåror, inrältningar och bruk,
ler föremålen för dess vördnad nedsättas, smä-
as eller bespottas, anses förbjudne att tryckas.
Jå följaktligen allt sådant skall från tryckning
teslutas, som gör kristna religionen, bibliska
krifterna och de deri föredras gna historiska eller
ositiva trossanningar till föremål för folkets tvif-
el eller till och med hån, så är det sednare i