Ludvig XIV förstörde sitt land i stort och fick
tillnamnet den store. Men jag vet en monark
som ingenting lärt och ingenting glömt; och han
skall dö för folket. Så hafva Herrans Smorda
äfven sitt hazardspel.
På det spelet har Frankrikes välfärd ofta va-
rit förlorad. Lyckliga folk! som icke känner nå-
gon större hugsvalelse än att böja knä för en kro-
na. I samma fåvisko dansade hedningarne kring
sin. guldkalf, — tills de funno för godt att slå
sönder honom. Att slå ner sina beläten, är att
hedra den sanna guden. Derför bort med afgu-
darne. AÅmenly — — — — — —
Men detta är ju att uppenbart predika mord
och plundring, att berusa den råa massan, för att
sedan få den att störa den lagliga ordningen? sa-
de den uppmärksamma åhörarinnan, i det hon
afbröt läsningen af de Maratska sentenserna och
såg forskande in i morfadrens öga, såsom ville hon
der läsa bifall åt sitt yttrande.
Det är stark föda för svaga magar, men så-
dan kocken är, sådan blir ock soppan. Var öf-
vertygad, mitt barn, alt en rättvis styrelse, äfven
om den ej alltid vore den lyckligaste, aldrig be-
höfver frukta sitt folk, svarade gubben och bort-
kastade tidningen.
Men medgilf åtminstone att detta skrifsätt för-
råder en nedrig författare, hvilken, genom att ka-
sta smuts öfver vår goda konung, äfven smutsar
sitt fådernesland, återtog qvinnan med stigande
värma och mycken bestämdhet.
Du har rätt, myeket rätt i detta påstående,
Marat är icke min man, tvertom anser jag ho-
nom för vårt samhälles farligaste fiende, hvilken
under patriotismens larv endast eftersträfvar att