mätta sitt blodtörstiga partihat, sin gränslösa äre-
sirighet.n
Vore jag blott man och hade ett svärd,, sade
jvinnan och rätade sig stolt; men hastigt derpå
rodnade hon förlägen, nedslog sina blixtrande ö-
son och tillade halfhögt: äfven qvinnan kan tjena
itt fädernesland. Hon tänkte på flickan från
Irleans.
Det var första gången fosterlandskänslan vågade
slicka upp ur Charlotte Cordays stora själ.
Starka hofslag hördes i detsamma på gatan.
Inom några minuter trädde den nyssnämnde ryt-
aren in i rummet. Den gamle advokaten reste
sig genast upp och sträckte armarna mot den in-
kommande, som vördnadsfullt kysste hans hand.
Derefter närmade han sig Charlotte Corday —
ch de håda älskande omfamnade hvarandra uti
n djup blick, full af oändlig kärlek. .
pNyheter från Paris, min son, sedan må du
sladdra med fästmön så länge du behagar, sade
amiljefadren och intog sin plats. .
Jag blir då säkerligen ej något glädjebud, fa-
ier,, svarade den tillsporde och satte sig helt
nära den gamles fåtölj. .
Sorg och glädje tillhöra med lika rättighet lif-
vets vexelskola, der mannen med de hvita I1oc-
arne har studerat ut. Således må du icke väga
lin vishet, äfven om den skulle innehålla det
ittraste af allt: Frankrikes upplösning.,
vÄnnu äro vi väl icke der, fast på god väg.
Daris liknar i närvarande ögonblick en i hemlig-
et kokande volkan. Några orostiftare hafva för-
tått att vinna det lägre folket, serdeles Marat,
om häromdagen i sin tidning uppmanade arbets-
Jasserna att utrota adeln och de högre embets-