tecknade en passionerad känsla, densamma som
förde min penba; jag skref med sanning. Jag
skickade boken till trycket, och mitt namn ble!
en hemlighet mellan utgifvaren och mig. Lyc-
kan var med mig; min roman tog farten, inom
fjorton dagar var första upplagan utgången. Jag
bade skildrat några karakterer; man trodde sig se
allusioner, man ville läsa sjelf.
d
Ernst intogs mycket af min nya roman och
dess anonyme författare; de mest extravagant:
gissningar gjordes; jag hade mod att tiga, till och
med för honom sjelf. Ackl hvarföre bibehöll jag
icke alltid detta mod! kanhända skulle ban då
ännu bedraga mig. Jag trodde mig märka att hr
de Change började bli tankspridd i mitt sällskap,
att mitt samtal icke var honom nog, att han vi-
sade sig mindre öm. Detta ombyte gjorde mig
kall om bjertat; det nästan nedslog mitt mod
jag beslöt försöka en yttersta ansträngning Ån
dra upplagan af min bok var färdig; jag lät sätt:
mitt namn på titelbladet. De blef ett samtals
ämne i Paris.
pDetta tilldrog sig i förrgår. Ernst kom icke;
han skref endast ett par ord titl ursäkt; jog kän
de mig sårad deraf. Om aftonen på operan ta
lade han knappt mig till Alla komplimenterade
mig, endast han förblef kall: detta förskräckt
mig. Han förde mig hem, och-då vi blefvo en-
samna, närmade jag mig honom. Han fixerade
mig mycket skarpt. Hvilken toitelt, min fru)
sade han med ironi: ni vill då icke att något end:
af edra förträden skall blifva doldt!
pErnst!, utropade jag, hvaraf kommer denn:
stränghet? detta språk? älskar ni mig icke längre?