af en fransk slagtare, emot den mosaiska lagens före-
skrift, enligt hvilken det är förbjudet att äta kött af
ett kreatur, som icke blifvit slagtad af någon, under
vissa ceremonier aäutoriserad slagtare. Rabbinerna,
som erhöllo underrättelse om sin trosförvandts olyd-
nad, straffade denne på det strängaste; men efter ut-
sländet straff fann sig delingventen icke mera hugad
af att bekänna en lära, som innehöll så småaktiga och
tryckande föreskrifter, utan öfvergick till katholksa
religionen.
— Mann Socn, en namnkunnig jurist på fem-
tonde hbundratalet, försummade mycket sina studier,
sedan han blifvit gift. Då någon förebrådde honom
detta och anförde Socrates exempel, hvilken efter sitt
giftermål studerade lika flitigt, vom förut, svarade So-
cin: Det var icke underligt; Xantippa var ful och
elak, min hustru är deremot vacker och god.
— En advokat, serdeles: ful och nästan utan
näsa, stapplade mycket vid uppläsandet af ett doku-
ment inför domstolen. Domaren, hvilken deremot
bade en alldeles ofantlig näsa, blef otålig och sade:
Har ingen ett par glasögon au låna den herrn?
Advokaten svarade stött: För att kunna begagna
dem, mäste ni, min herre, låna mig or långa näsa.
— Då Fontenelle vid nittio års ålder skulle
ita sig til bords, gick han förbi fru Eelvetius, söm
han ej .blifvil varse. Nu ser jagn, sade hon, hvad
värde jag bör sätta på alla de artighketer, ticropgt mig:
för bi, utan att se mig., Min frun, svarade
c iigo ccladonen, om jag sett er, hade jag icke
gult förbi.n .
— EN DÖD SOM TALAR. Ludvig XV:s gemål
ade en gång om de fransyska ädlingarnes utmärkta
brogder, och sade till sin förste ho! stalln ästare,
Toss6: Er ätt, grefve Tesst, har också
atm: äckt sig på krigets bana? Ack, eders majestätn,
varade grefven, vi hafva an a blivit dödsk jutnå i
våra konungars tjenstl