ljag sagt. Ännu i detta ögonblick är jag öfvertygad,
att hvilken ovänskap som än varit rådande emellan
Iden aflidne Carlsson och mig, aldrig hade hos mig en
så förskräcklig tanka uppstått, om icke Rumstedt ledt
mig dertill. Detta var orsaken hvarföre jag icke förr
sagt allt. Men förnämligast har åtankan på min gamla
I fader, min ömma moder och mina syskon bidragit, att
jag icke egt styrka förklara mig såsom den skyldige.
Jag, hvilken väl känner min moders finkänsliga själ
och som vet huru obeskrifligt hon ännu älskar mig,
T omöjligt har det varit att beröfva henne den tankan,
att jag, om än brottslig, likväl icke var den som af-
lossat skottet. Nej, jag har icke kunnat sagt det,
skulle måhända aldrig egt mod dertill, af fruktan att
ännu djupare såra de enda, som ännu, sedan jag fal-
lit så djupt, med samma kärlek som fordom omfat-
tade mig. Men då jag, tvärt emet hvad jag förut
trott, finner att mitt sorgliga öde icke ännu är oåter-
kalleligen af; gjordt, att Eders Kongl. Moj:t gör stort
afseende på en uppriktig bekännelse, så vill jag icke
dölja något, ehuru endast Gud vet hvad jag känner
vid att göra en så smärtsam förklaring.
Och nu! då jag icke har något mera att tillägga, vet
jag ej om jag kan våga att ånyo bönfalla hos E. K.
M. om nåd. Jag skulie knappast våga det, om icke
blotta tankan. på mina arma, olyckliga föräldrar och
syskon fyller min själ med de bittraste qval. Jag
bönfaller derföre ännu en gång: Nåd Eders Kongl.
I Maj:t, Nåd! om icke för min skull, åtminstone för de-
ras skull som äro mig kärare än mitt lif! O, min
Aliernådigste Konung! jag har felat grufligt, men om
den djupaste änger och det fastaste och allvarligaste
uppsåt att genom en förbättrad lefnad åter så myc-
ket möjligt försona hvad jag brutit, kan bidraga att
beveka-E. K. M. till medlidando, då, vid den evige
Guden som ser i djupet af min själ, ingen skulle
med mera ifver bemöda sig att godtgöra sin förbry-
telse, ingen skulle kunna vara derföre tacksammare
än jag.
I den lugna öfvertygelsen att nu icke hafva sagt för
mycket, utan endast hvad jag med trygghet kan bedy-
ra i hvarje ögonblick af mitt lif, ötverlemnar jag,
delad. mellan fruktan och hopp, mitt öde i E. K. M.
händer och framhärdar. ete.
Intygen från de båda prester, som haft befatt-
ning med Breitfeldts beredning, lyda som följer:1
Till Kongl. Öfverståthållare-embetet! Till följe af
Kongl. Öfverståthållare-embetets mig gifna befallning.
att afgifva yttrande, dels huruvida den dömde Breit-
feldt vidgått sig hafva varit upphofsman till det ber I
gångna brottet, deis ock huru han, under beredelsen
för undergåendet ef det honom ådömda dödsstraff sig
förhällit, får jag härmed i djupaste ödmjukhet tillkän-
nagifva, att Breitfeldt, som redan längesedan enskildt
för sin själasörjare erkänt sig sjelf hafva aflossat skot-!
tet på musikläraren Carlsson, dock icke förr än nu,j
då det nådigst blifvit honom ytterligare förunnadt att
inför -Korgl. Maj:t i underdånighet skriftligen förklara
sig öfver sanna förhållandet med Carlssons mord, kun-
nat förmås att offentligen vidgå sig hafva varit Carls-
sons baneman, samt att Breitfeidt på sednare tiden af
sitt :vistande inom häktet och alltsedan jag efter länge
förgäfves använda bemödanden, slutligen lyckats åter-
föra honom från de djupt förvillade religionsbegrepp,
hvarmed han vid häktandet var behäftad, visåt ett
allt mera fromt och ödmjukt sinnelag samt med allt
djupare ånger bebjertat heia vidden och straffbarhe-
ten af sitt rysvärda brott. Upsala i Februari 18453.
P. M. Wallinder. Pred. vid Stockholms stads fän-
gelser.
Ett dylikt intyg om Breitfeldts förhållande, under
den korta tid han åt min vård varit anförtrodd, får
härmedelst äfven meddelas. Stockholm d. 29 Febr.
4843. Jul. Edv. Wrethman, v. pred. vid Stockholms
stads fängelser.
EEE
— En gosse vid namn Johan Henrik, fyra år
gammal, afled hår i staden, enligt hvad vederbörande
läkare intygat; af os, natten mellan sist Söndag och
Måndag. Han hade legat i samma. rum med modern,
som äfven blifvit illamående, men åter tillfrisknat,
Rummet lärer varit eldadt med kol. — Qvinsperso-
nen Carolina Broman, förut anställd som renhållnings-
bjon, hade helt sent sistl. Ondagsafton blifvit arreste-
rad, sedan hon från en tullvaktmästare tillegnat sig
ena plånbok, innehållande omkring 80 Rdr Bko. I går
var hon i förhör i poliskammaren, och målet öfyer-
lemnades till ytterligare behandling vid vederbörlig
domstol. (Dagbl.)
Häktade personer i hufvudstaden år 4842
Ourkring 53,900 arresteringar skedde under loppet
af sistlidet år för polisen: räkning här i hafvudstaden.
409 personer hafva hållits häktade för Ötverståthäl-
lare-embetets kanslis räkning, d. v. s. sådane fångar,
som varit under ransakning vid Slottsrätt och Krigs-
rätt, samt omkring 4000 såsom varande under ran-
sakning vid Kämnersrätterna. Af de sistnämnda in-
begripas likväl större delen i det antal, som blifvit
först häktade genom polisbetjeningens åtgärd, äfven-
som åtskillige af arrestanterne varit under loppet af
samina är inmanade i häkte. Man ekulle således taga
antalet af arresterade personer alltför högt genom att
lägga de ifrågavarande summorna tillsammans, men
det torde icke vara öfverdrifvet att uppskatta deras
antal åtminstone till 20350, som är en ändock beklag-
ligt hög siffra på cen- folkmängd af 89,000. Att om
möjligt kunna reducera denna summa, skulle vis erli-
gen gagna den allmänna moralen.
LANDSORTSNYHETER.
Malmö d. 4 Mars. Sedan alla hinder lyckligen
blifvit röjde ur vägen, har herr landssekreteraren och
-- oh - An I I Ra KALA LR