, LA Lå Le nd RÄTTEGÅNGSOCH POLISSAKER. Wernstedtska rättegången. Denna så mycket omskrifna rättegång, som hof kamreraren Hr v. Wernstedt anställt mot Konun gens Hoflstall, har omsider i dessa dagar förevari i högsta domstolen, dit den inkom för öfver fer år sedan. Ehuru sjelfva tvistefrågan är helt en kel, har dock högsta domstolen icke ansett si kunna genast afgöra den, utan lärer det beslutat: att handlingarna skola till närmare genomläsnin och begrundande cirkulera mellan Hrr Justitie råden. Då imedlertid saken sålunda är på vä att oåterkalligen afdömas och våra läsare, unde den längre tid, som förflutit sedan Aftonblade något fullständigare refererade densamma, tilläfven tyrs glömt hvarom den ezentligen handlar, tord det böra upprepas, att Hr Wernstedts talan in nefattar påstående derom, att Hofstallet mått till honom utbetala oligviderad, så kallad afskrif ningsprocent för de år, han derstädes var kam rerare och sekreterare. Detta anspråk grunda han på en i den för honom i sådan egenskaj utfärdade instruktion af följadde lydelse: Son kamreraren åligger att uppgöra redovisningen fö palla de hofstallet, jemnlikt stat, tillkommand ,fouraygepersediar till deras fulla belopp och en sam kommer att ansvara för de förluster, son medelst af honom skeende försäljning utaf be sparda fouragepersedlar till osäkra personer cl ler öfrig dess åtgärd tima kan, så äger han, vis noggran! uppfyllande af dessa vilkor, att åtnju ta den afskrifning å fouragepersedlar, som för kronans redogörare stadgad är. Af handlingarne i målet har visat sig, hvad ock vederparter lemnat obestridt, att Hr Wernstedt ordentligt fullgjort de här uppräknade vilkor, och till yttermera visso har älven förekommit, att han, på grund af denna , fått ersätta hofstallet till och med sådane förluster, som uppstått genom för dryg utfodring utöfver den för hästarna bestämda utfodringsstaten. Icke destomindre har hofstallet sökt undandraga sig skyldigbeten att betala honom afskrifningsprocenten, hufvudsakligast på den uppgilna grund, att instruktionen endast skulle vara ett projekt, som aldrig öfvergått till gällande stadgar, men denna invändning, hafva domstolarne mest förkastat, enär det så kallade projektet befunnits påtecknadt med ordet gillas, och derunder försedt med behörig persons; dåvarande bofstallmästaren grefve Brahes, namn. För att likväl komma till målet på annan väg, hitt-de man på det rådet att påstå, det Ir Wernstedt, för rättigheren att åtnjuta afskrifningsprocenten, hade bordt iakttaga vissa saker, som åligga kronans redogörare för deras rätt till lylik procent, änskönt, som man ser af den anörda art:n, Hr Wernstedt hvarken har att skaffa ned dessa redogörares eller någon annan persons skyldigheter, utan blott med hvad honom blifvit öreskrifvet, hvilket han ock fullgjort. Sedan mået i sådant skick dragits under högsta Domstoens pröfning, lärer det visat sig, att icke heller letta skäl går an att begagna för hofstallets berielse. Deremot har nedre Justitierevisionen i let underdåniga betänkande, den algifvit till benälde domstol, med föranledande af en i hvarje rs räkenskap befintlig anteckning af Hr Werntedt, att afskrilnings-procenten kunnat utgån, varmed Hr W. säger sig endast haft för alsigt tt reservera sin rätt till densamma, helt enkelt intagit, alt Hr Wernstedt redan skulle hafva utickommit den omtvistade läneförmånen. Detta ält att expediera saken synes ej kunna undgå tt väcka förundran: ty under hela rättegången ar förut icke ens Hr Wernstedts motpart sjelf nsinuerat, att afskriflningsprocenten skulle vara odtgjord, utan har tvisten hvälft sig omkring jelfva rättigheten till sådan procent, men ickel