Man skall måkända finna flere bland förestående anmärkningar något skarpa; ref. har imedlertid ej kunnat undertrycka sin, på goda skäl grundade åsigt, att den praktiska konstnären, han må vara sångare eller instrumentalist, icke bör betrakta tonsättarens verk såsom en väl nödvändiz, men i sig sjelf föga vigtig apparat till ernående af de ändamål, han har i sigte: utförandet är till för tankens skull, ej tvertom; derjemte hysa vi den öfvertygelsen, att allmänheten ej med mindre välvilja skall bemöta hans prestationer, för det de äro baserade på en fast och solid grundval. I öfrigt äro vi långt från att klandra en med urskiljning använd omvexling, blott det goda ej öfverväges af det toma och betydelselösa. —t—