tankar, förbi med mitt mod. Jag insåg imedler-
tid, att mitt dåraktiga högmod hade återgifvit åt
honom hans natur, den han ett ögonblick öfver-
gifvit för min skull. Jag begrep i synnerhet att
hans egenkärlek, i stället att finna sig smickrad,
hade stött sig emot min öfverlägsenhet, att han
ville det hans hyllning skulle vara en utmärkelse
för hans älskarinna, utan att hans älskarinna hade
rättighet till denna utmärkelse annat än genom
skönbeten som så snart försvinner.
- Hvarför hade jag icke förut gissat detta! O
jag älskade bonom allt för mycket, att kalkylera.
Jag har förderfvat mig genom mina fel, förderf-
vat mig på allt sätt. Förtviflad på allt sätt,
tröstlös, ensam och öfvergifven, återvänder jag
till er. Haf medlidande med mig; ölvergif mig
icke! O1l jag vill ålertaga milt obemärkta Lif, jag
vill åter blifva den enkla Athenais. Hvarföre
blef jag den ryktbara madame dOrvins! Ilan
skall glömma mig, snart, snart! Jag skall försö-
ka glömma honom; jag skall icke rer se honom
mer. Bed för mig! Gud stra affar mig reds in, då
jag icke mer får återse honom. Vet ni, nin ku-
sin, hvad somm är svårare än döden?
Snart skall jag vara åter i Beauvoir, näste
lika snart som mitt bref. iver icko att ia
älskar er; 1 tror ; t od
sråter, jag beder, Jeg
— EN OMVÄNDELSE. Den ytterliga
hvarmed rabbinerna i Algier fordra upp
äfven de oh tydligaste öreskrifter i deras lag, för-
måsde nyligen en af deras trosförvandter till en om-
vändelse ab frato, Deme hade nömligen köpt kött