——— SMESUCK KAR IS TAS
— Den Kungliga teaterns repertoir härstäde
har under de sista veckorna endast erbjudit er
nyhet, nemligen mamsell Linds uppträdande
bufvudrollen i Sömngångerskan, af Bellini. Mam
sell Lind har här åter skördat ett stormande bi
fall, och hennes spel i denna, annars ingalund
underhållande opera har i förening med natio
naldivertissementet försett salongen ännu allti
med fulla hus. — Nästa Måndag annonseras til
herr Fredrik Kinmansons benefice bland anna
Figaros bröllop, hvari mamsell Lind öfvertagi
grefvinnan Almavivas parti, och Susannas kom
mer att utföras af mamsell Julie Widerberg. Ma
behöfver då icke tvifla, att herr Kinmanson, hvar
röst för öfrigt ännu alltid höres med mycket nöje
skall göra en god recett.
— På nya teatern gifves om Lördag recett
spektakel för fyra af sujetterna gemensamt: hr
Blanche, Gille, Hyckert och Zetterholm, och der
vid komma tvenne der förut icke sedda stycke
att uppföras, nemligen: Bonden rik och åter fat
tig eller femton år i Paris, skådespel i tre tid
skiften, af Theaulon, samt Den otålige, komec
på vers i en akt, af Silfverstolpe; ett stycke, vi
kändt ur Sillverstolpes skrifter, men, så vidt
kunne erinra oss, icke förut uppfördt på någo
offentlig teater här i hufvudstaden.
— Herr dAuberts konsert i Söndags rättvisad
all den väntan man gjorde sig af det vackra pro
grammet. Konsertgifvaren sjelf utförde med be
hag och delikatess sina numror, och publiken be
tygade ett lifligt bifall såväl åt honom som dc
biträdande sångarne.
— Vår Landsmaninna M:ll Nissen har firat e
ny triumf på Italienska operan i Paris uti Do
Juan der hon utfört Elviras roll. Ett Pariserbla
yttrar härom: Donna Elviras roll speltes i fjq
af Mad. Albertazzi, men som icke gjorde sin sa
rätt väl. I år bar M:ll Nissen utfört denna vigtig
men man måste tillägga, så svåra och otacksam
ma roll med en märkbar öfverlägsenbet. Vi h
redan uttryckt ett gynnande omdöme om M;
Nissen, men vi böre förklara, att efter åhörand
af Don Giovanni, hafva vi om henne en serdelt
hög tanka. Hon har förskaffat oss en konstnju
ning, som vi länge förgäfves efterlängtat, nemlige
att höra den sköna arian: Ah! qui mi dice ma
och den läckra melodien: Mi tradi quel alm
ingrata, som man sedan långliga tider måst ut
sluta på Italienska operan, sjungas med fuilkon
lig säkerhet. Hon har fördubblat värdet
den praktfulla qvatuorn: Non ti fidar o misert
och den ljufva trion under balkongen, i andra al
ten, har kunnat höras i alla sina partier.