ljag sagt. Ännu i detta ögonblick är jag öfvertygad, att hvilken ovänskap som än varit rådande emellan Iden aflidne Carlsson och mig, aldrig hade hos mig en så förskräcklig tanka uppstått, om icke Rumstedt ledt mig dertill. Detta var orsaken hvarföre jag icke förr sagt allt. Men förnämligast har åtankan på min gamla I fader, min ömma moder och mina syskon bidragit, att jag icke egt styrka förklara mig såsom den skyldige. Jag, hvilken väl känner min moders finkänsliga själ och som vet huru obeskrifligt hon ännu älskar mig, T omöjligt har det varit att beröfva henne den tankan, att jag, om än brottslig, likväl icke var den som aflossat skottet. Nej, jag har icke kunnat sagt det, skulle måhända aldrig egt mod dertill, af fruktan att ännu djupare såra de enda, som ännu, sedan jag fallit så djupt, med samma kärlek som fordom omfattade mig. Men då jag, tvärt emet hvad jag förut trott, finner att mitt sorgliga öde icke ännu är oåterkalleligen af; gjordt, att Eders Kongl. Moj:t gör stort afseende på en uppriktig bekännelse, så vill jag icke dölja något, ehuru endast Gud vet hvad jag känner vid att göra en så smärtsam förklaring. Och nu! då jag icke har något mera att tillägga, vet jag ej om jag kan våga att ånyo bönfalla hos E. K. M. om nåd. Jag skulie knappast våga det, om icke blotta tankan. på mina arma, olyckliga föräldrar och syskon fyller min själ med de bittraste qval. Jag bönfaller derföre ännu en gång: Nåd Eders Kongl. I Maj:t, Nåd! om icke för min skull, åtminstone för deras skull som äro mig kärare än mitt lif! O, min Aliernådigste Konung! jag har felat grufligt, men om den djupaste änger och det fastaste och allvarligaste uppsåt att genom en förbättrad lefnad åter så mycket möjligt försona hvad jag brutit, kan bidraga att beveka-E. K. M. till medlidando, då, vid den evige Guden som ser i djupet af min själ, ingen skulle med mera ifver bemöda sig att godtgöra sin förbrytelse, ingen skulle kunna vara derföre tacksammare än jag. I den lugna öfvertygelsen att nu icke hafva sagt för mycket, utan endast hvad jag med trygghet kan bedyra i hvarje ögonblick af mitt lif, ötverlemnar jag, delad. mellan fruktan och hopp, mitt öde i E. K. M. händer och framhärdar. ete. Intygen från de båda prester, som haft befattning med Breitfeldts beredning, lyda som följer:1 Till Kongl. Öfverståthållare-embetet! Till följe af Kongl. Öfverståthållare-embetets mig gifna befallning. att afgifva yttrande, dels huruvida den dömde Breitfeldt vidgått sig hafva varit upphofsman till det ber I gångna brottet, deis ock huru han, under beredelsen för undergåendet ef det honom ådömda dödsstraff sig förhällit, får jag härmed i djupaste ödmjukhet tillkännagifva, att Breitfeldt, som redan längesedan enskildt för sin själasörjare erkänt sig sjelf hafva aflossat skot-! tet på musikläraren Carlsson, dock icke förr än nu,j då det nådigst blifvit honom ytterligare förunnadt att inför -Korgl. Maj:t i underdånighet skriftligen förklara sig öfver sanna förhållandet med Carlssons mord, kunnat förmås att offentligen vidgå sig hafva varit Carlssons baneman, samt att Breitfeidt på sednare tiden af sitt :vistande inom häktet och alltsedan jag efter länge förgäfves använda bemödanden, slutligen lyckats återföra honom från de djupt förvillade religionsbegrepp, hvarmed han vid häktandet var behäftad, visåt ett allt mera fromt och ödmjukt sinnelag samt med allt djupare ånger bebjertat heia vidden och straffbarheten af sitt rysvärda brott. Upsala i Februari 18453. P. M. Wallinder. Pred. vid Stockholms stads fängelser. Ett dylikt intyg om Breitfeldts förhållande, under den korta tid han åt min vård varit anförtrodd, får härmedelst äfven meddelas. Stockholm d. 29 Febr. 4843. Jul. Edv. Wrethman, v. pred. vid Stockholms stads fängelser. EEE — En gosse vid namn Johan Henrik, fyra år gammal, afled hår i staden, enligt hvad vederbörande läkare intygat; af os, natten mellan sist Söndag och Måndag. Han hade legat i samma. rum med modern, som äfven blifvit illamående, men åter tillfrisknat, Rummet lärer varit eldadt med kol. — Qvinspersonen Carolina Broman, förut anställd som renhållningsbjon, hade helt sent sistl. Ondagsafton blifvit arresterad, sedan hon från en tullvaktmästare tillegnat sig ena plånbok, innehållande omkring 80 Rdr Bko. I går var hon i förhör i poliskammaren, och målet öfyerlemnades till ytterligare behandling vid vederbörlig domstol. (Dagbl.) Häktade personer i hufvudstaden år 4842 Ourkring 53,900 arresteringar skedde under loppet af sistlidet år för polisen: räkning här i hafvudstaden. 409 personer hafva hållits häktade för Ötverståthällare-embetets kanslis räkning, d. v. s. sådane fångar, som varit under ransakning vid Slottsrätt och Krigsrätt, samt omkring 4000 såsom varande under ransakning vid Kämnersrätterna. Af de sistnämnda inbegripas likväl större delen i det antal, som blifvit först häktade genom polisbetjeningens åtgärd, äfvensom åtskillige af arrestanterne varit under loppet af samina är inmanade i häkte. Man ekulle således taga antalet af arresterade personer alltför högt genom att lägga de ifrågavarande summorna tillsammans, men det torde icke vara öfverdrifvet att uppskatta deras antal åtminstone till 20350, som är en ändock beklagligt hög siffra på cenfolkmängd af 89,000. Att om möjligt kunna reducera denna summa, skulle vis erligen gagna den allmänna moralen. LANDSORTSNYHETER. Malmö d. 4 Mars. Sedan alla hinder lyckligen blifvit röjde ur vägen, har herr landssekreteraren och -oh An I I Ra KALA LR