, LA - Lå
Le nd
RÄTTEGÅNGS- OCH POLISSAKER.
Wernstedtska rättegången.
Denna så mycket omskrifna rättegång, som hof
kamreraren Hr v. Wernstedt anställt mot Konun
gens Hoflstall, har omsider i dessa dagar förevari
i högsta domstolen, dit den inkom för öfver fer
år sedan. Ehuru sjelfva tvistefrågan är helt en
kel, har dock högsta domstolen icke ansett si
kunna genast afgöra den, utan lärer det beslutat:
att handlingarna skola till närmare genomläsnin
och begrundande cirkulera mellan Hrr Justitie
råden. Då imedlertid saken sålunda är på vä
att oåterkalligen afdömas och våra läsare, unde
den längre tid, som förflutit sedan Aftonblade
något fullständigare refererade densamma, tilläfven
tyrs glömt hvarom den ezentligen handlar, tord
det böra upprepas, att Hr Wernstedts talan in
nefattar påstående derom, att Hofstallet mått
till honom utbetala oligviderad, så kallad afskrif
ningsprocent för de år, han derstädes var kam
rerare och sekreterare. Detta anspråk grunda
han på en i den för honom i sådan egenskaj
utfärdade instruktion af följadde lydelse: Son
kamreraren åligger att uppgöra redovisningen fö
palla de hofstallet, jemnlikt stat, tillkommand
,fouraygepersediar till deras fulla belopp och en
sam kommer att ansvara för de förluster, son
medelst af honom skeende försäljning utaf be
sparda fouragepersedlar till osäkra personer cl
ler öfrig dess åtgärd tima kan, så äger han, vis
noggran! uppfyllande af dessa vilkor, att åtnju
ta den afskrifning å fouragepersedlar, som för
kronans redogörare stadgad är. Af handlingar-
ne i målet har visat sig, hvad ock vederparter
lemnat obestridt, att Hr Wernstedt ordentligt full-
gjort de här uppräknade vilkor, och till ytter-
mera visso har älven förekommit, att han, på
grund af denna , fått ersätta hofstallet till och
med sådane förluster, som uppstått genom för
dryg utfodring utöfver den för hästarna bestämda
utfodringsstaten. Icke destomindre har hofstallet
sökt undandraga sig skyldigbeten att betala ho-
nom afskrifningsprocenten, hufvudsakligast på den
uppgilna grund, att instruktionen endast skulle
vara ett projekt, som aldrig öfvergått till
gällande stadgar, men denna invändning, haf-
va domstolarne mest förkastat, enär det så kal-
lade projektet befunnits påtecknadt med ordet
gillas, och derunder försedt med behörig per-
sons; dåvarande bofstallmästaren grefve Brahes,
namn. För att likväl komma till målet på an-
nan väg, hitt-de man på det rådet att påstå, det
Ir Wernstedt, för rättigheren att åtnjuta afskrif-
ningsprocenten, hade bordt iakttaga vissa saker,
som åligga kronans redogörare för deras rätt till
lylik procent, änskönt, som man ser af den an-
örda art:n, Hr Wernstedt hvarken har att skaffa
ned dessa redogörares eller någon annan persons
skyldigheter, utan blott med hvad honom blifvit
öreskrifvet, hvilket han ock fullgjort. Sedan må-
et i sådant skick dragits under högsta Domsto-
ens pröfning, lärer det visat sig, att icke heller
letta skäl går an att begagna för hofstallets be-
rielse. Deremot har nedre Justitierevisionen i
let underdåniga betänkande, den algifvit till be-
nälde domstol, med föranledande af en i hvarje
rs räkenskap befintlig anteckning af Hr Wern-
tedt, att afskrilnings-procenten kunnat utgån,
varmed Hr W. säger sig endast haft för alsigt
tt reservera sin rätt till densamma, helt enkelt
intagit, alt Hr Wernstedt redan skulle hafva ut-
ickommit den omtvistade läneförmånen. Detta
ält att expediera saken synes ej kunna undgå
tt väcka förundran: ty under hela rättegången
ar förut icke ens Hr Wernstedts motpart sjelf
nsinuerat, att afskriflningsprocenten skulle vara
odtgjord, utan har tvisten hvälft sig omkring
jelfva rättigheten till sådan procent, men ickel